Nedan publicerar vi två artiklar från CWI:s hemsida – Socialistworld.net – som vi har översatt till svenska. Artiklarna är skrivna den 3 januari i år och den 12 december 2025. Sedan dess har utvecklingen rusat vidare. Vi vet alla att USA nu har slagit till militärt mot Venezuela och kidnappat landets president Maduro samt inlett en rättegång mot denne i New York. Men vi har ändå valt att publicera artiklarna då de ger en värdefull bakgrund till de aktioner och hot som USA under Trumps ledarskap nu verkställer. Denna bakgrund saknas nästan helt i svenska mediers rapportering. I skrivande stund ser det ut som om Trump, och kretsen krig denne, har tänkt att styra utvecklingen i Venezuela genom samma regim som den kidnappade presidenten ledde. Hur situationen kommer att se ut om ett halvår är det dock ingen som vet.
Det vi däremot vet är följande:
President Trump har sagt att dagarna är räknade för regimen på Kuba! Han har även kommit med brutala utfall och hot mot både Colombia och Mexiko. Trump har även förnyat sina krav på att USA ska ta över Grönland. Det sistnämnda har lett till en kris bland Europas ”ledare”. Dessa kryper än mer för Trump. Detta främst på grund av rädslan för att USA ska upphöra med sitt stöd till Ukraina. Sveriges moderate statsminister Ulf Kristersson tillhör de ivrigaste rövslickarna (ursäkta uttrycket). Kristersson skrev bland annat följande den 3 januari: ”Det venezuelanska folket har nu befriats från Maduros diktatur …” .
Veckans Nyheters redaktion vet inte hur Kristersson kände det när Maduros vicepresident – Delcy Rodriguez, från samma parti som Maduro – övertog rollen som president och då även lovade att fortsätta i Maduros spår. Däremot vet vi hur Kristersson framstod: som en idiot (vi ber inte om ursäkt för detta).
Carl Bildt – en tidigare moderat partiledare och statsminister – har uttryckt sig på ett annorlunda sätt än Kristersson. Bildt har bland annat sagt följande, med anledning av USA:s angrepp på Venezuela och kidnappningen av landets president, i en TV4-intervju : ”Det var ett övergrepp mot den internationella rätten … oppositionen [i Venezuela] har sopats åt sidan … nu är det den starkes rätt som gäller … ordet demokrati fanns inte med, vilket det finns anledning att notera …”. Bildt konstaterade också att det var oljan som Trump var ute efter. I en annan intervju (Radions P1, 6 januari) trodde Bildt att Trump skulle försöka överta kontrollen av Grönland inom ett halvår.
Vi håller med Bildt om att det idag är den starkes rätt som råder. Men vi vill understryka att detta inte är något nytt. USA har angripit stat efter stat utan stöd i några internationella församlingar. Vi nöjer oss här med att nämna Vietnam, Afghanistan och Irak. När det gäller att fälla obekväma regimer, speciellt i Latinamerika, har USA agerat mer eller mindre aktivt bland annat när det gäller Chile, Argentina, Brasilien och Bolivia.
Tilläggas bör att Venezuela nationaliserade huvuddelen av sin olja redan 1976. För snart 50 år sedan. Detta skedde på ett lagligt sätt. Självklart var detta ett slag mot USA:s oljejättar. Men dessa företag ägde inte Venezuelas olja! (Hugo Chávez såg till att nationalisera den återstående oljan 2006/07). Trump ljuger då han påstår att Venezuela har stulit USA:s olja. Veckans Nyheters redaktion protesterade mot Putins angrepp på Ukraina. Vi fördömer även USA:s angrepp på Venezuela. Det krävs uppbygget av en motkraft mot dessa imperialistiska skurkstater. Vi arbetar för att en sådan motkraft ska baseras på demokratisk socialism.
Redaktionen
Trump beordrar militär attack mot Venezuela och kidnappning av Maduro
Bekämpa USA:s imperialistiska intervention med massprotester. Bygg ett demokratiskt socialistiskt alternativ!
Artikel publicerad på Socialistworld.net den 3 januari
Tidigt i morse genomförde Trump-regimen en bombräd mot Venezuela. Specialstyrkor användes för att kidnappa presidenten Nicolas Maduro och hans fru. De hålls för närvarande fångna på den amerikanska flottan som samlats i Karibien, för att sedan transporteras till New York för åtal.
CWI fördömer denna koloniala aggression från USA-imperialismens sida. Nedan återpublicerar vi en artikel som vi först publicerade den 12 december 2025, när USA påbörjade uppbyggnaden av militära styrkor utanför Venzuela. En ytterligare analys kommer att publiceras inom kort av CWI.
