Den 16 juni debatterade Umeå kommunfullmäktige budgeten för 2026. Detta brukar innebära att Socialdemokraterna dammar av den gamla parollen ”välfärd före skattesänkningar” och riktar kritik mot regeringen. De borgerliga partierna, med Moderaterna i spetsen, brukar anklaga S+MP-styret för en ineffektiv hantering av pengarna och kräva sänkt skatt. Delvis tack vare Arbetarpartiet kom årets budgetdebatt till stor del att handla om bristerna inom äldreomsorgen och den osunda ledarskapskultur som råder bland Umeå kommuns chefer – problem som även förekommer i en rad andra kommuner i landet som exempelvis Uppsala och Göteborg. I följande artiklar redogör vi för dessa problem – och hur Arbetarpartiet vill ta sig an problemen.
Två av Arbetarpartiets mest prioriterade mål i Umeå kommun de kommande tio åren är att reformera kommunens två socialförvaltningar. Det handlar om Äldreomsorgsförvaltningen – som förutsätts ledas av Äldrenämnden. Det handlar även om förvaltningen Stöd och Omsorg – som förutsätts ledas av Individ- och familjenämnden.
Arbetarpartiet anser att båda socialförvaltningarna måste få mer pengar. I äldreomsorgens fall krävs ökade ekonomiska resurser under (minst) en tioårsperiod. Detta för att genomföra en dramatisk ökning av personaltätheten samt av personalens utbildningsnivå. Detsamma gäller, delvis, för Stöd och omsorg.
Men för att ökade ekonomiska resurser ska ge önskat resultat anser Arbetarpartiet att det även krävs en ny ledarskapskultur inom de två socialförvaltningarna. Och detta kommer inte att ske av sig självt. Det som krävs är krafttag från ett antal politiska partier samt att dessa partier har en tydlig uppfattning om vad som ska ersätta dagens osunda ledarskapskultur. I samband med detta måste någon eller några – tjänstemän, men också politiker – ställas till svars.
Äldreomsorgen – vanvård till döds och misstänkt våldtäkt
Det har förekommit vanvård inom den socialförvaltning som driver kommunens särskilda boenden för äldre. Det finns exempel på att vanvården har varit så grov – smärtsam och förnedrande – att upplevelsen måste ha varit tortyrliknande för de utsatta. Ansvariga chefer agerade aktivt för att dölja vanvården. Det krävdes visselblåsare för att vanvården skulle bli känd. I åtminstone ett fall har vanvården lett till döden för den utsatta. De ansvariga cheferna agerade återigen aktivt för att dölja detta – bland annat förfalskades en Lex Sarah-anmälan för att dölja dödsfallet. Det krävdes en ny visselblåsning för att det skulle bli känt att vanvården hade lett till döden.
Kommunen bedriver också hemtjänst. En tidigare manlig anställd har dömts till fem och ett halvt års fängelse, skadestånd och utvisning ur Sverige för tre fall av sexuella övergrepp på äldre kvinnor. Ett av fallen handlar om grov våldtäkt. Mannen var tidigare även misstänkt för ett fjärde fall av sexuellt övergrepp men det fallet lades ner på grund av att den utsatta kvinnan inte ville medverka i utredningen. Trots att anhöriga till en av de utsatta äldre kvinnorna polisanmälde mannen fick han arbeta vidare inom den kommunala hemtjänsten.
När händelserna blev kända reagerade de högre cheferna på ett liknande sätt som när det gällde vanvården (till döds) inom de särskilda boendena. Både verksamhetschefen och den biträdande verksamhetschefen försökte aktivt förminska de oförsvarliga misstag som begåtts genom ett sällsynt provocerande uttalande. Dessa båda chefer sade offentligt att de hade ”tillit” till beslutet att tillåta den för sexuella övergrepp polisanmälde mannen att arbeta vidare.
Cheferna sluter leden – och politikerna backar
Det finns i skrivande stund inget som tyder på att någon, eller några, kommer att få stå till svars för allt oförsvarligt som skett. Verksamhetschefen för äldreomsorgen har gjort följande meningslösa uttalande: ”… Nu fokuserar vi på att tydliggöra våra rutiner och handlingsplaner för att det inte ska uppkomma igen …”. Och HR-chefen för äldreomsorgen har kompletterat med följande argument för att ingen chef ska drabbas av kritik: ”… Vi ser nu att vi har gjort fel, men det finns ingen anledning att leta syndabockar …”.
