Elon Musks inflytande över Trumpadministrationen har gett upphov till en debatt kring så kallade oligarker i USA. Det handlar om förmögna individer med enorm ekonomisk makt som använder sina rikedomar för att skaffa sig allt större politisk makt. I denna artikel ska vi rikta blickarna mot de svenska oligarkerna. Inget annat utvecklat land har en finansfamilj med så dominerande ställning som Sverige. Det handlar om familjen Wallenberg.
Enligt tidningen Financial Times kontrollerar Wallenberg-familjen företag med ett sammanlagt värde på ca 7000 miljarder kronor (700 miljarder dollar). Wallenbergarna beräknas vara världens näst rikaste finansfamilj (detta om man räknar bort de klaner som styr i oljediktaturer). Familjen kontrollerar banken SEB samt flera av de mest kända svenska storföretagen såsom Ericsson, ABB, AstraZeneca, SAAB, SKF och Atlas Copco. Men familjen har också ett ägande i internationella företag och är exempelvis största aktieägare i teknikbörsen Nasdaq i New York. Enbart de företag som kontrolleras av Investor AB (Wallenbergarnas maktbolag) har cirka 490 000 anställda. I denna siffra räknas både anställda i Sverige och utomlands
Ett annat sätt att beskriva Wallenberg-sfärens inflytande är att de kontrollerar cirka en tredjedel av värdet på Stockholmsbörsen (The Economist)! Detta gör att Sverige sticker ut i en internationell jämförelse. Ekonomiprofessorn Randall Morck, som forskat kring finansfamiljer, menar att Sverige är unikt jämfört med andra utvecklade länder i att en enskild familj har en så dominerande ekonomisk ställning.
I ett kapitalistiskt samhälle har den som har mycket pengar också mycket makt. På så sätt är kapitalismen inte demokratisk. Familjen Wallenberg har byggt upp sin maktställning i Sverige under fem-sex generationer. Vi ska beskriva hur Familjen maximerar sin makt över svensk ekonomi och därmed över svenskarna.
Stiftelseägande
Utgångspunkten för Wallenbergsfärens ekonomiska makt är de 16 s.k. Wallenbergstiftelserna. En stiftelse har, till skillnad från ett aktiebolag, ingen formell ägare. Istället har stiftelsen ett grundningsdokument – en stiftelseurkund – som fastställer vad stiftelsens tillgångar ska användas till. Stiftelsens styrelse ska se till att pengarna används på det sätt som beskrivs i urkunden. Styrelsen utses ofta av sig själv. När det gäller Wallenbergsstiftelserna utgör familjens medlemmar en majoritet i stiftelsernas styrelser.
I en statlig utredning från 1968 som heter ”Ägande och inflytande inom det privata näringslivet” granskades bland andra familjen Wallenberg. Utredningen kom fram till slutsatsen att ”familjen Wallenbergs starka ägandeställning i svenskt näringsliv bygger … främst på kontrollen över en förmögenhetsmassa, som inte tillhör familjen”.
För Wallenbergarna innebär stiftelseägandet flera fördelar. Då Wallenbergstiftelsernas avkastning, enligt stiftelseurkunden, ska gå till svensk forskning anses stiftelserna vara allmännyttiga. Detta gör att man slipper betala skatt. Under 2024 stödde stiftelserna svensk forskning med 2,9 miljarder kronor. Under samma år ökade den största av stiftelserna sina tillgångar med hela 54 miljarder kronor. Att Wallenbergstiftelserna, istället för att betala skatt, direktfinansierar forskning gör att Familjen får en överblick över den forskning som sker i landet och som skulle kunna utvecklas till vinstdrivande företag. Genom stiftelserna kan Wallenbergfamiljen också gynna den forskning som ligger nära de Wallenbergägda företagens verksamhet.
I media har det tidigare ifrågasatts att de på pappret allmännyttiga, stiftelserna har utbetalt årliga ersättningar i 10 miljoners-klassen till enskilda personer inom Wallenbergsfären. Det är Länsstyrelserna som ska kontrollera om stiftelsens avkastning verkligen går till allmännyttiga ändamål. Men Wallenbergarnas största stiftelse, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse (KAW), är exempelvis helt undantagen från att redovisa sin verksamhet till Länsstyrelsen. Det gör att Länsstyrelsen inte kontrollerar om stiftelsens verksamhet verkligen är allmännyttig!
En stiftelse behöver heller inte ta hänsyn till några av de faror som lurar för ett aktiebolag i en marknadsekonomi. Ett över- eller undervärderat aktiebolag kan riskera att bli föremål för ett s.k. ”fientligt övertagande” (från engelskans ”hostile takeover”). Detta kan exempelvis innebära att ett företag köper upp och tar över ett annat företag mot ledningens vilja i det andra företaget. Ett exempel är hur riskkapitalisten Christer Gardell år 2006 köpte 8 miljoner aktier i företaget Volvo AB och sedan krävde att bolaget skulle tömma sin kassa och dela ut pengarna till aktieägarna. Genom sina stiftelser är Wallenbergfamiljen mindre sårbar mot denna typ av händelser.