Denna intervention har enorma konsekvenser för arbetarklassen i Venezuela, Latinamerika och globalt. Den har genomförts av två huvudsakliga skäl. För det första för att säkra tillgången till Venezuelas enorma oljereserver. För det andra, och avgörande, som en varning till Kina och Ryssland mot att inkräkta på vad USA-imperialismen betraktar som sin ”bakgård” – Central- och Sydamerika. En liknande operation genomfördes av USA-imperialismen i Panama 1989. Trump har förklarat att Maduro kommer att ställas inför rätta i USA, vilket kan bli ett politiskt minfält.
USA:s president hävdar att USA nu kommer att styra Venezuela tills en acceptabel regim är på plats. Amerikanska oljebolag kommer att vara starkt involverade i den venezuelanska oljesektorn. Under sin presskonferens åberopade Trump Monroedoktrinen, som bygger på att USA:s imperialism ingriper på sin så kallade ”bakgård” för att tillvarata sina intressen. Hur detta kommer att utvecklas är osäkert, men det kommer att väcka ilska och hat mot USA:s imperialism i hela Latinamerika.
Denna intervention är ytterligare ett exempel på att den så kallade ”regelbaserade” internationella ordning som fanns efter andra världskriget har rivits sönder och att det nu inte finns några regler. Den tidigare eran bör inte glorifieras. ”Reglerna” bröts ofta i krig i Vietnam, Irak och på andra håll . Militärkupper initierades av den amerikanska imperialismen i Chile, Argentina, Bolivia och hela Latinamerika, för att bara nämna några.
Imperialistisk väpnad aggression
Trump kommer att fira denna väpnade aggression och skryta om att en diktator har avsatts i ”demokratins” namn. Men hur är det med USA-imperialismens allierade, som Saudiarabien? En öronbedövande tystnad råder om regimskiften i sådana länder.
Trumps popularitetssiffror kan tillfälligt stiga till följd av denna intervention. Idag kommer Trump och hans anhängare att fira, men imorgon kommer de att våndas när de djupare konsekvenserna blir tydliga.
Att avsätta Maduro kan öppna för en kraftig polarisering och till och med inbördeskrig i Venezuela. Maduros regim kvarstår. Hur situationen kommer att utvecklas i detta skede är oklart. Det är dock högst troligt att det kommer att leda till social och politisk polarisering och omvälvningar, troligen med väpnade konflikter.
Trumps agerande kommer att polarisera Latinamerika ytterligare. Den högerorienterade presidenten Milei i Argentina, den nyvalde Kast i Chile och andra marionetter för den amerikanska imperialismen kommer att hylla denna blodiga militära intervention.
Hundratusentals andra kommer sannolikt att gå ut på gatorna i regionen, inspirerade av den bittra antiimperialistiska politiska medvetenhet som finns över hela kontinenten. Colombias president Gustavo Petro har, som ett uttryck för detta tryck, skickat militär till gränsen mot Venezuela.
Krav på att FN och OAS (de amerikanska ländernas samarbetsorganisation) ska ingripa som globala kapitalistiska institutioner kommer inte att lösa någonting. Lösningen ligger i händerna på den latinamerikanska arbetarklassen att bygga ett verkligt socialistiskt alternativ som kan konfrontera USA:s imperialism och etablera ett genuint demokratiskt socialistiskt alternativ på kontinenten, och knyta band med arbetarklassen i USA. Maduro-regimen är inte en demokratisk socialistisk regim. Den övergav Hugo Chavez radikala reformprogram som hade inkräktat på kapitalistiska intressen och använde socialistisk retorik. Det är den venezuelanska arbetarklassens uppgift att hitta vägen till demokratisk socialism, och socialister kan inte hysa några illusioner om den amerikanska imperialistiska interventionen vars syfte är att installera en ny regim som följer USA:s intressen. Venezuelas framtid ska avgöras av arbetarklassen och de fattiga i landet, inte av imperialistisk inblandning och andra högerkrafter.
Trump vill ha regimskifte i Venezuela – Nej till USA:s intervention, kämpa för ett socialistiskt alternativ!
Artikel publicerad på Socialistworld.net den 12 december
Donald Trumps USA har inlett en militär upprustning i Karibien som inte setts på decennier. Utplaceringen av stridsgrupp USS Gerald R Ford, inklusive USA:s största hangarfartyg, en atomubåt och över 10 000 stridande soldater, är en tydlig varning om att Trump och USA-imperialismen menar allvar. Normalt sett är två amerikanska krigsfartyg stationerade i Karibien, nu är det minst tio. Under förevändningen att man vill slå till mot narkotikasmugglare har över 20 båtar bombats, vilket har dödat över 80 personer. Detta trots att de flesta droger som smugglas in i USA inte kommer från eller passerar genom Venezuela.
