Kulturkriget i USA

Den konservativa högern i USA har beskrivits som en förening mellan korset, fanan och nationen. Denna allians vill verka för ett kulturkrig, vilket inte är något nytt. Men med Donald Trump som president höjs insatsen betydligt då han är beredd att överföra mer makt till presidentämbetet i en tidigare oöverträffad skala och då under namnet av ett kulturkrig. Han har nämligen ingått en pakt med de konservativa kulturkrigarna och nu förväntar de sig att få betalt för sitt stöd. De insisterar på nya lagar, nya presidentdekret och poster inom Trumps administration.

Vad menas med det amerikanska kulturkriget?

Kulturkrig är ett uttryck som den konservativa högern i USA använder när de vill motarbeta företeelser i samhällslivet som de ser som stötande. Ordet ”kulturkrig” existerade visserligen innan den 6 januari 2021, men efter att en kulturkrigarmobb stormade Capitolium blev det ett allmänt känt uttryck med avseende på den amerikanska varianten. I detta ”krig” vill kulturkrigarna mobilisera individer, organisationer och grupperingar för att aktivt sträva efter att politiskt påtvinga hela samhället sina moraliska uppfattningar, religiösa tro, kulturvärden och livsstil. När högern i andra frågor är motståndare till regleringar, tillsyn, granskning och annan inblandning från myndigheter, så är de helt för sådana lagar och regler i dessa så kallade moralfrågor.

De är nämligen övertygade om alla samhällsproblem är rotade i ett förfall av traditionella kulturella och moraliska värden. Ekonomiska, sociala och andra liknande politiska åtgärder är verkningslösa för att vända utvecklingen. Fattigdom och hemlöshet beror på att man övergett de traditionella familjevärdena med skilsmässor, tonårsgraviditeter och en ansvarslös hedonistisk livsföring som följd. Den kristna tron och kyrksamhet är enligt dem det enda verksamma medlet mot kriminalitet, alkoholism och knarkande. Det sekulära samhället är roten till det onda och det bör ställas mot ett USA som en särskilt välsignad nation under Gud – ett land som officiellt borde kungöra sig som en kristen nation om landet ska återta sin position som en moralisk fyrbåk och ledare för den övriga världen.

Motståndare har de funnit bland universitetens studenter, lärare och forskare, bland Hollywoods skådespelare och regissörer, bland dataspelskonstruktörer, hos producenter av TV-shower, bland serietecknare, författare, feministiska bloggare, politiskt korrekta demokrater och så vidare. Dessa utgör i de konservativas ögon en kulturelit som fått fritt spelrum att bana vägen för uppfattningar och livsstilar oförenliga med traditionell kristendom. Så har homosexualitet som genom ett positivt tillmötesgående av kultureliten förlett lättpåverkade ungdomar. Detsamma kan sägas om månandet om ras- och etnisk mångfald som de anser är ett hinder för ett integrerat samhälle och att positiv särbehandling av minoritetsgrupper är en styggelse.

Hotet mot den vita kristna nationalismen

Egentligen borde en konservatism som har sina rötter bland vita protestanter i bibelbältet vara på tillbakagång. År 2019 lade 4 500 protestantiska kyrkor ned sin verksamhet då det sviktande medlemstalet gjorde det svårt att betala räkningarna. Det ökade stödet för kristen nationalismen motsvaras inte av någon kristen nyväckelse. Följande statistik publicerad av Pew Research Center visar detta:

År	Andel iprocent som identifierar sig med en religiös riktning eller ingen
	Kristendom	Protestantism	Katolicism	Ingen religion
2009	77	51	23	17
2019	65	43	20	26

Dessutom har antalet som besöker sina kyrkor regelbundet också minskat, särskilt bland katoliker efter skandalen där kyrkans ledning skyddade präster som förgripit sig på ungdomar i sina församlingar. Liknande skandaler dyker med jämna mellanrum upp även inom de evangeliskt protestantiska kyrkorna.

Den demografiska utvecklingen borde på samma grunder också tala emot ett ökat stöd för den kristna nationalismen. Om man inte räknar in de med latinamerikanskt påbrå i den vita befolkningsgruppen, så prognosticerar den amerikanska folkräkningsmyndigheten att från och med 2045 kommer den vita befolkningen vara en minoritet i USA.