Nej, varför leta – det är uppenbart vilka som är skyldiga! När det gäller vanvården på de särskilda boendena är det uppenbart vilka chefer som har känt till, men struntat i, över hundra avvikelserapporter samt förfalskat den Lex Sarah-anmälan som handlade om vanvård till döds. Det är heller inte svårt att ta reda på vilka högre chefer som tillåtit detta att fortgå. När det gäller de sexuella övergreppen handlar det också om ett antal högre chefer, som låtsats ställa upp för en utpekad enhetschef för att dölja sina egna misstag.
Stöd och omsorg
Här finner vi det tydligaste exemplet på en osund ledarskapskultur – där cheferna tagit över kontrollen. En arbetsmiljökartläggning som kommunen själv beställde 2020 visade redan då på bland annat:
■ ett auktoritärt ledarskap,
■ förekomsten av repressalier,
■ en tystnadskultur.
År 2021 kunde lokalmedia avslöja att 27 socialsekreterare i den del av verksamheten som kallas ”Barn och Unga” valt att inte längre arbeta med myndighetsutövning. De slutade, började studera, tog ledigt, o s v. Ett av de värsta exemplen på osund ledarskapskultur var då två visselblåsare blev så brutalt behandlade att de kände sig tvingade att lämna Umeå kommuns verksamhet. Till saken hör att de blivit lovade av ledande politiker och höga chefer att de inte skulle drabbas av repressalier om de slog larm om missförhållanden. Men de ledande politikerna och de höga cheferna ljög.
Många umebor har helt eller delvis tappat sitt förtroende för cheferna inom socialförvaltningen Stöd och omsorg. Förtroendeförlusten gäller även för de tongivande politikerna i Individ- och familjenämnden (IFN) – som alltså förutsätts leda verksamheten. Och det förlorade förtroendet är mycket begripligt. Under flera års tid har nämligen en rad granskningar riktat skarp kritik mot både själva förvaltningen (socialtjänsten) Stöd och omsorg men även mot de tongivande politikerna i Individ- och familjenämnden (IFN) i Umeå. Några exempel på kritiken:
■ kommuns egen arbetsmiljökartläggning 2020
■ kritik från IVO (Inspektionen för vård och omsorg)
■ kritik från kommunens egna revisorer
■ granskningar gjorda av VK och Folkbladet
■ kritik från socialtjänstens egna anställda
■ nu senast av en utredning gällande handläggning av umgängesbegränsningar mellan föräldrar och barn – som omhändertagits med stöd av LVU.
Även här har cheferna slutit leden – mönstret går igen
Den ovan återgivna kritiken har utlöst en rad hårda debatter under åren som gått. Detta både i och utanför fullmäktige. Ett betydelsefullt skäl till de hårda debatterna är det maktfullkomliga sätt på vilket socialtjänstens chefer, och vissa tongivande politiker i IFN, har bemött kritiken. Istället för att lyssna har cheferna – precis som inom äldreomsorgen – slutit leden. Sedan har cheferna, tillsammans med de mest tongivande politikerna inom IFN, gått till motangrepp – ofta på ett helt oacceptabelt sätt.
Ett av de värsta exemplen var då de högsta cheferna försökte skrämma gruppledarna för partierna i fullmäktige med lögner. Cheferna påstod exempelvis att partierna, om de gick med på att träffa umebor som är kritiska mot socialtjänsten, riktade en ”misstroendeförklaring” mot cheferna och verksamheten samt ifrågasatte hela ”rättssystemet”!
Attityden i de båda socialförvaltningarna måste brytas
Även vid fruktansvärda missförhållanden och övergrepp inom kommunens verksamheter, samt oförsvarliga misstag i handläggningen av missförhållanden och övergrepp, sluter cheferna leden. Det har uppenbarligen utvecklats en ryggmärgsreflex inom chefssfären – i synnerhet bland de högre cheferna – som går ut på skydda sig själva och skjuta budbäraren. Detta oavsett om budbäraren består av personal som säger upp sig, visselblåsare, anhöriga eller media.
Och politikerna backar. Trots vanvård till döds och sexuella övergrepp inom äldreomsorgen har de nöjt sig med ytterligare en ”oberoende utredning” och en ”översyn av delegationsordningen”. Det är inget fel på sådana utredningar och översyner men de har hittills inte lett till några egentliga förändringar. Titta på alla utredningar som har gjorts inom Stöd och omsorg, Dessa har visat på allvarliga brister, men endast lett till små eller inga förändringar.
