Utrymme finns för nytt arbetarparti – ett alternativ till förborgerligat S och sönderfallande V 

Både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har övergett de politiska ståndpunkter som en gång gav dessa partier sin identitet – av arbetarrörelse. Detta ”övergivande” har skett stegvis. Fast stegen bort från partiernas tidigare politiska identiteter har kommit tätare, och blivit längre, de senaste årtiondena – med kulmen under de sista åren. Inom S har den falang vars makt bygger på innehavet av statsapparaten definitivt besegrat den fackliga falangen – som visserligen finns kvar men som numera vet sin plats. De fackligas nederlag har omvandlat socialdemokratin till ett borgerligt parti – låt vara med en delvis annan väljarbas än de traditionella borgerliga partierna. Och med en helt annan historia.

Under 90-talet genomförde S västvärldens hårdaste nedskärningsprogram. Efter att ha återtagit regeringstaburetterna 2010 fortsatte partiet Reinfeldts kombination av skattesänkningar och nya nedskärningar. S övergav lagen om anställningsskydd (LAS) och har omfamnat Nato. Sverige rustar upp snabbare än de flesta EU-länder och S är med på det tåget. Även när det gäller toppstyrning ligger S väl framme. Magdalena Andersson berättade på S-kongressen, i maj-juni, att besluten på kongressen inte kommer att styra henne om hon blir statsminister efter nästa val. Då kommer Ordförande Andersson att fatta de beslut hon anser vara nödvändiga för Sverige – och inte låta sig styras av de beslut som kongressens delegater ansett vara nödvändiga för Sverige. Man undrar vems Sverige hennes beslut kommer att gynna? Blir det vapenindustrin och oligark-familjen Wallenberg som gynnas? Eller blir det sjukvården, äldreomsorgen, skolan samt de arbetslösa bland ungdomar och invandrare som gynnas?

Under S-kongressen drabbades Ordförande Andersson av en nationalism som saknar motstycke. Ordförande Andersson berättade att hon ville hissa svenska flaggan på varje torg i hela landet – i ett försök att framstå som mer blå-gul än Jimmie Åkesson. Det politiska förfallet inom det f.d. Arbetarepartiet Socialdemokraterna är av största vikt när vi nu ska avhandla situationen inom Vänsterpartiet.

Sönderfall inom V

Under ett par år har Vänsterpartiet drabbats av flera vågor av utbrytningar och uteslutningar. Exempel: Under våren 2024 undertecknades två debattartiklar / upprop av vänsterpartister som var kritiska mot partiets högervridning och toppstyrning. Den ena hade drygt 30 undertecknare. Den andra cirka 50. Detta var förberedda utspel, delvis av samma oppositionella vänsterpartister, och speglade en längre tids missnöje med den anpassning till Socialdemokraterna som ordförande Nooshi Dadgostar, EU-parlamentarikern Jonas Sjöstedt och deras inre krets strävar efter. Jonas Sjöstedt har fortsatt att spela en stor roll efter sitt partiledarskap när det gäller partiets vägval – valet som inneburit en allt tydligare anpassning till S i jakten på de första ministerposterna.

Partiet Solidaritet

Partiet Solidaritet bildades i oktober 2024. En av talespersonerna, Björn Alling, hade uteslutits ur V året innan. En annan talesperson var Jeannette Escanilla – tidigare riksdagsledamot och ordförande för Ship to Gaza. Vissa som deltog i bildandet av Solidaritet tillhörde undertecknarna av de kritiska debattartiklarna/uppropen som vi nämnt. Detta initiativ lyfte inte. Däremot lever det. Så sent som den 24-25 maj i år höll Solidaritet kongress.

Inget samarbete med 7 oktober

Tidpunkten för bildandet av Solidaritet förtjänar att nämnas. Solidaritet – vars drivande personer är uteslutna ur V, eller missnöjda medlemmar som själva lämnat partiet – lanserades nästan exakt samma dag som Kristofer Lundberg uteslöts ur Vänsterpartiet. Lundberg var, vid tidpunkten för sin uteslutning, ordförande i Vänsterpartiets lokalförening i Angered. Lundberg lanserade strax efter sin uteslutning ur Vänsterpartiet en ny organisation kallad ”Vänsterfronten”. Lundbergs initiativ hämtar stöd från organisationen ”Enhetsfront för Palestina” – en rörelse främst baserad i Göteborg. Lundberg sade sig vilja samarbeta med Solidaritet. Men något synligt samarbete har inte utvecklats. För den ytlige betraktaren kanske detta verkar underligt. Men tittar man under ytan finns det skäl till varför Lundbergs trevare inte har fått någon märkbar positiv respons från Solidaritet.

Ett av skälen har troligen att göra med varför Kristofer Lundberg blev utesluten ur Vänsterpartiet. Han hade uttalat stöd för den sedan länge terrorklassade organisationen PFLP. Denna organisation var först med att kapa flygplan med civila passagerare under 1960- och 70-talen. PFLP har även offentligt hyllat, och dessutom själva deltagit i, Hamas massaker (och gisslantagande) på civila israeler den 7 oktober 2023. Det har också kommit fram att Kristofer Lundberg hade bjudit in en representant för PFLP till årsmötet för Vänsterpartiets lokalförening i Angered i februari 2024. Till saken hör också att ”Enhetsfront för Palestina”, från vilka alltså Kristofer Lundberg hämtat stöd, har uttalat sitt offentliga stöd för Hamas massaker den 7 oktober! Detta bland annat genom sin ordförande Huda Faraj. Så sent som i april 2025 uttalade sig Huda Faraj på följande sätt: ”Varenda en av oss här står bakom 7 oktober – alla vi är 7 oktober”.