År	Andel i procent av olika etnicitet
	Vita exkl Latinos	Latin-amerikaner	Svarta	Asiater	Övriga
2011	63,5	17,2	13,5	1,9	3,9
2023	55,8	19,5	13,7	6,4	4,7

Den extrema högern dominerar i dag det republikanska partiet och de är experter på att tillvälla sig den politiska makten lokalt, regionalt och nationellt utan ett egentligt majoritetsstöd bakom sig. Sedan Högsta Domstolen urholkade rösträttslagstiftningen har det för 29 delstater införts 94 begränsningar i rösträtten. För att registrera sig som väljare och sedan rösta måste man ha godkända identitetshandlingar. I delstater med en majoritet svarta krävdes plötsligt ID-kort med foto, vilket tidigare inte behövts. I Texas godkändes inte studentlegitimationer medan vapenlicenser var acceptabla. Studenter är i allmänhet inte republikaner till skillnad mot vapenentusiaster. Poströstningen har av republikaner tidigare grundlöst attackerats som extra utsatt för valfusk. Inskränkningar av poströstningen slår mot de som måste resa i sitt jobb, väljare med hälsoproblem eller som saknar bra lokaltrafik. I Texas var det så krångligt att fylla i poströstningsblanketterna med korrekta körkortsnummer eller ID-nummer i flera exemplar att man underkände tusentals poströster särskilt för latinamerikaner, asiater och svarta. Medborgare som är stämda inför domstol hindras från att rösta och detta innan de är dömda för något brott. Denna begränsning slår extremt oproportionerligt mot svarta. Sammanfattningsvis går begränsningarna mest ut över icke-vita, studenter, åldringar, funktionshindrade och fattiga.

Det finns sedan gammalt ett missbruk av att utforma valdistriktens gränser så att de missgynnar politiska motståndare och gynnar de egna. Denna process kallas för ”gerrymandering” och är populär bland republikaner i landsbygdspräglade delstater, men används också av demokrater i mindre utsträckning. Eftersom det parti som tar flest röster inom ett valdistrikt också får alla mandat i det distriktet, kan man som exempel upprätta fem valdistrikt där man räknar med att vinna fyra distrikt med 51% av rösterna medan motståndarna vinner ett valdistrikt med 99 % av rösterna. Då har man vunnit 80 % av mandaten med endast 41% av rösterna.

Men trots trix och knep så är sympatiökningen för den republikanska högern ett faktum. Flera sociologiska studier visar på ett tilltagande obehag bland vita amerikaner inför utsikten att bli en minoritetsgrupp bland andra. De lutar sig nu mot det republikanska partiet och dess högerflygel. Detta gäller i synnerhet de som tidigare var politiskt oavhängiga eller likgiltiga. Dessutom har Trumpfaktorn tillkommit sedan 2016 och förstärkt denna trend.

De kristna nationalisternas fotfolk

Den konservativa högern bestod förut av förmögna kostymnissar utan fotfolk. Men nu finns det en ”folkrörelse” av konservativa protestantiska kyrkobesökare och pastorer som är aktiva lokalt. USA:s kyrkor i allmänhet, och bibelbältets protestantiska kyrkor i synnerhet, är skamlösa i att stödja kandidater till politiskt tillsatta poster. Detta är i strid med de regler som ger kyrkorna skattefrihet och skattefinansierade medel till välgörenhetsprojekt, men tillsynsmyndigheterna förbiser detta. Det har skapat en miljö där lokalpolitiker ofta har starka band till någon av de lokala kyrkorna. De kristna nationalisterna har byggt sin politiska makt genom att inledningsvis engagera sig lokalt, och detta mer än några andra grupperingar. Sedan har republikanernas kostymnissar i kongressen följt efter genom att bli än mer konservativa, religiöst ofördragsamma och demagogiska. Denna utveckling påbörjades långt innan Donald Trump övertog det republikanska partiet.

Kulturkrig i stället för rättvisa

Fastighetsmagnaten Donald Trump tar på sig en basebollkeps och vänder sig till en publik från arbetarklassen, som drabbats hårt av ett system som inte skyddar dem från arbetslöshet och ökade levnadsomkostnader. Trump lovar dem inte några satsningar för nya arbeten i områden med nedlagda industrier. Han lovar inte ekonomiska lättnader för studier, ingen fri sjukvård, osv. I stället använder han en kulturkrigsretorik där invandrare och kulturetablissemanget är fienden. Så är det egentligen ett sätt att bakvägen smyga in en politik för miljardärer med skattesänkningar, avregleringar och antifackliga ingrepp som de verkliga ärendena? Det är en synvinkel som är i allt väsentligt korrekt, men det betyder inte att man bara kan vända ryggen till den retoriken. Den måste också bemötas i sak.