Det som krävs är att de ytterst ansvariga – de folkvalda politikerna – måste återta kontrollen över de båda socialförvaltningarnas verksamheter. Och för att politikerna ska kunna återta kontrollen anser Arbetarpartiet att det krävs minst tre reformer.
Arbetarpartiets tre reformer – för en bättre ledarskapskultur
A. Chefer måste ställas till svars
Dagens ledarskapskultur präglas bland annat av en avsaknad av personligt ansvar bland de högre cheferna. Och en avsaknad av personligt ansvar bland ledande politiker. Ingen behöver stå till svars. Arbetarpartiet anser att någon måste ställas till svars. Chefer som sett mellan fingrarna på vanvård, förfalskat Lex Sarah-anmälningar för att dölja dödsfall, tillåtit anställda som anmälts för sexuella övergrepp att jobba kvar, o.s.v., måste avskedas eller omplaceras. AP:s budget innehåller en satsning på fem miljoner till en omskolningsfond för problematiska chefer. Omskolningsfonden är till för att exempelvis verksamhetschefer inom hemtjänsten ska få den nödvändiga utbildning som krävs för att de ska kunna omplaceras till ett arbetslag inom hemtjänsten eller till ett arbete ”på golvet” inom hemtjänsten.
B. Politiker i nämnderna måste kunna ställas till svars
Efter varje val måste ledamöterna i Sveriges 290 kommunfullmäktigen, i sin tur, välja de ledamöter som ska ingå i de politiska nämnderna inklusive Kommunstyrelsen. I de flesta kommuner, inklusive Umeå, brukar detta vara en ren formalitet. Skälet är att partierna i fullmäktige nästan alltid har gjort upp, i förväg, om hur platserna i nämnderna ska fördelas. Sedan har de olika partierna, också i förväg, fördelat sina platser i nämnderna mellan de egna företrädarna.
Men det finns inga lagliga hinder för en ledamot i kommunfullmäktige att resa invändningar mot valet av en viss person till en viss nämnd. En ledamot i fullmäktige har rätt att både argumentera emot att fullmäktige väljer en viss person till, exempelvis, Äldrenämnden. En ledamot i fullmäktige har även rätt att begära omröstning i syfte att stoppa fullmäktige från att välja en viss person till ledamot i exempelvis Äldrenämnden.
Detta är en av de få möjligheter som finns för att göra en viss politiker personligt ansvarig för tidigare missförhållanden i den nämnd – eller i den förvaltning vars verksamhet nämnden ansvarar för – till vilken politikern är tänkt att återväljas. Det är väldigt viktigt att vid behov ta vara på denna möjlighet. För även politiker måste kunna göras personligt ansvariga för den verksamhet de leder.
Den beskrivna möjligheten är ett av få sätt att tvinga partierna att ställa högre krav på sina företrädare i de olika nämnderna – speciellt i de nämnder som innehåller myndighetsutövning. Ökade krav är viktiga för att pressa politikerna att återta kontrollen från de chefer som idag, i praktiken, har övertagit kontrollen – speciellt över de verksamheter som innehåller myndighetsutövning. Till dessa hör socialförvaltningarna Äldreomsorgen samt Stöd och omsorg.
C. Osund ledarskapskultur måste brytas med ökat personalinflytande
Den tredje åtgärden – efter att vissa chefer avskedats eller omplacerats, samt en förändring som gör att även politiker regelbundet ställs till svars – är att dagens osunda ledarskapskultur bryts och ersätts med ett processorienterat arbetssätt där ökat personalinflytande utgör ett avgörande inslag.
Genom att släppa lös styrkan från golvet – i form av den kreativitet som finns hos personalen – kan ledarskapskulturen förbättras ytterligare. Ges personalen större inflytande över exempelvis schemaläggning, arbetsmiljö och tillsättning av chefer skulle både trivseln och produktiviteten öka.
En ny ledarskapskultur präglad av ökat personalinflytande är även absolut nödvändig för att de folkvalda politikerna ska klara av att återta kontrollen över verksamheten inom de två socialförvaltningarna. Ökat personalinflytande är också nödvändigt för att mer pengar ska kunna användas på ett bättre sätt än vad som är fallet idag. Ett ökat personalinflytande utgör den tredje reformen som AP vill genomföra.