Årets kårval vid Umeå Studentkår har inneburit en total demokratisk kollaps. Arbetarpartiet har krävt att valet ogiltigförklaras och görs om. Inför valet hade ett nytt valsystem införts som lämnade fritt fram för valfusk. Borta var kravet på identifikation med kårlegitimationen. Det enda som krävdes vid röstning var kårmedlemmens personnummer – som skrevs in via en hemsida.
Då personnummer är offentliga kunde vem som helst ta en lista med studiekamrater, kolla upp personnumren hos Skatteverket och därefter rösta i kårvalet – med minimal risk att upptäckas! Eftersom endast mellan 700-800 av kårens ca 5 000 medlemmar brukar rösta så räcker 30-40 röster för att påverka valresultatet.
Till detta ska läggas att ett kårval utan krav på identifikation med kårleg även strider mot Umeå Studentkårs stadgar. Under §2 i Kapitel 8 står att ”Rösträtt tillkommer varje medlem som vid valtillfället kan uppvisa giltig kårlegitimation”. Identifikation med kårleg har gällt sedan kårvalen inleddes i slutet av 1960-talet.
Beslutet att ändra valsystemet togs i hemlighet. När Arbetarpartiet reagerade på valsystemets utformning och krävde ett ogiltigförklarande av kårvalet började härvan nystas upp. Det visade sig att systemet hade beslutats på eget bevåg av valnämndens ordförande – utan att protokollföras eller rapporteras till övriga ledamöter i valnämnden. Till råga på allt hade valnämndsordföranden fått valet att behålla kravet på kårlegitimation – men valde bort detta då han ansåg det vara för krångligt.
När Arbetarpartiet offentliggjort valsystemets svåra demokratiska brister blixtinkallades ett valnämndsmöte. Men istället för att diskutera valsystemets brister utspelade sig en absurd diskussion på valnämndsmötet, där ledamöter från bl a Vänsterns Studentförbund, Liberala Studenter och Socialdemokraterna ondgjorde sig över att Arbetarpartiet påpekat möjligheten till valfusk. Centerstudenter, som själva inte närvarade på mötet, hade kommenterat via mail att de ansåg Arbetarpartiets kritik som ”barnslig”! Tjurskalligt beslutade valnämnden (med undantag för Arbetarpartiet) att fullfölja kårvalet – men att genomföra stickprovskontroller i efterhand för att se om valfusk uppstått. Men problemet var inte att valfusk hade uppstått, utan att möjligheten till valfusk var i princip obegränsad!
När det kom till kritan och de demokratiska principerna skulle försvaras slöt etablissemangspartiernas politiker upp bakom varandra. Den sammantagna bild som träder fram ur denna härva är bilden av en generation politiker som redan i unga år saknar respekt för både demokratiska principer och studentkårens stadgar. Det är uppenbart att dessa inte anser att de på något sätt har handlat felaktigt. Snarare tvärt om. Slutsatsen är skrämmande. Dessa människor utgör framtidens makthavare både lokalt och nationellt. En rad toppolitiker har inlett sin karriär inom studentpolitiken – däribland Olof Palme och Carl Bildt.
Men dagens studentpolitiker går inte att jämföra med gårdagens. Den nya generation av etablissemangspolitiker som idag fostras i de politiska ungdoms- och studentförbunden präglas av politiskt och demokratiskt förfall. Folkpartiets ungdomsförbund driver krav på att hasch och marijuana ska säljas över disk – och spelar därmed knarklangarna i händerna. Centerpartiets ungdomsförbund vill legalisera sexköp – vilket spelar hallickarna rakt i händerna. Kronan på verket är näringsminister Annie Lööf (C) – denna nya generation karriärpolitiker personifierad – som ertappats med att ljuga för Konstitutionsutskottet.
Annie Lööf-generationen utgör det politiska och demokratiska förfallets generation. I samband med kårvalet vid Umeå Studentkår har representanter för denna generation fått sig en rejäl näsbränna. Oavsett om valet ogiltigförklaras eller inte så har det demokratiska förfallet bland studentkårens partier kommit fram i ljuset.