De senaste veckornas upplopp i några av Stockholms förorter har skapat en debatt kring segregationen i Sverige. Men hur omfattande är egentligen segregationen i Sverige och vad beror den på?
År 2008 gjorde SCB en kartläggning över segregationen i Sverige. Bostadsområden som hade en sysselsättning under 60 % i kombination, antingen med bristande skolresultat eller lågt valdeltagande (under 70 %) identifierades och fick epitetet ”utanförskapsområden”. Dessutom undersökte SCB hur detta förändrats under de senaste decennierna. 1990 fanns tre utanförskapsområden i Sverige. Sexton år senare, år 2006, hade siffran stigit till hela 157 områden (se tabell nedan).
Men dessa siffror ger inte hela bilden. I vissa områden ligger sysselsättningen långt under 60 %. I området Herrgården i Malmö, där bland annat Rosengård ingår, var sysselsättningsgraden 18 procent år 2011 (!) Bland dessa 18 procent inräknas alla som haft någon form av förvärvsinkomst under november månad – alltså även de som haft avlönat arbete en enda timme under månaden. I denna utsatta del av Malmö hör det alltså till de absoluta undantagen att ha ett fast heltidsjobb!
Den ekonomiska krisen, och alliansregeringen politik, har ökat klyftorna i Sverige. Redan 2007 ägde den rikaste femtedelen svenskar 87 procent av landets förmögenhet. Men enligt en färsk rapport från OECD är Sverige ett av de länder i världen där klyftorna ökat mest, vad gäller disponibel inkomst, under åren 2007 till 2010. Detta trots att Sverige, jämfört med andra länder, drabbats milt av den ekonomiska krisen. Enligt rapporten har andelen fattiga i Sverige fördubblats från 1995 till 2010. Idag räknas 9 % av svenskarna som fattiga. En anledning till detta är förstås försämringarna för arbetslösa, sjukskrivna och fattiga pensionärer som genomförts av Alliansen. Att arbetslöshet och fattigdom koncentreras till vissa bostadsområden kan sammanfattas med begreppet ”social” segregation.
Till den sociala segregationen ska läggas den etniska. Av de boende i de utanförskapsområden från SCB:s undersökning kom 38 % från andra länder. Men i de 20 mest utsatta områdena var hela 52 % invandrare. Tillsammans med sina barn, födda i Sverige, utgör invandrare en stor andel av de som idag lever i utanförskap i Sverige. År 2006 bodde ca 500 000 människor i dessa områden – svenskar och invandrare.
En orsak till den etniska segregationen inom boende och arbetsmarknad är så kallad ”direkt” diskriminering. Exempel på detta är att privata hyresvärdar oftare säger nej till utländska hyresgäster bara för att de har ett utländskt namn (DN 18/3-07). Samma attityder finns hos vissa arbetsgivare. För några år sedan blev det känt att Arbetsförmedlingen i några fall, på uppdrag av arbetsgivare, sorterade bort arbetssökande med utländska namn.
Diskriminering på arbetsmarknaden
En annan orsak till segregeringen är s.k. ”strukturell” diskriminering. Detta handlar om att den som kommer ny till Sverige inte har samma sociala och ekonomiska kontaktnät som infödda svenskar. Detta gör att man har svårare att få jobb via ”kontakter” – något som är extra viktigt när arbetslösheten är stor. Har man dessutom problem med språket är det svårt att konkurrera med arbetssökande som har svenska som modersmål – speciellt om språkkunskapen är avgörande för jobbet. När arbetslösheten är hög hamnar därför invandrare oftast längst bort från arbetsmarknaden och dessutom inom de minst ”attraktiva” yrkena – något som skapar en segregation även på arbetsmarknaden.
Segregering i boendet orsakas av diskrimineringen på arbetsmarknaden. Hyresvärdar väljer hellre hyresgäster med en fast inkomst än den som är arbetslös. Detta gäller oavsett om hyresgästen är svensk eller invandrare. Men om invandrare oftare drabbas av arbetslöshet eller osäkra jobb kommer invandrare att oftare få nej när de söker lägenhet. Inte för att de är invandrare, utan för att de saknar en säker inkomst. Boendesegregeringen kan förstärkas ytterligare beroende på hur bostadsmarknaden ser ut. Om det råder bostadsbrist kan hyresvärdarna välja bland hyresgästerna, vilket drabbar arbetslösa hårdast. Om hyresrätter dessutom omvandlas till bostadsrätter minskar urvalet ytterligare när det gäller var personer som inte har ett arbete kan bosätta sig.
Det är dessutom inte ovanligt att invandrare väljer att bo nära sina landsmän. Så skedde när svenskarna emigrerade till Amerika på 1800-talet. Men om avskiljande i boendet mellan svenskfödda och olika invandrargrupper bygger på negativa faktorer, exempelvis att invandrare från världens alla länder ”tvingas” bo i vissa områden på grund av diskriminering på arbetsmarknaden, så kan ett allvarligt problem skapas. Speciellt om arbetslöshet och fattigdom också koncentreras till dessa områden.
Den totala bilden är att segregeringen i Sverige finns inom livets alla områden. Den finns på arbetsmarknaden och boendet vilket också skapar en segregering inom skolan.
Även framgångarna för Sverigedemokraterna måste ses som ett av uttrycken för segregeringen. Hotet att rasism och segregering splittrar den svenska arbetarklassen är en realitet som måste tas på största allvar. Att åstadkomma detta utgör en medveten del av borgerlighetens politik. Därför måste segregeringen både erkännas och bekämpas.