Det finns alltså starka argument för att Wallenbergsfären använder de på ytan allmännyttiga stiftelserna för att behålla sin maktställning inom svensk ekonomi. Detta konstateras också i den statliga rapporten från 1968: ”Med få undantag kan stiftelser av detta slag antas ha tillkommit för att den donerande familjen lättare ska kunna behålla kontrollen över berörda företag”.
Pyramider
Grunden för Familjens makt inom svensk ekonomi är alltså Wallenbergstiftelsernas enorma förmögenhet. Denna förmögenhet är investerad i aktier i svenska företag. Ekonomiprofessorn Randall Morck beskriver Familjens metod för att maximera sin ekonomiska makt som ett pyramidbygge.
Det fungerar så här: Wallenbergstiftelserna äger 50,1 procent av bolaget Investor AB. Övriga 49,9 procent ägs av andra intressenter. Det gör att Wallenbergarna säkerställer att de alltid har kontrollen över Investor. Samtidigt kan Familjen använda de pengar som andra investerare lagt in i Investor för att köpa andelar av ytterligare andra företag. Investor äger nämligen, i sin tur, avgörande aktieposter i bolag som Ericsson, ABB, Atlas Copco, osv. Detta utgör en del av förklaringen till att Wallenbergsfären kan kontrollera en stor del av den svenska ekonomin – långt större än vad deras eget kapital räcker till.
A- och B-aktier
Ytterligare en förklaring till Wallenbergarnas maktställning handlar om systemet med A- och B-aktier. I svenska företag finns nämligen aktier med olika röststyrka. Även om aktierna ger samma utdelning så kan en A-aktie ha 1000 gånger fler röster på en bolagsstämma än en B-aktie. På detta sätt kan en ägare av A-aktier kontrollera ett bolag trots att de bara äger en liten andel av bolagets aktier.
Ett exempel: I telekomföretaget Ericsson äger Investor bara 5,3 procent av aktierna. Men då en stor del av dessa är A-aktier har Investor hela 21,5 procent av rösterna på företagets bolagsstämma! I Electrolux äger Wallenbergfamiljen 15 procent av aktierna – men har över 30 procent av rösterna.
EU-kommissionen har kritiserat Sverige, och en del andra europeiska länder, för systemet med A- och B-aktier. Under en period diskuterades till och med att förbjuda systemet – men svenska regeringar har kämpat hårt för att försvara systemet och (ännu) har inget förbud införts. Staten och de politiska partierna har försvarat, inte ifrågasatt, Wallenbergarnas maktställning. Detta kan jämföras med hanteringen av AP-fonderna, där svenska löntagares pensionspengar förvaltas. När det gäller AP-fondernas ägande har svenska regeringar beslutat om en rad regleringar. Bland annat får AP-fonderna inte äga mer än 10 procent av ett svenskt börsnoterat företag. Detta för att AP-fonderna (i praktiken svenska löntagare) inte ska få för stort inflytande över ett enskilt företag.
Statliga kontakter
Som verkliga oligarker har familjen Wallenberg även skaffat sig politisk makt. Familjen har, naturligtvis, kontakter inom de borgerliga politiska partierna – med betoning på Moderaterna. Men det kanske mest avgörande har varit kopplingarna till Socialdemokraterna. Wallenbergfamiljens överhuvud under 1960- och 70-talen hette Marcus Wallenberg. Han blev känd för sina kontakter med den socialdemokratiska regeringen. Enligt många var han så hemmastadd på Regeringskansliet att han inte behövde boka träff om han skulle träffa en minister. Istället tittade han bara förbi på Rosenbad när han hade något ärende. Flera av Wallenbergs företag gynnades också av statliga samarbeten. Ett exempel är Ericssons samarbete med statliga Televerket.
Organisationen Svenskt Näringsliv, som är Sveriges största arbetsgivarorganisation, satsar varje år enorma summor på lobbying. År 2017 låg organisationens budget för politisk påverkan på drygt 500 miljoner kronor. Svenskt Näringsliv finansierar bland annat den inflytelserika nyliberala tankesmedjan Timbro (som bland annat krävt omfattande inskränkningar av strejkrätten). Svenskt Näringsliv, och dess föregångare SAF (Svenska Arbetsgivareföreningen), har under flera perioder styrts av personer kopplade till Wallenberg-sfären. Under 1970-talet hette ordföranden Curt Nicolin, som gick till SAF direkt från jobbet som VD för Wallenbergkontrollerade ASEA. Idag heter Svenskt Näringslivs ordförande Jacob Wallenberg – en av de tre ledande personerna inom Wallenbergfamiljen.
