Turbulensen kring valet av talman speglar det faktum att inget parti eller block vann valet.
Skälet till att Ulf Kristersson avgick beror på att Sverige har något som kallas för negativ parlamentarism. Få vet vad detta innebär. Men innebörden är att en statsminister kan utses av riksdagen och sedan bilda en regering om inte fler än hälften av riksdagens ledamöter röstar emot en statsministerkandidat.
En statsminister kan alltså bli vald om bara inte 175, eller fler, av riksdagens 349 ledamöter röstar emot en statsministerkandidat. Negativ parlamentarism innebär att en statsminister, som sedan själv utser och avsätter andra ministrar, inte behöver ha en majoritet av riksdagens ledamöter bakom sig. Det som avgör om en person som kandiderar till att bli statsminister blir vald eller inte är endast hur många som röstar emot.
Ett sentida exempel på hur negativ parlamentarism fungerar finns från 1970-talet. År 1978 avgick statsminister Thorbjörn Fälldin (Centerpartiet) och tillsammans med sitt parti och de övriga två borgerliga partier som satt i riksdagen vid denna tid. I detta läge utsågs en ny statsminister. Det var folkpartisten Ola Ullsten. Han styrde Sverige genom en minoritetsregering under ett år fram till valet 1979. Hur såg röstsiffrorna i riksdagen ut då Ola Ullsten utsågs. Siffrorna såg ut så här:
Ja till Ola Ullsten: 39 röster – alla var folkpartister och detta parti hade 39 ledamöter,
Nej till Ola Ullsten: 66 röster – Nej rösterna kom från V, C och M.
Avstår = nedlagda: 215 röster. Det var huvudsakligen Socialdemokraterna som lade ned sina röster men även ledamöter från C och M måste ha gjort detsamma.
Frånvarande: 29 röster.
Det viktiga att lära sig här är följande:
* Ja: 39 röster.
* Nej: 66 röster.
Då inte antalet Nej-röster var 175 eller fler blev Ola Ullsten vald. Detta är betydelsen av negativ parlamentarism. Och detta är det system som finns i Sverige – och det är därför som Ulf Kristersson avgick. Efter valet finns det alltså 175 eller fler ledamöter i riksdagen som röstar Nej till Ulf Kristersson. S, V, MP och C har tillsammans 176 röster. Och då måste, enligt regeringsformen, statsministern avgå.
Men detta innebär inte att Magdalena Andersson skulle klara 175-gränsen. Vänsterpartiet har sagt att de inte kommer att släppa fram en S-ledd regering i vilken de inte får några ministrar. Centern har sagt att de inte kommer att släppa fram en regering i vilken Vänsterpartiet ingår.
Detta betyder för Vänsterpartiets del: Om Magdalena Andersson går fram med ett regeringsförslag till riksdagen utan V – då kommer V att rösta med Tidöpartierna. Då blir det över 175 ledamöter som säger Nej till Magdalena Andersson.
Detta betyder för Centerns del: Om Magdalena Andersson går fram med ett regeringsförslag i vilket Vänsterpartiet ingår – låt oss säga S, MP och V – då kommer C att rösta med Tidöpartierna. Då blir det fler än 175 röster som säger Nej till Magdalena Andersson.
I detta läge finns det endast tre, mer eller mindre, troliga alternativ.
Alternativ 1) Antingen lägger Centern ned sina röster – och då blir Ulf Kristersson vald – eftersom då blir det endast 151 röster emot honom.
Alternativ 2) Vänsterpartiet måste ge upp och acceptera att de inte får vara med i regeringen – och därmed lägga ned sina röster – då blir Magdalena Andersson vald – eftersom då blir det endast 173 röster emot henne,
Alternativ 3) Centerpartiet måste ge upp och acceptera att V får vara med i regeringen – och därmed lägga ned sina röster – då blir Magdalena Andersson vald – eftersom då blir det endast 173 röster emot henne. I detta läge blir det svårt för C att själv ingå i regeringen.
Talmans-turbulensen
Valet av talman handlade därför om precis allt utom av valet av talman. Det var Magdalena Anderssons försök att testa om Vänsterpartiet verkligen vågar rösta tillsammans med Tidöpartierna – emot S, C och MP.
Minoritetsregering
Sannolikheten är stor att Sverige kommer att styras av en minoritetsregeringunder den kommande mandatperioden. En sådan regering kommer inte att kunna få igenom sin egen budget. Antingen faller minoritetsregeringens budgetförslag och de tvingas regera med oppositionens budgetförslag. Eller så tvingas en minoritetsregering i förväg att anpassa sin budget till oppositionens uppfattningar – så att det ändå inte blir minoritetsregeringens egen budget.
När blir det extra val = nyval?
Om talmannen anser att regeringsbildarna – Magdalena Andersson och Ulf Kristersson – håller på och strular med sina ”sonderingar” hos andra partier för länge kan talmannen använda kraftiga metoder.
Talmannen kan ignorera dem och ge uppdraget till en annan partiledare. Men talmannen kan också, helt på egen hand, nominera en egen statsminister-kandidat och lägga fram sitt förslag direkt till riksdagen för omröstning – även emot den personens vilja (detta tillhör definitivt inte det vanliga, men möjligheten finns). Sedan kan talmannen i rask takt avverka hopplösa kandidater som han vet kommer att få mer än 175 röster emot sig – i fyra omröstningar. Efter fyra omröstningar blir det nyval = extraval.
Detta är resultatet av att inget parti, eller block av partier, vann valet. Situationen understryker krisen för den borgerliga politik som bedrivs av anhängarna av dagens kapitalistiska ordning. Situationen understryker även behovet av ett demokratiskt socialistiskt alternativ.