Tobacka Metal Fest organiseras av föreningen Tobacka Musik- och Sedlighetskommitté för femte året och ägde rum under två dagar, fredag och lördag 29-30 augusti. Jag är inte en van besökare till konserter och festivaler och jag hade bara möjlighet att vara med på lördagen. Men bara lördagen var en väldigt positiv upplevelse.
Förlagd strax utanför Vännäs ligger byn Tobacka. På vägen dit från Vännäs reser jag genom skog och förbi grönskande fält tills man börjar se festivalens campingplatser på ett fält mitt emot den forna bondgården som festivalen är insprängd i.
Från volontärerna fick jag veta att de medvetet satt en gräns för hur många som får komma in på festivalen, 200, för att fastighetsägaren tror att det blir för mycket om det blir fler. Det serveras ingen alkohol heller – de som kommer på festivalen får ta med sig egna förfriskningar. Delvis på grund av att om festivalen skulle ha alkoholförsäljning ökar kraven mycket på arrangörerna och även utgifterna då bland annat måste ha säkerhetsvakter och så vidare. Men jag tror att det var en bra kombination av att det inte är så många besökare och att det inte såldes alkohol. Det var inte det minsta stök och bråk på festivalområdet under lördagen, bara god stämning. Även om en eller två var lite överförfriskade urartade ingenting. Blev också en intimare stämning där man lätt kunde prata med banden som spelade.
På festivalområdet var det en entreprenör, Dark Offerings, som sålde smycken och prydnadssaker också. Prydnadssakerna var sådant som räddats innan det gått till tippen och målats om och gjorts mer makabra och med lite mer ockulta symboler.
Banden skulle spelas i den stora ladan på bondgården som var väldigt stämningsfullt dekorerat. Högt till tak och med lite hö runt väggarna och vissa bräder på andra våningen är ojämnt långa vilket skapar en känsla att vi har festivalen på en övergedd plats. Det hade kunnat vara en plats i en skräckfilm.
Ganska snart efter att jag kom dit började första bandet att spela, Chickz & Lickz. Detta är ett coverband med fyra damer som spelade rockklassiker och upprockade poplåtar som Pokerface av Lady Gaga och Baby one more time av Brittney Spears. De bjöd på spektakel då en av sångerskorna vinschades in på kran och sänktes ner på konsertgolvet i en korg sjungandes Holy Diver av Dio samtidigt som hon kastade ut glitter omkring sig. Väl på golvet stannade hon kvar för resten av låten och sjöng och interagerade med publiken. Bandet var väldigt charmigt och var karismatiska i låtarnas mellanspel. Ett roligt sätt att starta festivalen.
Efter att bandet hade spelat hade de som stod för maten på festivalen dykt upp. De sålde thaimat, tre rätter som tillagades på plats och med möjligheten att köpa till vårrullar. Det smakade som att gå på thairestaurang och jag åt till och med två gånger under tiden jag var där. Mellan första och andra bandet var det en spontanspelning med några som kallas för Ja utanför mattältet där de körde några av sina låtar. Rock på svenska och med inlevelse från sångaren.
Andra bandet var Abnocrious. De spelade originallåtar, låtar i ett väldigt tempo och tungt ljud sångstilen är en mörk growling. Tre i bandet hade tagit steget att köpa lite koblod och måla in sig i det. Skapade rätt stämning. Också roligt att se de praktiska problemen som att det klumpar sig, såg basisten flera gånger försöka gnugga bort det från fingrarna han spelade med. Jag stod ganska nära scenen under deras spelning och fick känna på basen och trummorna. Det var som att ha en andra puls mot kroppen och ett andra hjärta på andra sidan om bröstkorgen som pumpade hårt. Ett bra tillfälle att nämna att det fanns gratis öronproppar att tillgå på festivalen, och jag rekommenderar det starkt. I slutändan var bandet en bra upplevelse på festivalen men kommer inte leta upp musiken utanför då den inte stod ut från mängden för mig.
Tredje bandet var Lamashtu. Ett band från Göteborg som jag beskriver som pagan metal. De har skapt en fantasimytologi och en story som de drar inspiration ifrån för att skriva sina låtar med influenser från hednatro och ockulta traditioner. Deras låtar skapar en lätt olycksbådande stämning med tung musik och teatraliska scenkostymer. Deras sångerska sjunger rent och låtarna är på svenska. En av mina topp två från festivalen.
När det börjat skymma tände arrangörerna facklor kring vägen upp från campingen vilket såg snyggt ut.
Fjärde bandet heter Atonment och tyvärr kunde jag inte leva mig in i deras musik. Deras musikstil var fult blås hela tiden. De hade bra energi från scenen, gav 100 procent men det konstanta ljudet var för mig utan mycket variation i melodi, struktur eller tempo. Under korta stunder fanns det melodi och variation och var som oaser i en öken men de försvann snabbt igen. Deras growling stil var skrikig och ljus, om ni tänker er Kalle Anka. Jag har bara för några år sedan börjat uppskatta den mörkare stilen av growling men jag är inte där med denna ljusare stil än.
Femte bandet Three Dead Fingers är min andra topp två. Deras energi var 110 procent. Sångaren kunde spela både kompgitarr och sjunga. Han bjöd både ren sång och growling. Deras låtar hade variationer, tempo skiften, melodiska bitar och någon låt vågade de köra en lugnare låt. Det var något nytt för mig och en trevlig upptäckt.
Sjätte och sista bandet var Svartkonst. Melodisk black metal. De hade målat sina ansikten vita och svarta och drog fram golvstående femarmiga ljusstakar med ljus i. När det gällde deras musik var det också mörk growling och det var möjligt att bli medryckt i musiken trots att det var ett tungt ljud. Inget jag kommer att söka upp på min fritid för mig men en bra konsertupplevelse.
Sammanfattningsvis. Detta var en jättebra upplevelse. Bra genomfört av arrangörerna, där allt gick smidigt och var välkomnande. Det var också en av det bästa ljudet jag upplevt från en konsert hittills. Ofta när jag gått på spelningar tidigare har ljudet dränkts ut av basen men inte denna gång. Den välkomnande stämningen återfanns också bland publiken där det var lätt att känna sig som en del av gemenskapen och ansluta sig till den. Enligt arrangörerna uppnåddes det på lördagen ett publikrekord och det var välförtjänt. Jag skulle återvända nästa år om det inte vore för valrörelsen men förhoppningsvis kan jag fara dit om två år.