Många liberala borgare både i USA och Europa kallar Trump för fascist. Samtidigt anser USA:s nya ledning att många länder i Europa inskränker demokratin. Sanningen är att såväl Trumps auktoritära styre som de mer ”liberala” regeringarna ryms inom ramen för det kapitalistiska systemet och den borgerliga demokratin. Bankerna och de stora företagen kan leva med både auktoritära och liberala styren. Inget av dessa hotar kapitalismen som system.
I USA är frågan om man ska stötta det borgerliga demokratiska partiet mycket aktuell även för de som absolut inte stöder detta parti. Skälet är att Trumps politik är rent ut sagt skrämmande. På engelska kallas detta resonemang för ”lesser evil-ism”. Ett exempel på detta är resonemanget: ”Trump är oacceptabel och därför stödjer jag det demokratiska partiet fast jag vet att de också för en dålig politik. Jag satsar inte på att delta i uppbygget av ett nytt parti som har en politik som jag tror på och vill föra ut till andra.”
Om de ny-reaktionära partierna skulle få ett ökat stöd kommer samma fråga att ställas med ännu större skärpa än vad som redan är fallet. I Sverige skulle det kunna låta på följande sätt: ska vi förespråka en storkoalition av S och M för att hindra Sverigedemokraterna från att få ännu större inflytande?
Nya arbetarpartier krävs för att bekämpa de ny-reaktionära
Vi kan inte kapitulera för de ny-reaktionära partierna genom att passivt stötta de ”minst dåliga” partierna på valdagen. Vi måste bygga upp en motkraft till de ny-reaktionära under de 1460 dagarna mellan valen. Detta är det enda sättet att att försvara välfärdssystem som sjukvård, skola och äldreomsorg; att försvara rätten till kollektivavtal för anständiga löner och anställningstrygghet; att försvara en nödvändig miljö- och klimatpolitik, o s v.
Kampen för att bygga upp en motkraft under de 1460 dagarna mellan valen är också det enda sättet att försvara de demokratiska fri- och rättigheterna. Ett exempel från USA: president Trump har beordrat soldater från nationalgardet till städer som Washington DC och Los Angeles under förevändningen att soldaterna ska bekämpa brott. Presidenten har medvetet valt städer som styrs av det demokratiska partiet – något som inneburit att stora delar av befolkningen i dessa städer uppfattat sig ha blivit utsatt för en fientlig ockupation!
I Sverige, och andra länder i Europa, håller de tidigare arbetarpartierna på att ta över de traditionella borgerliga partiernas allt mer auktoritära politik. Vi ska återkomma till denna utveckling i framtida artiklar.
Redaktionens slutsats är att vi måste säga Nej till ”lesser evil-ism”. Vi kan inte ge upp kampen för arbete åt alla, försvaret av välfärden och de demokratiska fri- och rättigheterna. Istället måste vi binda samman den kamp som förs på arbetsplatserna, i fackföreningarna, i hyresgäströrelsen, med mera, under alla dagar då det inte är val. Detta gör vi genom att resa parollen om ett nytt parti för de arbetande, pensionärerna och ungdomarna. Ett sådant parti måste vara fristående från de socialdemokratiska partierna och deras stödpartier. Vi är öppna för samarbete för att skapa ett sådant parti. Själva kommer vi att förespråka att ett sådant parti ska ha ett demokratiskt socialistiskt program.