Idag framstår det allt oftare som att representanter för det svenska politiska, ekonomiska och militära etablissemanget inte anser att USA någonsin bedrivit en imperialistisk politik. Men i modern tid, efter andra världskriget, finns det inget annat land som har invaderat så många andra länder och avsatt så många regeringar (även demokratiskt valda sådana) som USA. Inget annat land kommer ens i närheten!
Sett ur det perspektivet är Donald Trumps hot om att införliva Grönland, med militärmakt om så behövs, egentligen inte något nytt utan snarare en ny variant av något gammalt. Sedan USA blev en världsmakt har relationen med Västeuropa haft en särställning för landets regeringar. USA har förbehållit sina invasioner till länder i framförallt Asien och Latinamerika. Östeuropa var Sovjets intressesfär och deras innehav av kärnvapen gjorde att man inte kunde lägga sig i där.
Det sätt på vilket Trump nu agerar internt i USA och gentemot sina europeiska ”allierade” har väckt mycket kritik. Detta agerande liknar dock hur amerikanska presidenter ofta betett sig mot länder i tredje världen som exempelvis Vietnam, Irak och Afghanistan. Vad som är annorlunda nu är att USA:s ledare (Trump), även har territoriella krav, medan man tidigare brukade nöja sig med att tillsätta marionettregimer. En annan skillnad är att även europeiska länder hotas – i form av Danmark som ju Grönland är en del av.
I Sverige har det historiskt funnits en insikt om USA:s roll i världen, bland annat inom arbetarrörelsen och socialdemokratin. Men dagens socialdemokratiska ledare verkar helt ha brutit med detta arv. I en intervju i SVT:s Agenda 2023 sa Magdalena Andersson att hon inte ”delar bedömningen” att USA har agerat brutalt i en rad krig, bland annat i Irak. I en ledarartikel i Aftonbladet som publicerades precis innan det senaste amerikanska presidentvalet hyllade den politiske chefredaktören Anders Lindberg USA. Lindberg hävdade att det inte finns något annat land i världen som gjort så mycket för demokratin som USA. Men om Trump valdes till president, menade Lindberg, skulle allt detta ”goda” utmanas. Allting som håller på att bli fel med landet verkar enligt Lindberg bara bero på en enda ondskefull person, nämligen Donald Trump!
Problemet är att USA, tvärtemot vad Aftonbladets Lindberg och andra delar av det svenska etablissemanget hävdar, aldrig har brytt sig om att följa internationell rätt om det inte har gynnat dem själva. Reglerna har varit till för andra. År 2003 framkom det att amerikanska soldater som begått krigsbrott i Afghanistan eventuellt kunde åtalas i den internationella brottmålsdomstolen i Haag. I detta läge instiftade Bush-administrationen en lag som innebar att USA tog sig rätten att använda militärt våld för att befria amerikanska medborgare som gripits av den nämnda domstolen. Lagen fick snabbt smeknamnet ”The Hague Invasion Act” (Haaginvasions-lagen) då USA i praktiken hotade att invadera Nederländerna (där Haag ligger) för att befria amerikaner som ställts inför rätta för krigsbrott. Lagen gäller än idag då varken Obama, Trump eller Biden varit intresserade av att riva upp den.
USA har som sagt en diger historia av att invadera länder vars regeringar ogillats av amerikanska administrationer. Man genomförde 1965 en invasion av Dominikanska Republiken. Två år tidigare hade den socialdemokratiske politikern Juan Bosch vunnit presidentvalet i landet och börjat införa en rad sociala reformer. Bosch störtades dock i en militärkupp bara några månader efter att ha svurits in som president. När anhängare till Bosch ledde ett uppror mot militärjuntan, som senare utvecklade sig till ett inbördeskrig, ingrep USA på militärjuntans sida.
1953 samarbetade de amerikanska och brittiska underrättelsetjänsterna (CIA och MI6) för att avsätta den folkvalde presidenten Mohammed Mosaddeq i Iran. Mosaddeqs ”brott” var att han ville att landets olja skulle tillhöra Irans folk.
Mer moderna exempel är naturligtvis invasionerna och ockupationerna av Afghanistan 2001 och Irak 2003.
Allt detta gör att det varken nu eller tidigare har gått att sätta sin tilltro till USA som demokratins försvarare. Om man ska sätta sitt hopp till någonting så är det kampen för demokratiska fri- och rättigheter som förs av kämpande medborgare i olika länder där dessa rättigheter hotas. Ett exempel är ”No Kings”-protesterna mot Trumps politik i USA – som samlade 6 miljoner deltagare i mitten av juni och nästan sju miljoner i oktober.