Lee Cronins senaste verk var inte dödskul. Filmen utgör ett ganska bra exempel på att motarbeta kulturellt allmängods om fiktiva monster, på ett sätt som försvårar för filmmakaren och frustrerar publiken.
Föreställ er att ni sätter er ned för att se ”Surf Dracula Goes to Japan”. Sedan inleds filmen med att Dracula delar plan med ett beatboxande Frankensteins monster. Kameran går över till att följa den senare på hans resa till Mexico, som sedan blir hela filmens handling.
Det är i sig inte nödvändigtvis något fel med filmer om Frankensteins monster som beatboxar. Men du ville ju verkligen se en film om en nosferatu som lär sig säga ”arigato”. Lee Cronin gör ett liknande misstag. Istället för att mumien är en vandöd monark så är den i en oorginell blandning av demonerna från ”Evil Dead” med en handling som utgör en dålig kopia av Exorcisten.
Istället för att leva på tittarnas förförståelse av vad en mumie är, måste istället dyrbar tid läggas på att förklara att demonen förseglas i en kropp och denna sedan kläs i bindor med magisk text på.
Filmen upprepar också flera av subgenrens troper på ett rätt tråkigt sätt. Nej, fy Farao för Lee Cronins The Mummy. Se en annan film istället.