Svaret på denna fråga är inte lätt. För att, åtminstone delvis, kunna svara måste man titta på utvecklingen på en rad olika områden. Vi börjar med det dödliga våldet.
Det dödliga våldet
I den allmänna debatten framstår det ofta som att Sverige på 2020-talet är våldsammare än någonsin. Men detta är inte sant – speciellt för vanliga “laglydiga” medborgare. Detta blir tydligt när man studerar statistik från Brottsförebyggande rådet samt Socialstyrelsen.
Det dödliga våldet i Sverige var som högst i början av 1990-talet. Då avled nästan 14 personer per miljon invånare som en följd av dödligt våld. Efter detta följde två decennier av sjunkande siffror. Som lägst var antalet mördade nere på 8 per miljon invånare år 2012, alltså nästan en halvering. Under samma period verkar även fallen av grov misshandel ha minskat. Enligt Socialstyrelsens patientregister minskade antalet som vårdades på sjukhus efter att ha utsatts för grovt våld med 70 procent mellan mitten av 1990-talet och 2012.
Det dödliga våldet ökade sedan återigen i början av 2010-talet. Tio år senare, i början av 2020-talet, var antalet som avlidit som en följd av dödligt våld cirka 12 per miljon invånare (se tabell 1). Sammantaget ökade alltså det dödliga våldet under åren 2010-2023. Men risken att råka ut för dödligt våld i Sverige var alltså större år 1990 än år 2023.
Frågan är vad som låg bakom 1990-talets minskning och 2010-talets ökning av det dödliga våldet?
För att förstå utvecklingen måste man titta närmare på de sammanhang i vilka det dödliga våldet utövats (se tabell 2 nedan). Här är statistiken tydlig.
En stor del av nedgången av dödligt våld efter år 1990 förklaras av en minskning av så kallade ”spontanbråk och dispyter”. Det kan handla om bråk i krogköer eller mellan kompisar som konsumerar för mycket alkohol och sedan börjar slåss. Dessutom halverades det dödliga våldet mot en partner och våldet inom familjer. Mycket av dessa förändringar förklaras, enligt många bedömare, av förändrade attityder till våld. Detta är alltså en positiv utveckling. Att antalet som dödas av en partner har halverats sedan början på 2000-talet är särskilt positivt.
Negativt är däremot ökningen av det dödliga våldet kopplat till uppgörelser i kriminella miljöer. Den stora uppgången för gängvåldet skedde under 2010-talet. En del av detta våld sker med skjutvapen, annat med kniv eller sprängningar. Det är våld som nästan alltid drabbar personer med kopplingar till kriminell verksamhet eller till deras anhöriga.
Det dödliga våldet i Sverige ökade alltså under 2010-talet. Med tanke på de senaste årens debatt måste vi dock, återigen, påpeka att risken att drabbas av dödligt våld i Sverige var som högst 1990. Detta gäller speciellt för majoriteten av svenskar – dvs för personer som inte är en del av ett kriminellt gäng eller som har familjekopplingar till en sådan miljö.
Har det dödliga våldet minskat under Tidö-regeringen?
Om man endast ser till åren 2024 och 2025 har det dödliga våldet återigen minskat. Och minskningen är betydlig. År 2025 dödades endast 8 personer per miljon invånare – alltså rekordlåga nivåer. För 2025 finns ännu ingen fullständig statistik om hur många av morden som skedde i kriminella miljöer – men mycket av minskningen beror på att skjutvapenvåldet minskat. Antalet sprängdåd ökade dock 2025. För 2026 verkar ytterligare en minskning av skjutningar vara på gång.
Är det Tidö-partiernas förtjänst att våldet minskat?
Tidö-regeringen vill ta på sig äran för våldsminskningen och pekar på att man genomfört flera lagändringar inom kriminalpolitiken. Det handlar om fler poliser, ökad möjlighet till avlyssning, anonyma vittnen, visitationszoner och kameraövervakning osv. Dessutom har strafflängden ökat för en rad olika brott.
Det är dock ännu oklart vad den senaste minskningen beror på. Det finns ingen vetenskaplig utvärdering eller statistik som kan visa hur stor effekt lagändringarna har haft på skjutningar och dödligt våld. I en intervju med Sveriges Radio (3 juli 2026) säger polisens Alexander Wallenius att man lyckats låsa in ledargarnityret i flera av de kriminella gängen. Av de stora grupperingarna är det enbart Foxtrot-nätverket som idag begår brott i hela landet.
En anledning till detta är att man kunnat använda bevisning från krypterade kommunikationstjänster. Tjänsterna (EncroChat, Sky ECC och ANOM) knäcktes av fransk och amerikansk polis i början av 2020-talet och gjorde att myndigheterna i flera länder kunde ta del av miljontals meddelanden mellan kriminella. Detta har sedan kunnat användas som bevisning, vilket bland annat skedde då ledarna inom Dalen-nätverket ställdes inför rätta under 2025. I dagsläget har över 2200 (!) fängelseår kunnat dömas ut på basis av information från de krypterade meddelandena.
En annan anledning till att skjutningar och dödligt våld minskat kan vara att kriget mellan olika gäng helt enkelt tagit en paus – något som ju kan hända i de flesta krig.
Kort sagt: det dödliga våldet i Sverige har sjunkit till rekordlåga nivåer under de senaste två åren. Men Tidö-regeringen har ingen grund för påståendet att deras politik skulle vara orsaken till minskningen.
Har de kriminella gängens inflytande i samhället minskat?
Även om risken för den genomsnittliga laglydiga medborgaren att utsättas för våld minskat betydligt idag jämfört med 1990, måste gängkriminaliteten tas på stort allvar. Ökningen av planerade skjutningar, sprängningar och dödligt våld i de kriminella miljöerna, som ju kräver både resurser, framförhållning och organisation, är nämligen en indikation på att de kriminella gängen har utvecklats organisatoriskt och ekonomiskt. Deras makt i samhället har ökat. Ett exempel på detta är en rapport från Göteborgs kommun som visade att det släktbaserade kriminella nätverket Ali Khan för ett antal år sedan kunde införa vad som, i praktiken, var ett utegångsförbud i flera förorter, som Hammarkullen och Hjällbo.
Finns det andra mätare på gängens makt och aktiviteter?
Enligt polisen var 17 500 personer aktivt gängkriminella i Sverige år 2025. Det handlar alltså om personer som är aktivt involverade i allvarlig brottslighet, som har varit det under en längre period och som har kopplingar till andra kriminella i ett nätverk. 81 procent av dessa är svenska medborgare och 8 procent har dubbelt medborgarskap. 5 procent är under 18 år. Utöver detta beräknades ca 50 000 personer ha ”kopplingar” till gängkriminella. Det är personer som befinner sig nära de aktiva och som enligt polisen kan komma att bli mer involverade i de kriminella aktiviteterna.
Det är oklart om detta har minskat eller ökat de senaste åren. Detta eftersom att polisen bytt beräkningsmetod och nu räknar in en större grupp av människor i begreppet ”kopplingar” till kriminella nätverk. Kritiker menar att polisen redovisar för höga siffror – bland annat genom att automatiskt räkna in ”utåtagerande ungdomar” i de kriminella nätverken.
Oavsett beräkningsmodell finns inga bevis för att antalet gängkriminella i Sverige minskat under Tidö-regeringen. Och även om det dödliga våldet har minskat finns det inga bevis för att det är Tidö-regeringens politik som är den huvudsakliga orsaken till minskningen.