Metoo-rörelsen skakade om världen 2017. Många kvinnor klev då fram och berättade om sexuella trakasserier som de blivit utsatta för. En rad kändisar fick stor uppmärksamhet i media. Men många av vittnesmålen handlade om kvinnor som utsatts för sexuella trakasserier och närmanden på sina arbetsplatser. Enligt den senaste Trakasseribarometern verkar det dessvärre inte som att mycket har hänt på den svenska arbetsmarknaden sedan dess.
Trakasseribarometern är en undersökning som utförs av företaget Verian tillsammans med ett flertal fackliga organisationer samt forskare och bygger på enkätsvar. Den senaste undersökningen baseras på 6 506 onlinesvar och besvarades av yrkesverksamma mellan 18 och 65 år under perioden 20 april till 12 maj 2026.
Undersökningen visar att var sjunde till åttonde person uppger att de blivit utsatt för sexuella trakasserier det senaste året. Värst utsatta är unga kvinnor mellan 18 och 29 år, samt icke-heterosexuella personer, där ca en av fyra utsatts för trakasserier på jobbet.
Bland de mest utsatta yrkeskategorierna finns inom handeln, där en av fem uppger sig ha blivit utsatt under det senaste året. Och här dyker en ytterligare faktor upp. Utöver unga och kvinnor så är även personer med en otrygg anställning extra utsatta. Linda Palmetzhofer, ordförande för fackförbundet Handels, uppger att det i dagsläget är många som ofrivilligt arbetar deltid och är beroende av de extra timmarna för att få ekonomin att gå ihop. Detta kan då leda till att det kan kännas otryggt att sätta ner foten eller rapportera om en chef, kollega eller kund går över gränsen.
Sexuella trakasserier på arbetet är ett allvarligt problem som pågått under en lång tid. Trakasseribarometern har visat på liknande siffor sedan 2018, ett år efter att Metoo-rörelsen slog igenom. Syftet med rörelsen handlade om att uppmärksamma och bryta tystnadskulturen kring, samt normaliseringen av, sexuella ofredanden. Men undersökningen visar att nästan hälften av de utsatta inte har berättat för någon om trakasserierna. Vissa anger att de anser att händelsen inte var tillräckligt allvarlig för att rapportera, medan andra berättar att de saknar förtroende för att arbetsplatsen ska hantera situationen.
Vår kommentar: Fackföreningarna skulle kunna spela en mycket viktig roll i kampen mot sexuella trakasserier, exempelvis genom att organisera egna telefonjourer. Detta kräver att facken bryter med den alltför passiva hållning i en lång rad frågor som vuxit fram under en längre tid. Och för vissa fackföreningar handlar det även om att göra upp med en osund kultur inom den egna organisationen – som frodas på kurser och konferenser.
Kampen mot sexuella trakasserier är i allra högsta grad en facklig fråga – och hänger tätt ihop med att bekämpa otrygga anställningar.