USA:s säkerhetsstrategi förespråkar ett ”trumpifierat” Europa

Trumps politik måste bekämpas – men inte med en borgerlig ledning

Donald Trump står med handen mot bröstet med en amerikansk flagga i bakgrunden
USA:s nya nationella säkerhetsstrategi har väckt upprörda känslor bland europeiska ledare. Foto: Petty Officer 2nd Class Patrick Kelley
Jan Hägglund
Publicerad i
#218-219
Lästid 6 min

USA publicerade en ny säkerhetsstrategi den 5 december. Den nya säkerhetsstrategin har fått en rad europeiska politiker och diplomater, journalister samt civila och militära ”experter” att reagera mycket starkt. Detsamma hände efter vicepresident JD Vance tal i München på säkerhetskonferensen i februari. Då grät vissa deltagare. Europas ledare tolkade JD Vance tal som att USA hade vänt Europa ryggen. De uppfattade detta som hotfullt.

USA:s nya säkerhetsstrategi har fått samma starka effekt. Fast med den skillnaden att den nya säkerhetsstrategin tolkas som att USA nu kommer att lägga sig i den politik som förs i de europeiska länderna. Även detta uppfattas som hotfullt. Friedrich Merz, Tysklands förbundskansler, har kallat delar av USA:s nya säkerhetsstrategi för ”oacceptabla” samt att USA inte behöver ”rädda demokratin i Europa”. Andra ledare i Europa har uttryckt sig på liknande sätt.

De svenska politikerna tillhör EU:s mest räddhågade. De vågar inte bli förolämpade. Utrikesministern (M) har uttalat sig mycket försiktigt. Magdalena Andersson (S) har i skrivande stund inte uttalat sig alls. Men istället uttalar sig vissa medier på Sverige vägnar. Låt oss lyssna på tongångarna hos ett par tidningar. Vi börjar med ett citat från ledarredaktionen på Dagens Nyheter: ”USA håller inte bara på att lämna oss. Landet är på väg att bli en motståndare på samma sätt som Kina och Ryssland…”.

DN-artikeln avslutas i samma stil: ”Vad gäller Ukraina krävs ytterligare stöd, för att landet ska kunna säga nej till en oacceptabel fred – och för att pressa Putin till att acceptera en rimlig. Macron, Merz och Starmer rapporterade på måndagskvällen framsteg kring planen att ta de frysta ryska tillgångarna, men det gäller att komma till skott. Det gäller också för ”de villigas koalition” – där Sverige ingår – som lovat att skicka uppemot 30 000 soldater till Ukraina för att säkra en eventuell fred: Se till att mobilisera styrkan, fixa logistiken, sätt den i beredskap att kliva över gränsen vid en vapenvila – gör allt utan amerikansk hjälp. Det kommer att vara nödvändigt för att ge Kiev de trovärdiga säkerhetsgarantier som krävs för ett slut på kriget. Dyrt och svårt, ja. Men det är en del av poängen: visa Trump – och Putin – att Europa means business.”

Kommentarer: För den som tagit del av USA:s nya säkerhetsstrategi framstår DN:s påstående om att ”USA håller inte bara på att lämna oss. Landet är på väg att bli en motståndare på samma sätt som Kina och Ryssland…” som både hysteriskt och en medveten lögn. (Vi ska återkomma till DN-lögnen). Men det som sedan följer är faktiskt långt värre. DN:s ledarredaktionen vill alltså skicka uppåt 30 000 soldater till Ukraina för att visa – i första hand Trump! men även Putin – att Europa kan. Kan själv. Förstår DN innebörden i vad de säger? Vi tror inte det. Därför ska redaktionen på Veckans Nyheter förklara.

Om 30 000 soldater skickas till Ukraina – även om det officiella syftet skulle vara att ”säkra en eventuell fred” – skulle utplaceringen av en NATO-armé öka spänningarna dramatiskt. En sådan handling skulle innebära en överhängande risk för ett nytt krig – fast i utvidgad form. Denna gång som en, öppen, kraftmätning mellan Ukraina och europeiska Nato-medlemmar (alltså utan USA) på ena sidan, och Ryssland på den andra. Varför? Enligt DN för att visa Trump – och Putin – att de europeiska länderna har militära muskler. Vad DN sysslar med är rena krigshetsen – av prestigeskäl.

Sannolikt har det aldrig hänt tidigare att en ledarredaktion (DN) har velat riskera svenska soldaters, och även civilas, liv för att den känt sig förolämpad av en säkerhetsstrategi.

