Motgångarna hopar sig för Liberalernas partiledare Simona Mohamsson. Opinionssiffrorna antyder att partiet kommer att åka ur riksdagen. Och Mohamssons avtal med Jimmie Åkesson om att släppa in SD i regeringen efter en eventuell valseger i höst har blottlagt allvarliga motsättningar inom L.
Sedan den olycksbådande fredagen den 13 mars, då Mohamsson och Åkesson presenterade deras avtal – det s.k. ”Sverigelöftet” – har det stormat rejält inom Liberalerna. En rad L-medlemmar har reagerat kraftfullt på Mohamssons besked.
Till saken hör nämligen att Liberalernas landsmöte (kongress) så sent som den 25 november 2025 beslutade att inte släppa in SD i en kommande borgerlig regering. Det senaste utspelet från partiledare Mohamsson har därför orsakat konvulsioner inom Liberalerna. Många medlemmar anser att Mohamsson överträtt sina befogenheter genom att gå emot ett landsmötesbeslut.
Söndagen den 22 mars ska ett extrainsatt landsmöte avgöra om medlemmarna ska säga ja eller nej till Simona Mohamsson som partiledare. Indirekt är det en omröstning om hennes linje att L ska kunna sitta i regering med SD.
Turerna inför landsmötet har varit många. Under veckan spekulerades det att Mohamsson skulle utmanas på landsmötet av Liberalernas ekonomisk-politiska talesperson, Cecilia Rönn. Rönn nominerades av flera partidistrikt, men meddelade under fredagen att hon inte kommer att kandidera om partiledarposten.
Ett annat tungt bakslag för partiledningen kom under onsdagen. Då meddelade den tidigare EU-ministern och L-profilen Birgitta Ohlsson att hon kommer att kandidera till riksdagen för Centerpartiet. Detta då hon vill stötta liberala värderingar och därför ser Centerpartiet som det självklara valet.
I samband med en pressträff beskrev Ohlsson hur hon och Liberalerna glidit isär och riktade hård kritik mot avtalet som partiet slutet med SD. Hon beskrev det som att Liberalerna inte längre är det parti som hon en gång gick med i. Ohlsson kritiserade också Tidö-avtalet, som hon menade hade drivit politiken i en högerpopulistisk riktning.
– Det är inte ett liberalt partis uppgift att bereda en plattform för ett högerpopulistiskt parti in till maktens absoluta boning, sa Ohlsson till SVT. Det är ett strategiskt och sorgligt felval.
L-ledningen har försökt kontra Ohlssons frånfall genom att lyfta fram den tidigare partiledaren Lars Leijonborg – som säger sig stödja partiledningens agerande. Att gräva upp en gammal partiledare som ingen längre minns lär dock inte rädda kvar Liberalerna i riksdagen. Även om den nuvarande stormen inom L kan komma att ebba ut är det knappast med någon större entusiasm som partiets valarbetare kommer att ge sig ut för att valkampanja.