Men inte heller det demokratiska partiet och dess politiker är trovärdiga för de som är svikna av systemet. Demokraterna för sin kulturkamp för att försvara friheter, rättigheter, en sekulär stat och skydd för minoriteterna. Det måste de göra för att överleva som alternativ till Trumpismen. Men de är i grunden ett pro-kapitalistiskt parti som i det avseendet inte skiljer sig väsentligen från republikanerna.

Behovet av ett amerikanskt arbetarparti

Bland storbolagens ledningar finns det blandade känslor inför Trumps politik. Visserligen var det en rad direktörer för amerikanska storbolag som betalade en miljon dollar var för att delta då Trump svors in som president – däribland Elon Musk, Tim Cook (Apple), Jeff Bezos (Amazon) och Satya Nadella (Microsoft). Men Trumps angrepp på frihandelsavtalet mellan USA, Mexiko och Kanada samt hot om höga importtullar från Kina, EU m.fl. oroar, eftersom det riskerar att leda till ett handelskrig som kan slå hårt mot USA:s export. När Trump, högljutt och offentligt, skäller ut företag som etablerar produktion i Mexiko går deras aktiekurser ned. Faktum är att de amerikanska storföretagen gav mer pengar till Kamala Harris valkampanj än till Trumps.

Trump anklagar alla massmedia, utom de han själv kontrollerar eller benhårt står på hans sida, för att torgföra ”fake news” och vara nedsmittade av politisk korrekthet. Han hotar med räfst och rättarting mot massmediasektorn. I december 2023 lovade han sina väljare att ”när jag blir president i USA kommer de [nyhetskanalerna] och andra lögnmedia att underkastas en noggrann granskning för deras medvetet oärliga och korrupta bevakning av människor, saker och händelser” och nyligen tillade han att massmedia skall få betala dyrt för att ha skadat nationen.

Republikanerna blandar sig i företagens interna personalpolitik som när de exempelvis vill förbjuda att företagens sjukvårdsförsäkringar till sina anställda även ska inkludera make/maka i samkönade äktenskap. Vildsinta angrepp mot utbildning och forskning hotar verksamheter som bygger på en välfungerande högskolesektor. Jordbrukssektorn i södra USA är beroende av immigranter från Mexiko vare sig med papper eller papperslösa.

Visst är företagssektorn oroade, men när Elon Musk, finans- och olje-miljardärerna ger sitt obetingade eller tysta stöd till Trump, binder de ris åt sin egen rygg. De är all-in med hela Trumps politiska paket, inte bara de delar de gillar.

Så varken etablissemanget i demokratiska partiet eller bekymrade miljardärer kunde kämpa framgångsrikt mot Trump och det republikanska partiets kulturkrigarkohorter. Med Trumps valseger kommer kulturkriget orsaka skada för enskilda människor och samhällsinstitutioner för lång tid framöver, men det kommer inte att lösa frågorna om löner, ekonomisk rättvisa, arbetsrätt, sjukvård, äldrevård, studielån och nedgångna områden. Så när detta blir uppenbart även för anhängarna av det konservativa kulturkriget (notera att även bibelbältets protestanter tillhör de ekonomiska förlorarna) och för de arbetare som Trump vunnit över på sin sida, då kommer de att stå utan något annat alternativ.

Ett alternativ kan skapas om det vilar på de gamla rörelser som historiskt engagerat amerikaner för förändring: Medborgarrättsrörelsen, fackföreningar och minoriteternas kamp för rättvisa och skydd, med flera. Även de nya rörelser som framöver kommer att aktivt motsätta sig högerns kulturkrig är möjliga allierade som kan samlas i ett amerikanskt arbetarparti. Ett parti som är oberoende av de båda traditionella kapitalistiska partierna och istället har sin bas i fackföreningarna. Endast då är det möjligt att trovärdigt förena de ekonomiska och sociala kraven med ett försvar av friheter, rättigheter och ett sekulärt samhälle.