Inför årets val blev det uppenbart för de flesta partier att det personliga mötet med väljarna var viktigare än någonsin. För oss inom Arbetarpartiet var detta ingen överraskning, då vi använt oss av dörrknackningsmetoden under många val och även mellan valen. Personligen har jag erfarit att får man väl göra en presentation, så följer ofta ett samtal, kortare eller längre beroende på vilken fråga som kommer upp. Ytterst sällan möts man av någon som säger ”inte intresserad”. Då är det bara att acceptera och gå vidare utan att bli modstulen.
På själva valdagen blev jag placerad vid en vallokal på en skola i Umeås ytterområde. Det var en lugn och solig morgon och jag ställde mig cirka 25 meter från ingången till vallokalen. Efter mindre än två minuter kom en av Umeå kommun anställd ordningsvakt (ej röstmottagare) mot mig med bestämda steg. Han talade om för mig att jag skulle stå 100 meter från ingången, vilket för mig skulle innebära att jag skulle stå ute på en åker eller inne på grannarnas tomter. Jag protesterade naturligtvis och ville att han tillkallade den ansvarige för röstmottagarna. När denne väl kom ut fick han förklara att gränsen för valsedelsutdelning är 15 meter från ingången.
Min reflexion efter incidenten kom att bli: vilken var hans uppgift, då allt flöt på lugnt och stilla. Vidare kan man fråga sig varför personalen inte blivit informerade om vad som gäller vid en vallokal. ”Ordningsvakten” såg lite skamsen ut, men det hedrar honom trots allt, då han efter 20 minuter kom och bad om ursäkt för sitt handlande. Efter ytterligare en timme kom han till och med fram och bjöd mig på en karamell. Så kan det också sluta.