Ledaren i detta nummer av Nya Arbetartidningen skiljer sig från tidigare nummer. Istället för en löpande artikel har vi valt att utforma den som frågor och svar.
Vissa påstår att förtrycket kan bli värre om Khadaffi faller, då rebellerna fått hjälp av Natos bomber i kampen mot diktatorn?
Idioti. Den strafflag som gäller idag, under Khadaffi, innebär att det är belagt med dödsstraff att tillhöra ett politiskt parti – eller en fackförening (§ 22). Kan det bli värre än så? Den frihet som rebellerna tillkämpat sig genom att tusentals offrat livet i kampen mot en diktatur kommer libyerna inte att släppa i första taget.
Är detta en socialistisk revolution?
Nej. Revolutionens politiska program är borgerligt-demokratiskt. Och den leds inte av socialister. Ett nytt Libyen kommer därför att förtryckas på samma sätt som andra länder, som Sverige, av gigantiska företag och USA/EU, genom det globala kapitalistiska systemet. Men i Libyen kommer det inte att vara dödsstraff för medlemskap i facket eller i ett parti. Detta ökar möjligheterna att bekämpa kapitalismen i Libyen.
Vad kan vi hoppas att revolutionen uppnår?
Demokratiska fri- och rättigheter. Olika politiska partier måste få organisera sig inför ett fritt val. Rätt-en till facklig organisering kommer att väga tungt. Denna rätt måste även garanteras gästarbetarna. Före revolutionen uppgick dessa till hela två miljoner. De utgjorde hälften av Libyens arbetare. Gästarbetare har, liksom alla andra, behov av yttrandefrihet och egna tidningar.
Betyder en seger för rebellerna något för en folkgrupp som berberna?
Denna folkgrupp har utsatts för ett hårt förtryck. Nu har berberna organiserat sig och deltagit i hårda strider mot Khadaffi. Berbernas kulturella rättigheter, som att tala sitt eget språk, måste accepteras. Liksom ett mer eller mindre långt gående självstyre. Förtryckta minoriteters rättigheter räknas till den borgerligt demokratiska revolutionens uppgifter.
Hur stor är risken att Nato sätter in marktrupper – mot rebellernas vilja?
Risken finns. Men USA:s misslyckande i Afghanistan och Irak, samt det kompakta motståndet från libyerna och från andra arabiska stater, talar starkt emot marktrupper. Med stor sannolikhet är Khadaffis dagar nu räknade. Stämmer detta minskar risken ytterligare.
Om rebellerna segrar: hur kommer Libyen att formas?
En optimist svarar så här: 1. Khadaffi faller snabbt och med honom den militära statsapparaten, 2. Inga marktrupper från Nato sätts in vilket gör att libyerna slipper närvaron från andra länders militär då de ska forma sitt nya politiska system, 3. Detta system kan formas i en unik frihet, t ex i jämförelse med Tunisien och Egypten, där hela det militära statsmaskineriet finns kvar, 4. Tillgången på olja innebär att landet är rikt. Allt talar för att rikedomarna skulle fördelas långt mer rättvist under en ny ledning än under Khadaffi.
Vad kan göras konkret för att stödja revolutionen?
Tre saker: a) ta strid på hemmaplan mot alla som smutskastar rebellerna och, direkt eller indirekt, stöder Khadaffi, b) organisera ekonomiskt stöd för att sjukvården i det härjade landet ska fungera, c) stöd uppbygget av framtida fackliga organisationer. Arbetarpartiet arbetar idag frenetiskt med att skapa nödvändiga kanaler för att klara dessa uppgifter.
Och vad med alla de flyende afrikanska gästarbetarna, som inte återvänder till sina hemländer, utan flyr i sjöovärdiga farkoster, med sina liv som insats, från Libyen till Italien? De lyder inte under någon folkrätt. Vår praxis syns numera vara att inte ens ta emot kvotflyktingar när ”FN kallar”. ”Folkgrupper” är mer intressanta än individer och vi har en utlänningslag från 30-talet som
tillåter att även vi kvoterar flyktingar. Nu ska vi visa upp våra fem Gripenplan för världen i Libyen. Kommer de att märkas bland alla andra stridsflygplan som är där?