I januari 2026 presenterade den parlamentariska valsedelskommittén, tillsatt som en del av Tidö-avtalet, förslag på förändringar i vallagen. Förändringarna utgör ett hot mot nya partiers möjligheter att ta sig in i valda församlingar i Sverige. Mest kontroversiellt är att nya partier inte ska kunna trycka upp och distribuera egna valsedlar till väljarna på det sätt som de själva vill.
Under de senaste decennierna har det, med jämna mellanrum, hänt att nya partier lyckats slå igenom på riksplanet. Miljöpartiet slog igenom på 1980-talet och Sverigedemokraterna under 00-talet. Vi har även sett partier som Ny Demokrati, Junilistan, Piratpartiet och Feministiskt Initiativ slå igenom för att senare försvinna.
På lokalplanet rör det sig om ett hundratal olika partier som sitter, eller har suttit, i kommun- och regionfullmäktige. Det kan handla om partier av typen Tullingepartiet i Botkyrka, Sjukvårdspartiet i Norrbotten, Örebropartiet, Dorotea Kommunlista eller Arbetarpartiet i Umeå.
Etablerade partier gynnas redan
I dagens valsystem finns redan en rad begränsningar som främst drabbar nya och små partier. För att ta sig in i riksdagen krävs att partier får antingen fyra procent av rösterna i hela landet eller tolv procent av rösterna i en riksdagsvalkrets. I kommuner och regioner måste partierna få två eller tre procent av rösterna.
Även när det gäller valsedlar är de etablerade partierna gynnade. Partier som fått över en procent i det senaste valet får sina valsedlar gratis upptryckta av valmyndigheten. Dessutom läggs valsedlar med partiets namn ut gratis på alla förröstnings- och vallokaler. Ett nytt parti måste både finansiera tryckningen av sina valsedlar och lägga mycket kraft på att distribuera valsedlarna till alla vallokaler.
De nu föreslagna förändringarna i vallagen innebär ytterligare hinder i vägen för nya partier. Valsedelskommittén (som består av representanter för riksdagspartierna) vill avskaffa systemet där väljarna röstar genom att använda ett visst partis valsedel. Istället vill man ha ett gemensamt ”valhäfte”, där olika partier finns representerade och väljaren får kryssa för vilket parti personen vill rösta på.
10 000 namnunderskrifter
Frågan är vilka partier som ska finna med i valhäftet. Valsedelskommittén föreslår att endast partier som fått över en procent i det senaste valet ska finnas med bland alternativen i valhäftet. Om ett nytt parti vill finnas med i valhäftet för riksdagsvalet måste partiet samla in hela 10 000 (!) underskrifter från potentiella väljare. Dessa underskrifter ska dessutom lämnas in på en särskild blankett eller digitalt (sannolikt med bank-ID). För kommun- och regionval ska ett lägre antal underskrifter gälla, men det är ännu oklart hur många.
Uppseendeväckande är att nya partier som inte fått ihop detta mycket stora antal underskrifter inte ens ska kunna få trycka upp egna valsedlar och distribuera dessa. De väljare som vill rösta på ett sådant parti får själva, för hand, skriva partiets namn på en blank ruta i valhäftet! Valmyndigheten har varnat för att otydlig handstil, stavfel och liknande riskerar att leda till betydligt fler ogiltiga röster i den slutliga sammanräkningen.
En grundläggande demokratisk rättighet är den så kallade föreningsfriheten. Den innebär bland annat att varje medborgare ska ha rätt bilda, eller gå med i, ett politiskt parti. Varje politiskt parti ska sedan kunna ställa upp i val på samma villkor som andra partier. Politiska opinioner, kring små lokala eller stora nationella frågor, ska alltså kunna få sitt uttryck genom att nya politiska partier växer fram. Valsedelskommitténs förslag innebär ett angrepp på dessa demokratiska rättigheter.
Frågan är varför förslaget kommer just nu? Faktum är att dagens etablerade partier, och ledande politiker, har lägre förtroende än någonsin bland väljarna. Det finns, utan tvekan, behov av ett nytt parti som kan erbjuda lösningar på dagens stora samhällsproblem som arbetslöshet och utanförskap eller behovet av upprustning av äldreomsorg och sjukvård. Dagens riksdagspartier vill inte ha konkurrens från några nya uppstickare – och partiernas företrädare vill inte förlora sina platser vid köttgrytorna. Förslaget från valsedelskommittén måste ses mot denna bakgrund.
Knappt uppmärksammats
Med tanke på att förslaget skulle innebära en inskränkning av de demokratiska fri- och rättigheterna är det uppseendeväckande att det knappt fått någon uppmärksamhet alls. Ett undantag är dock Adam Danieli, idéchef på Timbro, arbetsgivarnas tankesmedja. Han menar att motivet bakom förslaget är att gynna de partier som sitter i valsedelskommittén – dvs riksdagspartierna själva. Han skriver också att förslaget passerat en ”demokratisk anständighetsgräns” och att det bör ”läggas i papperskorgen”.
Veckans Nyheter brukar kritisera Timbro. Men den här gången kan vi inte annat än att hålla med.