Ebba Busch försöker dölja regeringens alltmer auktoritära politik genom att angripa pappamånaderna

Ebba Busch har kallat de s.k. pappamånaderna för ”överförmynderi”. Men Busch angriper något som både är 100 procent frivilligt och gratis. KD-ledarens angrepp på något som både är helt frivilligt och kostnadsfritt har ett syfte. Hon vill förhindra en debatt om det verkliga överförmynderiet – utvecklingen av hela statsmaskineriet i en alltmer auktoritär riktning! Det material du har börjat läsa består av tre delar. I den andra delen, som du kan läsa nedan, tittar vi närmre på Tidöregeringens auktoritära politik. Nästa del publiceras på tisdag.

Del två: Tidöregeringens auktoritära politik

Tidöregeringens politik driver samhället i en mer och mer auktoritär riktning. Vi ska ge tre betydelsefulla exempel.

* Vi börjar med att straffbarhetsåldern har sänkts till 13 år. Vi ska citera vad Sveriges advokatsamfund skrev den 20 april i år. Citatet är långt. Men vi vill understryka allvaret i den kritik som ledande jurister har fört fram:

”Den 17 april lade regeringen fram sin proposition om att sänka straffbarhetsåldern vid vissa allvarliga brott från 15 år till 13 år. Det innebär att barn som har fyllt 13 år ska kunna dömas till fängelse. Enligt förslaget ska sänkningen … vara tidsbegränsad och gälla under fem år. Regeringens förslag omfattar brott med minst fyra års fängelse som lägsta straff… regeringen föreslår också att den ungdomsreduktion av straff som används för barn mellan 15 och 17 år enligt dagens regler ska minskas kraftigt. Det innebär att straffen i många fall blir längre än i dag, särskilt vid allvarlig brottslighet. Samtidigt höjs också det högsta tillåtna straffet för den som inte har fyllt 18 år, från fängelse i 14 år till fängelse i 18 år. För personer som har fyllt 18 år men inte har fyllt 21 år tas ungdomsreduktionen bort helt…

Ett stort antal av de remissinstanser som har yttrat sig över utredningsförslaget har uttalat stark kritik mot reformerna. Även Lagrådet riktade ovanligt skarp kritik mot förslagen i regeringens lagrådsremiss och skrev i sitt yttrande bland annat att lagförslagen inte uppfyller de beredningskrav som ställs i regeringsformen, att förslagen strider mot FN:s barnkonvention och att förslagen inte kan antas tillgodose de syften som anges med lagändringarna. Advokatsamfundet avstyrkte regeringens förslag i dess helhet i sitt yttrande över utkastet till lagrådsremiss hösten 2025. Advokatsamfundet pekade på att förslaget innebär ”ett mycket långtgående avsteg från grundläggande rättsprinciper och från den svenska rättsordningens tradition av särskilt skydd för barn”.

Enligt Advokatsamfundet saknas det dessutom empiriskt stöd för att en sådan reform skulle minska brottsligheten eller öka tryggheten. Förslaget riskerar vidare att leda till ”rättsosäkerhet, bristande proportionalitet och konflikter med Sveriges internationella åtaganden enligt barnkonventionen” skrev Advokatsamfundet.”

Förslaget om att sänka straffrättsåldern har även kritiserats av myndigheter som Polisen, Kriminalvården och Åklagarmyndigheten. Polisen och Åklagarmyndigheten befarar bland annat att brotten kommer att gå nedåt i åldrarna.

* Nästa exempel handlar om nya lagförslag som bl a berör socialtjänstens framtida möjligheter till tvångsvård av barn och unga. Här följer utdrag från de synpunkter, inklusive sammanfattningen, som lämnats av den juridiska fakulteten vid Stockholms universitet på Tidöregeringens förslag till ny lagstiftning.

”Kärnan i reforminitiativen kopplat till den sociala barnavården kan sägas vara att socialtjänsten ska få utökade befogenheter att utreda och ingripa till skydd för barn utan samtycke och att placeringar utanför hemmet liksom uppföljningar efter insatser ska pågå under längre tid. Det innebär ett skifte från frivillighet, som varit en bärande grundprincip i socialtjänstlagen, till utökat tvång. Någon övergripande analys av vad dessa förändringar kan komma att innebära har inte gjorts av lagstiftaren och det kan … konstateras att detta går stick i stäv med strävandena i den nya socialtjänstlagen som träder i kraft i juli 2025. I denna nya lag ligger fokus på förebyggande, tidiga och öppna (dvs. frivilliga) insatser som står i skarp kontrast till det som föreslås i såväl förevarande utredning som de reformer som föreslagits och lagts fram under senare år…

Sammanfattningsvis är fakultetsnämndens övergripande slutsats att den föreslagna lagen inte bör genomföras. Det behövs en fördjupad analys av om det är ett problem att vårdnadshavare och barn tackar nej till insatser som socialtjänsten erbjuder och vad detta i så fall beror på. Det behöver också analyseras vilka andra åtgärder som kan verka för att barn och unga ska kunna få stöd och skyddas från att fara allvarligt illa. Förebyggande arbete bör vara förebyggande på riktigt. Att förebygga genom utökat tvång rimmar illa med en rättsstat.”

Kommentar: Vi menar inte att allt är bra idag. Socialtjänstens agerande måste förbättras exempelvis när det gäller frågor som berör omhändertagande av barn och unga. Men Stockholms universitet varnar för att det kan bli sämre i framtiden. Vi konstaterar att synpunkterna från den Juridiska fakulteten ligger i linje med de uppfattningar som framförts … av bland annat Advokatsamfundet (då i samband med allvarliga brott). Myndigheterna skaffar sig ökade möjligheter att använda tvång gentemot barnfamiljerna.

* Vårt tredje exempel handlar om de ökade kraven för att få försörjningsstöd (socialbidrag). Forskare anser att de som är långsiktigt beroende av försörjningsstöd ofta lider av nedsatt arbetsförmåga och/eller psykisk ohälsa. Detta gör att de har svårt att få jobb. Krav på heltidsaktiviteter, utan anpassning, riskerar därför att förstärka ett redan existerande utanförskap. Vidare: Det saknas tydliga vetenskapliga bevis för att denna grupp, genom hårdare krav, skulle öka sitt deltagande på arbetsmarknaden i någon påtaglig utsträckning. Vårt intryck är att de ökade kraven mer handlar om ”signalpolitik” från Tidöregeringens sida (som vill ge intryck av handlingskraft), och mindre om att skapa en bättre fungerande arbetsmarknad.

Däremot är risken uppenbar att ökade aktivitetskrav (och bidragstaket) kommer att leda till ökad fattigdom. Rädda Barnen, m fl, understryker risken för att stramare regler kommer att drabba barnfamiljer och öka risken för barnfattigdom och utsatthet.

För att sammanfatta del två: Regeringens åtgärder gynnar de som redan har det gott ställt, men har udden riktad mot de fattiga och utsatta. Och den s.k. oppositionen hakar på regeringen. Därför saknas det idag en politisk debatt om den utveckling som präglas av ökade klassklyftor och en alltmer auktoritär lagstiftning. Ebba Bush kommer naturligtvis inte att ta initiativ till denna debatt. Hon utgör en del av den regering vars politik går ut på att skapa större klassklyftor och ett mer auktoritärt samhälle präglat av överförmynderi riktat mot de svagaste grupperna.