Under coronapandemin var det många tjänstemän som gavs möjligheten att arbeta hemifrån. Friheten att själv kunna välja hur, när och var man jobbar har upplevts som en stor fördel och inom många tjänstemannayrken har arbete hemifrån fortsatt att förekomma även efter pandemin. Att bland annat kunna anpassa arbetsdagen efter sin individuella dygnsrytm och koncentrationsnivå har i flera studier visat på ökad produktivitet hos den som arbetar hemifrån jämfört med den som arbetar på kontoret. Men är friheten för de som arbetar hemifrån verkligen så stor som det verkar?
Ett pågående forskningsprojekt vid Linköpings universitet, som kallas för WATCH, samlade in enkätsvar från 1000 chefer och 2000 medarbetare i syfte att ta reda på hur digitala verktyg används för att få information om anställda i arbetslivet och vad sådan användning kan leda till. Resultaten visar att 63 procent av cheferna använder någon form av digitalt program för övervakning, men bara 40 procent av medarbetarna känner till eller tror sig bli övervakade när de arbetar på distans. Enligt Daniel Lundquist, som leder studien, visar detta på en tydlig diskrepans mellan vad cheferna gör och vad de anställda uppfattar att de gör.
Övervakning sedan pandemin
Denna typ av övervakning av anställda har ökat sedan pandemins början då distansarbetet tog fart, och det finns inga tecken på att den minskar. När cheferna inte längre kunde hålla fysisk uppsikt över personalen ville de hitta andra sätt att hålla koll på sina underlydande och se till att de gör vad som förväntas. Och det finns ett överflöd av ny programvara som gör det möjligt för chefer att övervaka anställdas digitala fotspår i realtid.
Men vad innebär egentligen digital övervakning? För det mesta handlar det om enklare saker som att chefer kollar om medarbetare är inloggade och finns tillgängliga i olika program eller att de faktiskt har läst de mejl och dokument som skickats ut. Detta kallas för ”soft övervakning”.
Det finns dock även mer avancerade former av digital övervakning. Det handlar bland annat om program som använder GPS för att spåra användares plats och rapporterar om avvikande beteende. Det är också vanligt att kontrollera anställdas produktivitet via tidsbestämda skärmdumpar som skickas till arbetsgivaren. I vissa fall görs även live-inspelning av bild och ljud från den anställdes dator! Globalt uppskattas uppåt hela 70 procent av arbetsgivarna använda sig av denna typ av program. Siffror på hur användningen ser ut i Sverige finns inte tillgängliga.
”Utbildnings- och samarbetssyfte”
Av de chefer som deltog i forskningsprojektet WATCH uppgav mellan 20-25 procent att de använder program som analyserar hur användare uttrycker sig i chattar – i syfte att hitta kommunikationsmönster. Programutvecklarna själva beskriver gärna dessa funktioner som hjälpmedel att använda i ”utbildning- och samarbetssyfte”. Att övervaka chattar och kommunikationsmönster påstås hjälpa chefer att se individuell arbetsbelastning och samarbetsmönster mellan anställda, skriver ett populärt digitalt övervakningsprogram på sin hemsida.
Denna typ av övervakning kan öka produktiviteten på kort sikt, men för med sig en mängd risker för individen som blir övervakad. Sammanblandning av arbete och privatliv, överdriven datainsamling och feltolkning av de data som samlas in är faktorer som riskerar att skapa maktobalans och osäkerhet på arbetsplatsen. I synnerhet när anställda inte vet vad som övervakas, hur ofta, av vem och i vilket syfte.
GDPR har satt tydliga gränser för digital övervakning; det får bara ske när det är nödvändigt, proportionerligt och transparent. Men studier som WATCH gör det tydligt att långt ifrån alla företag följer dessa regler. Det är här som fackföreningarna måste ta en mer aktiv roll. Facken har makten att förhandla, stoppa, begränsa och reglera hur och var övervakning får användas på arbetsplatsen. Trots detta är facken sällan inblandade i frågor om digital övervakning, eftersom dessa beslut ofta införs tyst och obemärkt.
Facken måste ta strid mot övervakningen
Digitala övervakningsprogram presenteras ofta som ‘’IT-funktioner’’ och flaggas därför inte som arbetsmiljöfrågor, och facket får ingen signal. Samtidigt finns det en alltför stor passivitet hos vissa fackliga ledare att aktivt ta itu med dessa frågor. Men fackföreningarna är idag den starkaste motvikten för digital kontroll på arbetsplatsen. Det är dags för dem att ta striden mot övervakning på jobbet på större allvar.