Låt oss sedan fortsätta med Aftonbladet. Tidningen låter bland annat den nederländske statsvetaren Cas Mudde komma till tals. Rubriken på dennes artikel är talande: ”Trump vill se Europas demokratier gå sönder”. Mudde avslutar sin artikel med orden: ”… den nuvarande amerikanska regeringen anser att USA:s nationella säkerhet bäst tjänas genom att riva ner den liberala demokratin i Europa. Med andra ord, USA är inte bara en ovillig allierad utan en villig motståndare. Det är dags att agera därefter”.

Kommentar: Klokt nog utvecklar inte Mudde vad han menar med ”att agera”.

Putin måste störtas – krigshetsarna bekämpas

Vi återvänder till DN. Skälet är att denna ”liberala” tidning uttrycker åsikterna hos stora delar av det svenska etablissemanget. Redaktionen på Veckans Nyheter ber läsaren att stanna upp och verkligen tänka igenom konsekvenserna av vad DN förespråkar – d v s att placera ut en NATO-armé på 30 000 soldater till Ukraina för ”att säkra en eventuell fred”. Att detta skulle trappa upp situationen dramatisk är inga överord. Det var nämligen i syfte att förhindra att Ukraina gick med i NATO – och för att hindra NATO från att placera ut bland annat soldater, missiler och stridsflyg i Ukraina – som Ryssland invaderade grannlandet för snart fyra år sedan!

Det var absolut fel av regimen i Ryssland att invadera Ukraina – och kravet på att Ryssland ska dra tillbaka sina trupper måste kvarstå. Men detta tillbakadragande kommer med största sannolikhet inte att ske förrän Putins regim bryter samman – något som med fördel kan påskyndas genom en revolution underifrån. Detta öde har drabbat många härskare i Kreml. Nämnas kan Tsar Nikolaj II som fälldes i februari 1917, och premiärminister Kerenskij som fälldes i oktober samma år. Nämnas kan även Michail Gorbatjov som föll år 1991 i samband med Sovjets sammanbrott. Det första världskriget bidrog till tsarens och Kerenskijs fall. Kriget i Afghanistan bidrog till Sovjets upplösning och Gorbatjovs fall.

Det var väldigt få som insåg att Sovjet var på väg att upplösas 1991. Vi som höll dörren öppen för denna möjlighet förlöjligades ofta av allehanda ”realister”. Men ”realisterna” hade fel. Redaktionen för Veckans Nyheter vill understryka den tradition som finns i Ryssland av att auktoritära regimer fälls underifrån genom folkliga resningar. Detta öde kan även drabba dagens regim i Ryssland – som dragits in i ett misslyckat krig av Putin.

NATO vill försvaga Ryssland – inte rädda Ukraina

Vi upprepar: För att stoppa kriget i Ukraina – och uppnå en rättvis och även hållbar fred – krävs med stor sannolikhet en revolution underifrån i Ryssland. Den väg som DN förespråkar, tillsammans med den del av etablissemanget som talar genom DN, syftar inte till att åstadkomma en rättvis och hållbar fred. Däremot innebär deras politik att Natolandet Sverige riskerar att hamna i en väpnad konflikt, som trappas upp, med kärnvapenmakten Ryssland!

Över till Ukraina. Landets medborgare visade redan i juli att de vill gå en annan väg än krigshetsarnas. En undersökning gjord av Gallup visade att hela 69 procent av ukrainarna stödde en fred genom förhandlingar ”så snart som möjligt”. Endast 24 procent av stödde ett fortsatt krig ”till dess seger uppnåtts”. Om den majoritet av ukrainarna som vill ha fred ska få chansen att avgöra framtiden för landet måste dagens regim fällas. Regimen i Ukraina består dels av korrumperade inhemska politiker, dels av NATO – som kan diktera landets politik genom sitt ekonomiska och militära bistånd. Målet för NATO:s politiker och militärer är att försvaga Ryssland – och för detta är de beredda att slåss till sista ukrainare och plundra landet på dess naturtillgångar. Situationen kräver en framgångsrik folklig resning som förmår fälla regimen även i Ukraina. Varken regimen i Ryssland eller dess motsvarighet i Ukraina (inklusive NATO) kan åstadkomma en fred som är både rättvis och hållbar. Det enda de kan åstadkomma är ett fortsatt krig eller en orättvis och osäker fred.

Den svenska utrikespolitiken har under åratal varit en angelägenhet för en kör av journalister, politiker och ”experter” som alla sett militär upprustning – för Sverige och övriga NATO-länder – som den enda vägen framåt. Dessa krigshetsare har totalt dominerat debatten. Det är dags att börja organisera en motkraft till dessa.