Denna artikel publicerades ursprungligen på Socialistworld.net
De italienska arbetarna har börjat inta en central roll i kampen för att få ett slut på den folkmordsliknande behandling som den israeliska staten utsätter Gazas befolkning för. I mitten av augusti anlöpte Global Sumud Flotilla, som har som mål att bryta Israels blockad av Gaza, hamnstaden Genua. Arbetare från hela staden samlade in tonvis med hjälpmedel för att skicka till Gaza, där den israeliska staten använder svält som militär taktik mot palestinierna, parallellt med sin brända jord-politik som går ut på att förstöra allt.
Måndagen den 22 september utlyste den radikala fackföreningen USB en generalstrejk tillsammans med andra under parollen ”Låt oss blockera allt”. Strejken innebar blockader av hamnarna, särskilt i USB:s fästen Genua och Livorno, men även i många andra städer. Andra yrkesgrupper gick också ut i strejk. På järnvägarna inleddes strejken klockan 21 på söndagskvällen och varade i 24 timmar, vilket ledde till allvarliga störningar i tågtrafiken. I vissa städer och regioner ställdes alla lokala och regionala tåg in.
USB uppmanade alla sina medlemmar inom både den offentliga och privata sektorn att strejka. Andra fackförbund, såsom CUB, gjorde detsamma.
Demonstrationer på 81 orter
I Rom marscherade över 100 000 personer. I Milano deltog 50 000. Stora demonstrationer ägde rum även i Florens, Bologna, Turin och Venedig. Många krävde att allt skulle blockeras om inte flottan fick fullfölja sitt uppdrag. Protesterna fick stöd av skol- och universitetsstudenter.
Hamnarbetarna som ingick i fackförbundet USB lovade att om flottan angreps eller om hjälpen inte nådde palestinierna skulle de inte lasta eller lossa någon kommersiell eller militär last till Israel. Genua är en av Italiens viktigaste hamnar. Löftet gavs inför en massdemonstration av genuaner.
Två veckor tidigare, den 30 augusti, hade över 50 000 människor marscherat genom Genuas gator i en massiv solidaritetsdemonstration med hamnarbetarna och folket i Gaza.
Vid ett möte den 11 september samlades 600 arbetare och ungdomar för att planera aktioner och lyssna på hamnarbetarnas ledare i staden. USB:s ledare Guido Lutrano uppmanade andra fackföreningar att ”fokusera sina strejker på den 22 september”.
Press
Arbetarnas omfattande respons på strejken sätter press på alla delar av samhället. En av de största fackförbunden, CGIL, stödde inte uppmaningen till strejk den 22 september, men organiserade en fyra timmar lång aktion bland sina medlemmar fredagen den 19 september. I Neapel samlade CGIL-medlemmarna över tusen personer till en demonstration sent på eftermiddagen.
Arbetarna ökar nu trycket på den högerorienterade italienska regeringen. De krävde ett slut på alla militära band med Israel och fullt stöd för flottan för att uppnå sina mål. Som en ledare från USB:s lärarfack uttryckte det: ”Låt oss stoppa vår regering… denna dag ger oss hopp”. Strejken ökade potentialen att knyta samman arbetarnas missnöje med regeringen till en större proteströrelse.
Generalstrejken gav arbetarna möjlighet att diskutera hur de kan få bort den brutala högerregeringen under Meloni, hur fackföreningarna kan sammanställa en lista med arbetarkandidater som kan ersätta dem, vilken politik och vilket program de ska ha och socialismens centrala betydelse.
De har också byggt upp kontakter med fackföreningar i andra hamnar i Medelhavet, såsom Aten, Marseille och Tanger. En internationell koppling, inte bara med hamnarbetare i Medelhavet utan också med arbetare som driver Suezkanalen, oljeexporthamnarna i Persiska viken och andra hamnar runt om i världen, med liknande solidaritetsaktioner, skulle kunna bidra till att få slut på det folkmordsliknande kriget mot Gaza.
Generalstrejken den 22 september kan väcka den sovande jätten, den organiserade italienska arbetarklassen, inte bara i den viktiga frågan om Palestina utan också för att få ett slut på åtstramningarna genom att avsätta sin egen regering och kämpa för en arbetarregering som kommer att införa socialistisk politik till förmån för arbetarklassen.
Uppdatering 3 oktober
Nyheten om den israeliska flottans beslagtagande av de 47 båtarna i Global Sumud Flotilla (GSF) medan de befann sig på öppet hav och gripandet av över 470 personer på båtarna utlöste omedelbara protester i ett antal länder, såsom Spanien, Storbritannien och Tyskland, den 2 och 3 oktober. Detta gällde särskilt Italien, där det redan den 22 september hade förekommit massprotester mot kriget i Gaza och den högerextrema Meloni-regeringen som beskrivs ovan. Meloni-regeringen var ett mål eftersom den har följt Trumps linje när det gäller Gaza.
När spontana protester bröt ut den 2 oktober över hela Italien efter nyheten om beslagtagandet av GSF:s båtar, uppmanade två fackföreningar, USB och CGIL, till strejk och protester på fredagen den 3 oktober, och CGIL hävdade att två miljoner människor deltog i vad som tekniskt sett var en ”olaglig” strejk. Den italienska tidningen La Stampa rapporterade att mobiliseringen omfattade både den offentliga och den privata sektorn. Massprotester med tiotusentals deltagare ägde rum i städer som Milano. I Rom, där arbetare fick sällskap av skolelever och universitetsstudenter, kan så många som 300 000 ha deltagit.
Massdemonstrationer är även utlysta lördagen den 4 oktober och dessa kommer sannolikt att bli ännu större. Detta kan inte bara markera en vändpunkt för protesterna mot kriget i Gaza, utan också början på slutet för Melonis regering. Hon vann nyligen ett regionalt val, men det var inte tack vare massivt stöd utan på grund av det låga valdeltagandet, så denna rörelse kan markera en ny fas i italiensk politik med möjligheter att återuppbygga arbetarnas politiska rörelse.
Hugo Pierre, Italien