Partiet Solidaritet innehåller, som påpekats ovan, också personer med ett engagemang för palestiniernas sak. Men det är föga troligt att Solidaritet vill ha något med Kristofer Lundberg och Enhetsfront för Palestina – samt med deras stöd för PFLP och hyllande av massakern på civila israeler den 7 oktober 2023 – att göra.  

Stark reaktion på nya uteslutningar

De senaste turerna när det gäller sönderfallet av Vänsterpartiet handlar om två riksdagsledamöter – Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat – som skulle uteslutas. De två skyndade sig då att gå ur V – detta i ett försök att erövra problemformuleringen kring sig själva. De båda förklarade, samtidigt, att de skulle behålla sina platser i riksdagen. Även politiska vildar behöver ju mat på bordet. Motivet för V:s partistyrelse att utesluta de båda är att Lorena Delgado Varas har spridit antisemitisk propaganda och visat bristande omdöme. Motivet att utesluta Daniel Riazat är dennes hårdnackade försvar för Lorena Delgado Varas samt ett för aggressivt uppträdande i olika sammanhang.

Efter tidigare, ibland upprivande, interna stridigheter har de två riksdagsledamöterna fått ett omfattande stöd. Ett tjugotal partiföreningar inom V samt över 1000 medlemmar har ställt sig bakom uppropet ”backa Lorena”. Protester har kommit från ungdomsförbundet Ung Vänster. Den tidigare partiledaren Lars Ohly och den tidigare riksdagsledamoten Rossana Dinamarca (som en gång utmanade Jonas Sjöstedt om partiledarposten) har också protesterat mot uteslutningarna. De två riksdagsledamöterna har sagt att de ska starta ett politiskt alternativ till Vänsterpartiet. Detta ska heta ”Framtidens vänster – Ett nytt politiskt alternativ”.

Kommer de att lyckas?

Ingenting är omöjligt. Men sannolikheten är liten för att ”Framtidens vänster …” ska ta fart. De flesta personer med politiska uppdrag saknar idag erfarenhet av att bygga upp en rörelse underifrån. Istället har de flesta medlemmar i riksdagspartierna själva uppdrag som ofta finansieras via skattemedel. Har de inte uppdrag i riksdagen så har de politiska uppdrag i de 21 regionerna eller i de 290 kommunerna. Nästan alla, idag politiskt aktiva, har gått in i partiorganisationer som har funnits i hundra år eller mer och vars utåtriktade verksamhet baseras på skattefinansierad reklam och deltagande i TV- och radiodebatter. Detta gäller även Vänsterpartiet. Vanan att stå ute på torg och föra fram politiken genom att sälja partiets tidning, eller genom att dra in pengar för att finansiera reklam inför valrörelserna, har tynat bort för länge sedan. Återigen: precis som övriga riksdagspartier för V ut sin politik via skattefinansierad reklam och deltagande i media. 

Det är bland annat detta som gör det så svårt för utbrytarna och de uteslutna att bygga upp något nytt. Ett steg vore att söka samarbete med nämnda Solidaritet. Denna organisation ville, av ren självbevarelsedrift gissar vi, inte ha något (åtminstone synligt) samröre med Kristofer Lundberg och den Enhetsfront för Palestina som idag, utan hämningar, hyllar Hamas, PFLP och andra organisationers massaker på israeler den 7 oktober 2023. På samma sätt kan man tycka att både Solidaritet och Framtidens vänster, av ren självbevarelsedrift, borde slå sina påsar ihop. Men detta är långt ifrån säkert. Det handlar inte endast om vad en ny och traditionslös rörelse har för inriktning – om den är gemensam eller inte. Det handlar även om vad de inte har för gemensam inriktning. Vi ska strax återkomma till detta.

Solidaritet har inte fått något stort genomslag. Men de verkar ha lyckats skapa en struktur, i form av en närvaro på ett antal orter, och ha hållit en kongress. Än så länge består Framtidens vänster endast av två personer. Det är en sak att protestera mot partiledningens planerade uteslutning – som den tidigare partiledaren, den tidigare riksdagsledamoten, ett 20-tal partiföreningar, Ung Vänster samt individuella medlemmar har gjort. Det är en helt annan sak att lämna partiet och ansluta sig till något nytt och återerövra traditionen att sälja tidningen, samla pengar i bössor och värva medlemmar i enskilda samtal. Dessutom kan det mycket väl vara så att medlemmar i Solidaritet delar uppfattningen att Lorena Delgado Varas verkligen har spridit antisemitisk propaganda. Den bild hon spridit är utan tvivel antisemitisk även om inte Delgado Varas är antisemit. Det är därför osäkert om Solidaritet och Framtidens vänster slår sina påsar samman. Men inget är omöjligt. Framtidens vänster har en plattform genom sina riksdagsplatser och Solidaritet har åtminstone någon form av struktur.

Anpassningen till S följer med

Men även om dessa två tidigare delar av V verkligen skulle kunna resonera sig samman är vi mycket tveksamma till att ett sådant projekt skulle lyckas. Och det har att göra med de frågor som vänsterpartister av idag undviker. Dagens medlemmar i V – uppfostrade i att anpassa sig till förfallets S istället för att utmana detta parti – har nämligen släppt de frågor som handlar om makten över arbetsplatserna, fackföreningarna och produktionen. Denna anpasslighet präglar även alla V-utbrytningar. De må sedan kalla sig Solidaritet, Vänsterfront eller Framtidens vänster. Vi syftar på den praktiska dagspolitiken – inte talen på 1 maj. Eller i samband med uteslutningsärenden.