De åtta partierna i riksdagen har sällan eller aldrig varit överens i så stora och tidigare så ideologiskt laddade frågor som idag.
Låt oss ta ”Försvaret” som exempel. Det enorma tillskottet av pengar (ökningen av kostnaderna) i statsbudgetens utgiftsområde ”6. Försvar och samhällets krisberedskap” är exempelvis baserat på ett beslut som alla riksdagens åtta partier har ställt upp på. Beslutet antogs den 19 juni 2025. Innebörden av beslutet innebär bland annat att utrymmet för nödvändiga satsningar på exempelvis sjukvård och äldreomsorg kommer att krympa under många år framåt.
Riksdagens beslutet bygger på det nya ”Natomålet”. Detta går ut på att Sverige ska avsätta totalt 5 procent landets BNP till ”försvar och säkerhet” senast år 2035. Här är den övergripande tidtabellen:
- Senast 2030 ska Sveriges rent militära utgifter ligga på 3,5 procent av landets BNP,
- Senast 2035 ska Sverige ha satsat ytterligare 1,5 procent av landets BNP på ”försvars- och säkerhetsrelaterade” investeringar. Detta blir sammanlagt 5,0 procent Sveriges BNP.
Låt oss titta på hur utgifterna för försvaret har utvecklats sedan 2019 (året är valt som bas då 2019 inte påverkades av pandemin). Se tabeller nedan.
| 2019 totalt: | 59-60 miljarder |
| Militära utgifter: | 55,4 miljarder |
| Civilt försvar/beredskap: | 4-5 miljarder |
| Kostnaden motsvarade 1,19 % av BNP |
| 2026 totalt: | 225 miljarder |
| Militära utgifter: | 175 miljarder |
| Civilt försvar/beredskap: | 10 miljarder |
| Ukrainastöd: | 40 miljarder |
| Kostnaden motsvarade 2,8 % av BNP |
Kommentarer till tabellerna: Målet är alltså att öka utgifterna ytterligare till hela 3,5 procent av BNP i rent militära utgifter senast 2030 och till totalt 5 procent av BNP senast 2035. Med tanke på hur snabbt Sverige ökat sina militära utgifter till 2,8 procent av BNP finns det risk för att partierna satsar på att Sverige ska nå 3,5 procent respektive 5,0 procent redan innan man behöver det s.k. Natomålet.
Ovärdigt kryperi för Trump
Det är dock helt fel att kalla den enorma ökningen av de militära utgifterna för ”Natomål”. Natomålet var två procent av BNP. Den enorma ökningen till först 3,5 procent och sedan till 5,0 procent av BNP är krav från USA:s nuvarande president Donald Trump. EU-länderna i Nato böjde sig nästa omedelbart för Trump – både de han krävde 3,5 procent och sedan höjde detta ytterligare till 5,0 procent – i vad som måste betecknas osmaklig servilitet (”en överdriven, krypande underdånighet, fjäsk eller ovärdig ödmjukhet, oftast mot en överordnad eller makthavande”).
Trump har kallat detta ovärdiga kryperi från EU-länderna i Nato för en ”monumental vinst” för USA. I detta har Trump rätt.
Ingen demokratisk debatt
Självklart förekom det inte någon demokratisk diskussion om ifall det var nödvändigt att öka försvarsbudgeten till hela 3,5 procent av BNP fram till 2030 när det gäller satsningen på antalet soldater och vapen. Detsamma gällde totalmålet på hela 5,0 procent fram till 2035. Denna enorma och enormt snabba ökningen av försvarsutgifterna handlades lika odemokratiskt som beslutet om att Sverige skulle gå med i Nato.
De åtta riksdagspartierna M, SD, KD, L, C, S, V och MP bara samlades den 19 juni ifjol och beslutade om den största upprustningen i modern tid utan någon som helst folklig debatt. Och alla är medskyldiga – till kostnadsökningen, tidtabellen och agerandet för att undvika en demokratisk debatt – från SD via M och S till MP.
Drabbar sjukvård och omsorg
Storleken på upprustningen och hastigheten kommer att tränga undan andra behov som exempelvis sjukvård och äldreomsorg. Andelen äldre, som andel av befolkningen, ökar i skrivande stund. Detta innebär att både sjukvårdens och äldreomsorgens andelar av BNP borde öka – och det rejält. Men detta kommer inte att ske.
Skulden för detta ligger på riksdagens åtta partier som aldrig stått varandra så nära i modern tid. Dels i sakfrågor som upprustningen av militären. Dels vad gäller det osmakliga kryperiet för Donald Trump.
Karriäristernas kamp
Den hårda tonen i debatten saknar substans. Hårdheten handlar inte om att partierna står längre ifrån varandra, ideologiskt eller i sakfrågorna, än tidigare. Tvärtom. Hårdheten i debatten beror istället på en hårdnande kamp mellan de två blockens karriärister när det gäller positioner i riksdag och regering, mm, som ger pengar och prestige.
Osmakligt.