Det som hände under åren efter 1945 var att en ny världsordning tog form efter att den gamla ”europeisk-brittiska” världsordningen föll sönder i samband med Första världskrigets utbrott 1914. Idag håller den världsordning som har dominerats av USA, sedan Sovjetunionen föll samman, på att falla samman även den. Kina har redan gått om USA vad gäller industriell styrka. Kina håller även på att komma i kapp USA vad gäller forskning och utveckling i bred skala. Och på vissa områden, exempelvis vad gäller kvaliteten på el-bilar och solceller, har Kina redan gått om USA. Det finns dock ett område där USA tveklöst fortfarande håller den globala förstaplatsen. Det är militär styrka. Det är denna, råa, styrka som USA nu använder sig av i den ekonomiska och diplomatiska (alliansbyggande) kapplöpningen med Kina.
Effekter av Kinas ekonomiska styrka
Det är svårt att tänka sig att Ryssland, under Putins regim, skulle ha vågat angripa Ukraina om USA hade haft en lika dominerande ekonomisk och diplomatisk ställning som tidigare. Å andra sidan: När det gäller USA:s aggressiva agerande mot Venezuela handlar aggressiviteten inte endast om att USA vill lägga beslag på Venezuelas olja. En minst lika viktig orsak till Trumps ”militära specialoperation” mot Venezuela är att hindra Kina från att kunna köpa oljan. Det handlade även om att skrämma övriga länder i Latinamerika från att utveckla ekonomiska och diplomatiska förbindelser med Kina. Denna ekonomiska gigant har utvecklat ett omfattande ekonomiskt utbyte med de flesta länder i Latinamerika. Detta gäller både för handel och investeringar i infrastruktur. Kina är idag regionens näst största handelspartner. Det är endast USA som är större.
En supermakts hyckleri
Trump angrep Iran militärt i juni 2025 och samlar nu stridsfartyg och bombplan utanför Irans kust för att eventuellt slå till en andra gång. Motivet sägs vara den iranska regimens brutalitet mot den egna befolkningen. Samtidigt har USA, sedan länge, de bästa relationer med exempelvis Saudiarabien där det under 2025 avrättades nästan en person varje dag. USA har sedan länge skyddat den saudiska medeltida och brutala monarkin och utrustat den med vapen. Detta till väldiga kostnader. När den saudiska regimen 2018 lät styckmörda den oppositionelle journalisten Jamal Khashoggi i Istanbul skyddade USA saudierna från internationella sanktioner.
Skillnaden mellan USA:s attityd mot dessa båda länder beror huvudsakligen på att Saudiarabiens olja, sedan lång tid, har betytt enormt mycket för USA. Detta både p g a att USA köper saudisk olja för eget bruk. Men också för att den saudiska oljeproduktionens storlek påverkar det globala oljepriset och därmed världsekonomin – inklusive USA:s ekonomi. Iran, däremot, har under det senaste årtiondet utvecklat allt närmare förbindelser med Kina – det Kina som alltså utvecklats till att bli USA:s huvudkonkurrent globalt sett. Därmed har det blivit allt viktigare för USA att hindra Iran, Kinas allierade, från att utvecklas ekonomiskt och militärt. Ett starkare Iran skulle kunna störta regimen i Saudiarabien – som är USA:s allierade. Därför har USA inte bara vidtagit militära aktioner mot Iran utan också, och framför allt, satsat på att hålla landet isolerat. USA införde handelsrestriktioner mot Iran redan 1979 och har trappat upp dessa vid olika tillfällen. En rad skärpningar har skett steg för steg mellan 2018 och 2024. Självklart stöder Arbetarpartiet det pågående upproret mot den iranska diktaturen och vi skulle stödja en folklig rörelse för att fälla den USA-stödda saudiska monarkiska diktaturen.
Den sannolikt enskilt viktigaste motsättningen
Det finns mycket som förvirrar och skrämmer i dagens värld. Det viktigaste i detta läge är att förstå de viktigaste drivkrafterna bakom den destruktiva utvecklingen. Det är bara då man definierat problemen som det är möjligt att göra något år dem. De växande motsättningarna mellan USA och Kina är inte det enda problemet i dagens värld. Men det är sannolikt den enskilt viktigaste motsättningen. Denna har skapat ett USA som agerar som om styrka vore rätt. Motsättningen har lett till en allmän militär upprustning. Den har också lett till en global kapplöpning när det gäller sällsynta jordartsmetaller och ökad gruvbrytning – inte minst av uran. Detta innebär att de åtgärder som krävs för att slå vakt om miljö och klimat riskerar att hamna i bakgrunden. Detsamma gäller för behovet av en kontrollerad utveckling av artificiell intelligens (AI).
Palestiniernas och kurdernas öden, liksom andra folkgruppers, riskerar att glömmas bort i stormaktsspelet. Detsamma gäller för de nationella och demokratiska fri- och rättigheterna i allmänhet. Väldigt mycket kan, direkt och indirekt, spåras till den ekonomiska, militära och diplomatiska motsättningen, och kapprustningen, mellan ett imperialistiskt USA baserat på kapitalistisk grund och ett Kina som utgör en säregen form av den råaste kapitalism kombinerad med en stor statlig sektor – allt under ett stalinistiskt partis diktatur.
