Detta är en översatt och bearbetad artikel som ursprungligen publicerades på Socialistworld.net
Israels gripande och kvarhållande av hjälparbetare, fredsaktivister, arbetstagarrepresentanter och parlamentariker på Global Sumud Flotilla har drivit fram en generalstrejk i hela Italien. Flottan hade som mål att bryta Israels blockad av Gaza för att leverera humanitärt bistånd, varav mycket samlats in från olika arbetarområden, till Gazas befolkning. Flottans fartyg bordades under vapenhot i internationellt vatten av den israeliska militären (IDF). Detta efter att IDF vid flera tillfällen trakasserat flottan med små brandbomber under dess färd.
I augusti stannade flottan i Genua, där hamnarbetarna hade organiserat en massdemonstration med 50 000 deltagare i hela staden. De hade lovat att bojkotta all hantering av varor på väg till Israel om flottan inte lyckades leverera det humanitära biståndet till Gaza. Den israeliska statens belägring, bombningar och utsvältning av palestinierna har upprört italienska arbetare och ungdomar. De motsätter sig också den högerorienterade Meloni-regeringens fortsatta stöd för dessa folkmordsliknande handlingar.
USB (Unione Syndicate de Base), en gräsrotsfacklig federation, stödde hamnarbetarna genom att utlysa en generalstrejk den 22 september. Det var tydligt inför dagen att hamnarbetare i hela Italien, tillsammans med transport- och skolanställda, förberedde sig för aktioner. Detta sedan USB:s generalsekreterare Guido Lutrano uppmanat till ett enat fackligt agerande under dagen. Detta initiativ tvingade den största fackföreningen, CGIL, att organisera en egen begränsad aktion den 19 september.
Strejken den 22 september stängde hamnar, stoppade den nationella och regionala tågtrafiken och stängde skolor i hela Italien. Demonstrationer på över 80 orter mobiliserade tiotusentals arbetare, pro-palestinska aktivister och ungdomar. Dessa strejker, som organiserades i enlighet med de italienska antifackliga lagarna, sprängde den låsning som hållit tillbaka den italienska arbetarklassen. För många har solidariteten med palestiniernas situation blivit ett sätt att ge utlopp för sitt eget motstånd mot åtstramningar, arbetslöshet och osäkra anställningsförhållanden. Ungdomarna ser detta som en kamp för sin framtid. Som en USB-ledare uttryckte det: ”Låt oss stoppa Israel, låt oss stoppa denna regering… denna dag ger oss hopp”, samtidigt som han uppmanade sina medlemmar att starta en offensiv kampanj mot Meloni-regeringens privatisering av skolorna.
Hamnarbetarna har öppet utmanat Melonis styre. En av hennes regerings första åtgärder var att göra det olagligt att blockera varor från italienska hamnar, med straff som även inkluderar fängelse. Detta har dock inte hindrat arbetarna från att upprepade gånger rikta stridsåtgärder mot israeliska militärtransporter.
Ny strejk 3 oktober
Med två dagars varsel utlyste USB, tillsammans med andra mindre fackförbund och sedermera även CGIL, en generalstrejk den 3 oktober. Nyheten om att flottan hade kapats, med en hamnarbetare från Genua ombord, utlöste en omedelbar reaktion från ungdomarna. Universitetsbyggnader ockuperades på vissa campus, och improviserade sittstrejker och demonstrationer ägde rum på andra. Skolelever marscherade i städer som Genua på kvällen före strejkdagen.
I Genua samlades arbetare för att blockera all tillgång till hamnarna. Sjöfarten var i praktiken avstängd i 24 timmar. Det fanns andra samlingsplatser över hela staden från klockan 8 på morgonen. Tusentals ungdomar samlades eller begav sig till samlingsplatserna tillsammans med arbetarna för att marschera genom staden.
50 000 demonstrerade i Genua
Generalstrejken fördömdes som olaglig av staten, men detta hindrade inte 50 000 personer från att demonstrera på Genuas gator på morgonen. Ytterligare en demonstration ägde rum, vilket ledde till ockupation av centralstationen och blockad av järnvägslinjerna. Protesterna skedde under parollen ”Om Israel blockerar hjälpen, blockerar vi allt!”.
I hamnstaden La Spezia, längre bort längs kusten, demonstrerade 10 000 personer. I de stora städerna Rom, Neapel och Milano demonstrerade hundratusentals människor. Andra stora hamnar, som Livorno och Ancona, ockuperades. I vissa städer gick kravallpolisen till angrepp mot arbetarna i ett försök att framställa demonstrationerna som våldsamma och ge regeringen en ursäkt för att vidta hårdare åtgärder.
Den italienska arbetarklassens omfattande uppslutning är en öppen utmaning mot regeringens makt. Matteo Salvini, infrastruktur- och transportminister i den högerorienterade koalitionsregeringen, har hotat att gå ännu längre för att förhindra upprepade aktioner. Detta har fått Maurizio Landini, generalsekreterare för fackförbundet CGIL, att anklaga regeringen för att genomföra en oemotsvarad inskränkning av strejkrätten.
Regeringen Meloni pressas av protesterna
De omfattande aktionerna från den organiserade arbetarrörelsen sätter press på Meloni. Det som idag är strejker i solidaritet med palestinierna kan i framtiden utvecklas till proteströrelser på fler fronter – både politiskt och ekonomiskt. Melonis regering har redan tvingats att minska sitt stöd för Israel till följd av protesterna. De tvingades till och med att skicka två örlogsfartyg för att eskortera flottan under en del av resan mot Gaza, men drog sedan tillbaka dem för fyra dagar sedan.
Arbetare och ungdomar planerar nu att samlas i Rom för ännu en stor demonstration. Detta kommer att stärka arbetarnas självförtroende att bojkotta all transport till Israel trots regeringens hot.
Internationell solidaritet
USB organiserade ett internationellt möte för hamnarbetare för att lyfta fram möjligheten till solidaritetsaktioner i andra medelhavshamnar. Denna internationella solidaritet skulle inte bara vara ett viktigt verktyg för att säkerställa framgången för framtida flottor, utan skulle även kunna bli en viktig faktor för att få ett slut på kriget.
Den organiserade arbetarklassen och ungdomen i Italien har nu en möjlighet att tvinga Meloni att avgå. Landini hävdade att han till och med fått påvligt godkännande att agera. Han ska ha fått höra att ”det är dags att göra sig hörd, dags att ge en röst åt dem som inte har någon”. Arbetarklassens och ungdomarnas massaktion den 3 oktober är en kraftfull röst som behöver ett program för att besegra det högerstyre som regerar på uppdrag av eliten i det italienska samhället. Denna elit har inga svar på den kapitalistiska kris som drabbar det italienska samhället.
Arbetarlista i kommande val
Strejkerna som förenar arbetare och ungdomar kan åter föra upp kampen för en arbetarlista i kommande val på dagordningen – baserad på denna massaktion. Vår uppgift är att strida för att en sådan lista står för en tydlig socialistisk politik.
Hugo Pierre, Italien