Nu har ett oljetankfartyg beslagtagits av USA i en imperialistisk pirataktion. På frågan om vad han skulle göra med det beslagtagna tankfartyget svarade Trump: ”Jag antar att vi behåller det”. Men det är inte bara ett tankfartyg (som var på väg till Kuba) som det amerikanska imperiet har siktet inställt på. Det är Venezuelas enorma råoljereserver, de största i världen, som Trump och de oljemagnater som stöttat honom är ute efter.
Venezuela har 303 miljarder fat råolja i reserv, vilket motsvarar 20 % av världens totala oljereserver. De flesta amerikanska oljeraffinaderier är utformade för att bearbeta ”tung råolja”, något som USA endast kan få från Venezuela, Kanada och Ryssland. Säkra oljeleveranser, samt en beräknad vinst på 1000 miljarder US-dollar för amerikanska företag, är den amerikanska imperialismens målsättning.
Puerto Rico, den sista kvarvarande amerikanska kolonin som erövrades 1898, har historiskt sett varit en viktig bas och övningsplats för den amerikanska militären. Det var på den puertoricanska ön Vieques (där tusentals av den inhemska befolkningen drevs bort och slaktades) som napalm, ”agent orange” och andra dödliga massförstörelsevapen testades innan de användes i Vietnamkriget. Puerto Rico har varit militärstrategiskt viktigt för den amerikanska imperialismen – beläget nära Kuba och mindre än 100 km från Venezuela.
Förutom upprustningen av flottan har militärbasen på Puerto Rico, som stängdes efter massprotester 2004, åter öppnats som förberedelse för ytterligare åtgärder. Tusentals amerikanska soldater, landstigningsfarkoster, stridsvagnar och stridsflygplan har flugits in till basen till många av öbornas bestörtning.
Trump hävdar att motivet för angreppet på Venezuela är att bekämpa narkotikasmugglare. När det gäller narkotikahandel är Venezuela en relativt liten aktör. Istället är det oljan, stöttepelaren i Venezuelas petrostat, som är ett av Trumps verkliga mål. Men geopolitiska faktorer spelar också in i Trumps mål om regimskifte. Angreppen utgör en varning till rivaliserande makter, Kina och Ryssland, mot att utmana USA:s inflytande i Amerika. Putin stöder Maduro, och de båda regimerna har handelsförbindelser, bland annat inom oljeområdet.
Den amerikanska imperialismen har länge velat störta den venezuelanska regeringen, ända sedan Hugo Chávez valdes 1998. Ett försök till militärkupp år 2002 för att störta Chávez, en radikal vänsterpopulist, slogs tillbaka när miljoner människor strömmade ut på gatorna, besegrade kuppmakarna och återinsatte Chávez som president. Den massiva sociala explosion som följde drev den radikale, välmenande Chávez ännu längre åt vänster, och han genomförde partiella nationaliseringar, talade om ”socialism i det 21:a århundradet” och införde genomgripande sociala reformer med hjälp av intäkterna från oljan.
I val efter val vann Chávez överväldigande segrar. En revolutionär rörelse växte fram. Även om Chávez reformer och hans regim initialt var populära hamnade revolutionen till slut i ett dödläge. Orsaken var Chavez-regeringens ofta toppstyrda byråkratiska metoder och korruption. Avsaknaden av demokratisk arbetarkontroll, och förvaltning, av ekonomin var grundorsaken till Chavez-regeringens oförmåga att bryta med kapitalismen. När de globala oljepriserna sedan föll fick detta en förödande effekt för Venezuela. Resultatet blev en ekonomisk nedgång som i sin tur ledde till en stagnation för hela samhällsbygget. Då Chávez dog 2013 och ersattes han av Nicolás Maduro.
Med den revolutionära processen på reträtt införde USA-imperialismen förödande sanktioner mot Venezuela. Detta bland annat i form av en ekonomisk blockad införd under Obamas tid som president. USA:s mål har varit att strypa Venezuelas ekonomi och på detta sätt tvinga fram ett regimskifte. Den ekonomiska blockaden har sedan skärpts under Trumps båda presidentperioder. Samtidigt fortsatte inte Maduro den radikala politik som Hugo Chávez bedrev – en politik som bland annat bestod av åtgärder som försvagade kapitalismen. Istället gick Maduro i motsatt riktning.
Av de oljereserver bestående av 303 miljarder fat olja har Venezuela endast lyckats sälja fyra miljarder fat på grund av de internationella sanktionerna. Venezuela har också 161 ton guldreserver – varav en stor del är inlåst i Bank of England. Detta eftersom landets tillgångar har frysts av imperialistiska makter. Sanktionerna mot Venezuela har inneburit att landet inte har kunnat importera varor, något som haft förödande effekter, och förvärrat den kris som redan fanns på grund av misskötsel, korruption, bristande investeringar och andra faktorer. Venezuela är ett land som inte bara är rikt på olja. Landet har även 80 % av de naturgasreserver som finns i Latinamerika. Men samtidigt står Venezuela endast för 18 % av förbrukningen. De främsta orsakerna är bristande infrastruktur och korruption.