USA: Motståndet växer – men det krävs program och organisering
Nyheterna svämmar över om vad som händer – inte bara i Ukraina och Mellanöstern samt runt ön Taiwan – utan främst kring USA under president Donald Trump. Kring hans utrikespolitik som innebär hot om strafftullar och införande av strafftullar; hot om militära insatser och verkställande av militära insatser. Under den senaste tiden har USA använt militärt våld mot Iran och Venezuela men inte heller uteslutit militärt våld mot Colombia, Mexiko, Kuba, Kanada och speciellt Panama samt Danmark-Grönland.
Nyheterna svämmar också över när det gäller president Trumps inrikespolitik. Han har bildligt sett gått i krig med en rad medier och personer som tidigare stött, men som senare vänt sig emot, honom. Tidigare har presidenten sänt den gren av militären som kallas för nationalgardet (ungefär hemvärnet) till en rad städer som styrs av hans politiska motståndare: exempelvis till Los Angeles och Washington D.C. (USA:s huvudstad). Båda dessa städer styrs av det demokratiska partiet.
Övergrepp gör att motståndet växer
Men idag är det delstaten Minnesota och dess största stad Minneapolis som står i blickfånget. Där har den nygamla polisstyrkan ICE – som ska gripa och deportera illegala invandrare – dödat två medborgare som varken var illegala eller invandrare. Det första dödsoffret var den 37-åriga amerikanska medborgaren Renée Nicole Good som sköts av en ICE-agent med tre skott i Minneapolis den 7 januari. Hon var trebarnsmamma. Det andra offret, som sköts till döds av en eller flera ICE-agenter med tio skott den 24 januari, var den 37-årige Alex Jeffrey Pretti. Också han var amerikansk medborgare. Pretti arbetade som intensivvårdssjuksköterska.
Trump kallade Renée Good för en ”domestic terrorist” (en inhemsk terrorist). Efter Alex Prettis död sade Trump, med anledning av denna andra dödsskjutning utförd av ICE på drygt två veckor i Minneapolis, att Pretti bar på ”ett mycket farligt vapen”. I inget fall såg Trump något fel i agerandet från ICE. Den som sköt Renée Good skulle, sade Trump nästan omedelbart, få ”immunity” (immunitet, dvs slippa straff). Detta gav signalen till ICE, från presidenten, att de kunde göra nästan vad de ville. Inklusive att skjuta folk. Och detta var precis vad som skedde.
Protesterna mot denna politik tilltar dock. Trots den bitande kylan deltog minst 50 000 demonstranter i fredags i en demonstration mot den nya polisstyrkan ICE som, med rätta, kopplas ihop med president Trump. Men även Trump-supportrar, exempelvis vapenindustrins lobbyorganisationer som the National Rifle Association (NRA), har uttalat sig kritiskt mot presidentens snabba fördömande av Alex Pretti.
Även den reguljära polisen i Minneapolis, tillsammans med stadens borgmästare och delstaten Minnesotas guvernör, har krävt att ICE-agenterna som är 3000 stycken (fem gånger så många som de vanliga lokala poliserna) ska lämna Minneapolis. Många i staden uppfattar att de och deras stad är belägrade av Trump via ICE. Sammantaget växer tecknen på, och oron för, att det skulle kunna uppstå ett inbördeskrigsliknande tillstånd – om Trump fortsätter att trappa upp den redan väldigt spända situationen i delstatens Minnesota och dess största stad Minneapolis.
Organisation och program
Den senaste nyheten är dock att president Trump, kanske för första gången sedan han tillträdde för ett år sedan, har backat. Insatschefen för de federala agenterna från ICE och gränspolisen i Minneapolis, Greg Bovino, har tvingats lämna sin tjänst. Detta visar på protesternas styrka. Och detta ger i sin tur hopp. Samtidigt kommer de vanliga medborgarna att tvingas tillbaka till sina arbeten. Detta medan Trumps ICE-agenter kan vila ut och återkomma eller slå till mot något annat ställe.
Trump har råd att använda sig av en utnötningstaktik. Därför finns det ett behov av av binda samman alla olika grupper och individer som protesterat i Minneapolis till en fastare organisation och binda samman kraven på att ICE ska lämna Minneapolis med kraven på en en allmän hälso- och sjukvård för alla, nya jobb genom upprustning av skolor, sjukhus och nedslitna vägar, järnvägar, broar och annan infrastruktur. Arbetarpartiet skulle också föra fram kravet på ett nytt politiskt parti med ett demokratiskt socialistiskt program som kräver kollektiv kontroll via exempelvis fackföreningarna över banker och nyckelföretag.
Demokratiska partiet går inte att lita på – jättebedrägeri avslöjat
Tragiskt nog har det uppdagats att ett jättebedrägeri med skattemedel har begåtts under pandemiåren. Det handlar om att pengar, som borde ha gått till fattiga och utsatta, istället har berikat lokala ledare. Många av dessa lokala ledare har somalisk bakgrund och dessutom knytning till det demokratiska partiet i bland annat Minneapolis. Uppgifterna om bedrägeriets storlek varierar mellan en miljard och hela nio miljarder dollar. (Trump påstår att det skulle handla om 19 miljarder dollar.) Det finns mycket som tyder att det ligger något i dessa anklagelser. Detta kommer att spela Trump och MAGA-rörelsen i händerna och kasta misstankar mot alla invandrare – i första hand mot de från Somalia eller med somalisk bakgrund. Det går inte att lita på det demokratiska partiet.
Motståndet växer. Men det krävs ett politiskt program och en organisering som kan ena. Annars är risken uppenbar att Trump-administrationen och ICE-agenterna återtar initiativet.
Uppdatering 28 januari
Trump har meddelat att han ska minska antalet agenter som deltar i insatsen i Minnesota. Detta är ytterligare en delseger för protesterna.