Dynastin Wallenberg
Att Wallenbergarnas grundläggande förmögenhet ligger i stiftelserna har haft ytterligare en viktig effekt för Familjen. Stiftelseägandet har inneburit att förmögenheten, och i förlängningen Familjen, inte har splittrats vid arvsskiften. Det faktum att förmögenheten inte delats har istället bidragit till att hålla ihop Wallenbergarna över generationer. Wallenbergfamiljen består idag i praktiken av flera familjer – mer likt en klan eller en medeltida adlig dynasti.
På Wallenbergfamiljens hemsida går det att läsa att det finns en speciell verksamhet som syftar till att involvera den ”sjätte generationen” i Familjens verksamheter. Traditionellt har nya generationer av Wallenbergare valts ut av familjeöverhuvudet att få sitta i stiftelsernas styrelser. Den exklusiva skara som föds in i Familjen ärver alltså en chans att utses till ledare – med makt över stora delar av svensk ekonomi. Men den som väljs måste först bevisa sig duglig (i familjeöverhuvudenas ögon) för att verkligen få chansen.
Oligarkerna
Även om klyftorna har ökat dramatiskt de senaste decennierna har Sverige länge varit känt i världen som ett land med relativt små löneklyftor. Samtidigt finns det alltså inget annat utvecklat land där den ekonomiska makten är så koncentrerad hos en så liten klick som i Sverige. I centrum står Wallenbergsfären, som alltså kontrollerar en tredjedel av företagen på Stockholmsbörsen tack vare kontrollen över sitt stiftelseimperium. Det är ett imperium som Wallenbergarna kontrollerar men inte äger, och som just därför är befriat från både skatt och insyn. Det är ett imperium som aldrig hade kunnat nå sin nuvarande ställning utan juridiskt skydd, och ekonomiskt stöd, av staten. Det är denna kombination av ekonomisk rikedom och statligt beskydd som gör att begreppet oligarker är det som bäst beskriver Wallenberg-familjen.
Socialism och demokrati
Vi skrev inledningsvis att kapitalismen inte är demokratisk. Familjen Wallenbergs ställning i Sverige understryker detta. 100 000-tals svenska löntagare, både inom privat och offentlig sektor, är beroende av de beslut som fattas inom Wallenberg-stiftelserna. Det handlar om beslut kring hur mycket av företagens vinster som ska ges till aktieägarna och hur mycket som ska satsas på investeringar i framtida produktion. Ska investeringarna göras i Sverige eller i länder med svagare fackföreningar och obefintlig miljölagstiftning? Ska företagen betala skatt i Sverige så att det finns resurser till skola, vård och äldreomsorg – eller ska vinsterna föras utomlands? Dessa frågeställningar påverkar stora delar av det svenska samhället – och borde avgöras av folkflertalet utifrån vad som är bäst för folkflertalet. Idag avgörs dessa frågor, utan vare sig demokratisk kontroll eller insyn, i Wallenbergstiftelsernas styrelserum – utifrån vad som är bäst för Familjen Wallenberg.
Ett viktigt krav för oss som är socialister och demokrater handlar därför om behovet av demokratisk löntagarkontroll över Wallenbergfamiljens stiftelser – så att dessa blir allmännyttiga i praktiken och inte bara på pappret. Detta utgör en del i en bredare maktförskjutning från kapital till arbete. Det måste vara de arbetande, löntagarna, som avgör hur vinsterna i samhället ska fördelas – på investeringar, löneökningar och aktieutdelningar; i vilken verksamhet investeringarna ska ske; och var investeringarna ska göras geografiskt.
Denna maktförskjutning från kapital till arbete är helt avgörande i försvaret av ett jämlikt samhälle – både vad gäller ekonomisk rättvisa och vad gäller demokratiska fri- och rättigheter. Försvaret av ekonomisk rättvisa och de demokratiska fri- och rättigheterna sammanfaller med vår strävan mot ett socialistiskt och demokratiskt samhälle. För att vända utvecklingen krävs det kamp mot oligarker som Wallenbergfamiljen och mot hela det ekonomiska system som har skapat dessa – kapitalismen – samt mot det alltmer auktoritära statsmaskineri som syftar till att bevara den rådande ordningen. Detta kräver uppbygget av en motkraft i form av en kämpande fackföreningsrörelse och ett nytt arbetarparti baserat på fackföreningarna.
Källor:
- The Wallenbergs start succession to sixth generation (Financial Times, 28 okt 2024)
- (SOU 1968:7)
- Svenska Dagbladet, artikelserie om Wallenbergarna, hösten 2024
- A Nordic pyramid: The Wallenberg Group (The Economist, 2016)