Venezuelas problem ledde till hyperinflation och varubrist. Detta orsakade en förödande social kollaps. Mellan 2014 och 2021 sjönk BNP med hela 75 %! Den förödande sociala situationen ledde i sin tur till att stödet för regimen föll dramatiskt. Sedan 2013 har över 8 miljoner människor (av en beräknad befolkning på 28 miljoner) flytt landet, i en av de största globala flyktingkriserna.
Denna situation har resulterat i ett stort motstånd mot Maduros regim, som är mer korrupt och auktoritär än den regim som fanns under Hugo Chávez. Maduros regimen har även agerat mot kritiker från vänster – kritiker som inte stöder USA:s imperialism. Enligt vissa rapporter har Maduro fått tillgångar värda 700 miljoner dollar beslagtagna i USA. Men avskyn mot de rika, den högerorienterade oppositionen och arvet från den revolutionära processen under Hugo Chávez tid (även om denna slutade i stagnation och nedgång) innebär att Maduro fortfarande har ett stöd bland Venezuelas befolkning. Detta stöd kommer sannolikt att befästas och kan även stärkas på grund av Trumps hot och rädslan bland befolkningen i Venezuela för en amerikansk intervention.
Högeroppositionen i Venezuela
Högeroppositionen i Venezuela, en hänsynslös thatcheristisk [starkt högerinriktad brittisk premiärminister] härskande klass, kommer, om den kommer till makten, att vara skoningslös i sin hämndlystnad och genomföra repressiva åtgärder mot landets arbetarklass. Venezuelas högeropposition erbjuder inga lösningar för landets arbetare och fattiga. Högeroppositionens politiska program handlar om att samarbeta med USA:s oljeföretag i syfte att göra de redan rika och mäktiga i Venezuela ännu rikare.
Den västerländska kapitalismens hyckleri, när det gäller att tilldela oppositionsledaren Maria Corina Machado Nobels fredspris, känner inga gränser. Detta är samma Machado som har uppmanat till en kupp för att störta Maduro-regimen. Detta är samma Machado som vägrar att fördöma USA:s bombningar av båtar i Karibien eller fördöma Trump för hans rasistiska attacker mot latinamerikaner i USA, inklusive Trumps deportationer av venezuelaner till fängelser i El Salvador.
Trump siktar uppenbarligen på ett regimskifte. Uppbyggnaden av en militär styrka som hotar Venezuela kommer att väcka den starka antiimperialistiska stämning som finns i hela Latinamerika. Det kommer att få en enorm polariserande effekt. Det är anmärkningsvärt att de högerorienterade presidenterna i Argentina, Ecuador, Panama och Paraguay åkte till Oslo. Andra, som Lula i Brasilien eller Boric i Chile, gjorde det inte, vilket speglar det tryck mot USA:s imperialism som finns bland latinamerikanerna i regionen.
I detta skede har den amerikanska imperialismen inte samlat tillräckligt stora styrkor för en fullständig markinvasion, något som är osannolikt, men inte helt uteslutet. Detta skulle riskera att utlösa en massiv rörelse i hela Latinamerika och ett krig som påminner om det i Vietnam. Trump kanske också hoppas att hotet av USA:s militära uppbyggnad i regionen kommer att räcka för att provocera fram en splittring och revolt bland en del av militären i Venezuela. Om så blir fallet beror på situationen inom den venezuelanska militären, som är oklar.
En markinvasion i Venezuela skulle provocera fram en stark reaktion bland Trumps väljarbas i USA, som i allmänhet motsätter sig ytterligare amerikanska militära interventioner. Bombningar, drönarattacker, mord, kidnappningar – inklusive Maduro – kan dock inte uteslutas, utan är faktiskt mer troliga. Den amerikanska imperialismen har genomfört sådana interventioner tidigare – exempelvis i Panama där man kidnappade landets starke man generalen Noriega. Även medlemmar av Saddam Husseins regering i Irak kidnappades.
CWI fördömer och motsätter sig all imperialistisk intervention från USA:s sida i Venezuela och på andra platser. Det går inte att stödja den reaktionära högeroppositionen i Venezuela. Det är den venezuelanska arbetarklassens sak att etablera en genuin demokratisk socialistisk regering för arbetarna och de fattiga samt att hitta en väg att bekämpa den kapitalistiska högern inom landet och imperialistisk aggression. En sådan arbetarregering skulle kunna erbjuda en lösning på den katastrof som har drabbat det venezuelanska samhället och även rikta en uppmaning till massorna både i hela Latinamerika och i USA om stöd och solidaritet.