Regeringen har budgeterat 300 miljoner kronor fram till 2028 för att ordna bra jobb åt tusentals nyanlända och långtidsarbetslösa – så kallade ”etableringsjobb”. Efter två år med projektet kan regeringen idag bara visa upp ett resultat i form av 85 personer som fått jobb inom den nya anställningsformen.
Grundidén med etableringsjobben är att den arbetsgivare som anställer en nyanländ eller långtidsarbetslös ska kunna betala ut en lägre lön till personen. Staten ska sedan betala mellanskillnaden mellan lönen som arbetsgivaren betalar och kollektivavtalets nivå. Etableringsjobbet ska vara i högst 2 år för att därefter, förhoppningsvis, övergå i en vanlig anställning. Hur många av etableringsjobben som faktiskt kommer att leda till en tillsvidaretjänst är alltför för tidigt att säga.
För att kunna få ett etableringsjobb godkänt krävs att den arbetssökande själv hittar en arbetsgivare som har kollektivavtal och som kan tänka sig att anställa personen. Arbetsförmedlingen sköter enbart godkännande av etableringsjobbet samt kontroll och uppföljning.
När projektet hade pågått i ett år hade 33 personer hittat ett etableringsjobb. I detta läge ansåg dåvarande arbetsmarknadsminister Mats Persson (L) att problemet med anställningsformen var att kollektivavtalskravet var för hårt. Men med tanke på att målgruppen för anställningsformen utgörs av grupper som står långt ifrån arbetsmarknaden är det mer sannolikt att bristen på hjälp med att hitta och kontakta potentiella arbetsgivare sätter käppar i hjulen. För många som är långtidsarbetslösa eller som aldrig haft en anställning i Sverige kan detta vara svårt.
Reformen tog 6 år av förhandlingar mellan facken och arbetsgivarna att få på plats. Gruppen man inriktar sig på består av ungefär 100 000 personer som är i behov av jobb efter lång arbetslöshet eller nyanlända som lättare ska få sitt första jobb i Sverige. Nu är i alla fall 85 av dem anställda.