En modern vandringssägen, skröna, inleds ofta med att berättaren sägernågot i stil med ”jag känner en som känner en”, ”min kompis kompis” eller något liknande allt för att öka trovärdigheten hos berättaren och sanningshalten i berättelsen. Skrönorna är osannolika och är utan just ett uns av sanning. Det jag nu ska berätta låter osannolikt men är ingen modern vandringssägen, skröna, utan är alldeles sant och hände just, faktiskt, min kompis och min kompis kompis. En modern berättelse från Sverige och Malmö anno 2011. Ett nerslag i klassklyftornas Sverige.
Jo, för se min kompis kompis är beroende av ekonomiskt bistånd (dvs. socialbidrag) för sin försörjning då han pga. långvarig sjukdom och arbetslöshet, sedan länge, är utförsäkrad från A-kassa och Försäkringskassa. Då vill det sig så illa att han får tandvärk. Det gör ont och tandläkare är dyrt. Men ingen fara på taket han beviljas ekonomiskt bistånd för tandläkarbesöket. Under förutsättning att han drar ut tanden istället för att laga den! Det är billigare, nämligen. Detta händer i Malmö Stad år 2011! Tandstatus har sedan länge blivit en klassfråga i Sverige, en synlig bekräftelse på din ekonomiska status. Tandblekning versus utdragna tänder på socialtjänstens bekostnad. (Nu slutade historien lyckligt då min kompis kompis mamma betalade tandläkarbesöket och därmed lagningen).
Sedan är det berättelsen om min kompis som är också beroende av ekonomiskt bistånd för sin försörjning då hon också, sedan länge, pga. långvarig arbetslöshet är utförsäkrad (ja det är sant att det är många som är utförsäkrade) från A-kassan. Nu är det så att i Sverige kan man inte bara bli arbetslös man kan också bli ”arbetslösare” och ”arbetslösast”. Inom gruppen ”arbetslösast” finns ännu en rangordning; de som av Arbetsförmedlingen anvisas det hårt kritiserade FAS 3 projektet, i folkmun kallat vår tids slaveriarbete, och de som inte ens uppfyller kriterierna för FAS 3 (arbetslösare än så kan man nog inte bli i Sverige idag gissar jag). Min kompis är en av dem ”arbetslösaste” som inte uppfyller kriterierna för FAS 3 men blev pga. försumliga handläggare på Arbetsförmedling och Försäkringskassa anvisad och beviljad att söka just FAS 3 och aktivitetsstöd för detsamma. När Arbetsförmedling och Försäkringskassa långt om länge blev uppmärksamma på sitt misstag hade min kompis på heltid i ett halvår deltagit i ett utsikts och framtidslöst FAS 3 projekt. Som grädden på moset, vattnet på yoghurten eller vad man nu ska kalla det blev min kompis återbetalningsskyldig det felaktigt utbetalda aktivitetsstödet. En summa på 20 516 kr. Beloppet skulle återbetalas inom 1 månad. Min kompis överklagade beslutet med motiveringen att hon handlat i god tro då hon deltagit i anvisat FAS 3-projektet och sökt anvisat aktivitetsstöd för detsamma. Dessutom angav hon att hon hade bristande betalningsförmåga då hon inte har någon inkomst utan försörjer sig på ekonomiskt bistånd (6 627 kr i månaden innan hon betalt hyran) sedan flera år tillbaka. Försäkringskassan vidhåller sitt återbetalningskrav då det inte anser att min kompis handlat i god tro och inte heller anser de att min kompis har bristande betalningsförmåga utan bedömer ”… att framtida betalningsförmåga inte kan uteslutas…..” ( !). Sådant händer nära mig, mitt ibland oss och inte i en annan del av Köping eller Sverige. De redan socialt och ekonomiskt utsatta blir dubbelt utsatta och trampade på. Där du ”bestraffas” (det är så många upplever det i alla fall) om du inte är tillräckligt frisk, arbetsför eller ”anställningsbar”. I klassklyftornas Sverige. (Nu slutade även denna historia lyckligt då min kompis fick rätt i sin överklagan hos den juridiska instansen Förvaltningsrätten).
Vi är många (för min kompis kompis har också en kompis…) som bara lever en (1) tillvaro, med arbetslöshet, sjukdom eller för den delen pension, från fattigdom. I klassklyftornas Sverige.
Sara Wik
Malmö
Jag vet att det du skriver inte är skrönor då vi är många som upplevt liknande! Att leva i Sverige idag är som att befinna sig i en Kafka roman.
Tack för din kommentar. Luttrad är väl rätta ordet!
Vi är ju som sagt många nu som har fått utsikt över Sveriges bakgård.
Vänliga hälsningar
Sara Wik