Under helgen 17-19 mars 2017 samlades Arbetarpartiet till sin fjärde kongress. Ett 50-tal medlemmar och sympatisörer från Boden, Robertsfors, Umeå, Ljusdal, Örebro, Åmål, Lund, Malmö och London deltog under kongressen. Kongressen valde ny Partistyrelse, Kontrollkommission och Revisorer samt höll i fördjupande diskussioner kring de viktigaste politiska frågorna i dagsläget.
Första punkten behandlade framväxten av en allt starkare ny-reaktionär rörelse, i form av partier som Sverigedemokraterna i Sverige och franska Front National. Denna rörelse har vuxit fram som en följd av att arbetarrörelsens partier, främst Socialdemokratin, anpassat sin politik till den traditionella borgerligheten. Det är en process som äger rum i hela västvärlden, och i flera andra länder har det gått längre än i Sverige. Erfarenheter från andra länder ger oss en lärdom om vilken utveckling som kan väntas även här.
Den första kongressdagen avslutades med en punkt om synen på Ryssland och Nato. Arbetarpartiet försvarar inte Putins förtryck av den ryska befolkningen. Vi fördömer också Rysslands annektering av Krim-halvön och agerande i Ukraina. Samtidigt är vi inte heller för att Sverige ska gå med i den USA-ledda militäralliansen Nato, med allt vad detta innebär när det gäller att ta över USA:s fiender. De delar av etablissemanget som vill att Sverige ska gå med i Nato använder bland annat massmedia för att försöka piska fram antiryska stämningar för att på så sätt lättare kunna motivera och finna stöd för en svensk NATO-anslutning. Detta trots att en stor majoritet av befolkningen är emot detta.
Det viktiga temat om kampen mot hedersförtryck och till försvar av en sekulär stat inledde kongressens andra dag. Diskussionen handlade bland annat om de islamistiska krafter som arbetar för att inrätta shariadomstolar i Sverige, i syfte att upprätthålla hedersförtrycket och kontrollera de muslimer som finns i Sverige. En ung student som vuxit upp i Iran höll ett gripande inlägg om hur den religiösa diktaturen kväver människors frihet och möjlighet att leva sitt liv som de vill. Kongressen innehöll även en diskussion om hur partiet ska stärkas på nya orter och spridas i landet. En av punkterna handlade om en av de orter som Arbetarpartiet håller på att etablera sig på – nämligen Malmö. Punkten hade formen av en frågestund med rubriken ”Håller välfärdssamhället på att rämna – med Malmö i spetsen” . Parallellt hölls en diskussion om den kamp mot försämrade arbetsvillkor som kommunalare i Umeå bedrivit.
Kongressens avslutande dag ägnades åt en föreläsning om tragedin i Syrien med Mick Brooks från London som föredragshållare. Detta var början på en lång och komplicerad process som syftar till att komma fram till Arbetarpartiets hållning när det gäller inbördeskriget i Syrien. Föreläsningens första del behandlade Syriens historia under 1900-talet i syfte att ge en bakgrund till dagens konflikt. Mick Brooks lade mycket tonvikt vid de två decennierna efter självständigheten 1946 och fram till Baath-partiets, och sedermera Assad-familjens, maktövertagande. Mick har tidigare själv besökt Syrien som turist, bland annat Palmyra som just nu ockuperas av Islamiska Staten, och delade med sig av personliga erfarenheter från detta, något som gav en unik inblick i det syriska samhället. Den andra delen av föreläsningen berörde det inbördeskrig som pågår idag. Diskussionen handlade mycket om den kurdiska frågan och kurdernas rätt till en självständig stat, men även om den gemenskap över nationsgränserna som många arabisktalande känner på grund av sin till stora delar gemensamma kultur och historia.
Kongressen avslutades med valförrättning och sjungande av Internationalen.
Röster om kongressen
Gun Sandström, Robertsfors
– Allt var bra. Alla de olika teman vi hade var intressanta. Inlägg och frågor var bra. Det inlägget som berörde mig mest var Amirs berättelse om hur det är att leva i en stat med sharialagar. Maten var jättegod och allt runt omkring fungerade perfekt.
– Det är mycket positivt som kommer ut av kongressen. Jag lärde mig mer om inbördeskriget i Syrien och historien bakom som Mick Brooks föreläste om.
Joacim Strand, Lund
– Det bästa med kongressen var att återse alla kamrater och få ta del av de politiska diskussionerna.
– En sak jag kommer ta med mig från kongressen är diskussionerna om det förändrade politiska landskapet i Europa. Diskussionerna som jag tror kommer visa sig bli än viktigare inför det stundande valåret.
Veronica Nordenström, Umeå
– Punkterna om vården och om tragedin i Syrien var mest lärorika. Det var inspirerande att lyssna på temat om kommunalarnas kamp i Umeå.
Lena Lindström, Umeå
– Det är positivt att vi alla har samlats för att prata om det vi tror på tillsammans. Det inger hopp och att man får lära sig mera.
– Erfarenheten att även kamp i liten skala kan ge resultat. Att de små stegen betyder mycket. Dessutom var det bra att vi höll tiderna under hela kongressen.