När detta skrivs är det sex veckor kvar till valdagen. För vanliga knegare – på industrigolv och i kontorslandskap, i snabbmatkedjor och i vita vårdrockar – framträder två problem allt tydligare. Det första problemet består i att bli kvitt Alliansen och dess stödparti Sverigedemokraterna (SD). Det andra problemet handlar om hur kampen på arbetsplatserna måste organiseras för att bli en motkraft till den högerpolitik som kommer att föras även under en S-ledd regering stödd av MP och V. För högerpolitiken kommer att fortsätta även med Löfven som statsminister. Den avgörande skillnaden efter ett regeringsskifte kommer att vara självförtroendet på arbetsplatserna.
En tredje valseger i rad för Alliansen, och dess stödparti SD, kommer att köra självförtroendet på arbetsplatserna i botten. Om däremot knegarna lyckas fälla Reinfeldt och hans vapendragare Jimmie Åkesson i riksdagsvalet kommer självförtroendet att stiga markant. Den S-ledda regeringen kommer att fortsätta högerpolitiken. Den kommer också att få en smekmånad med fotfolket. Då Löfven fortsätter högerpolitiken innebär det nyvunna självförtroendet en chans att bygga upp en motkraft på arbetsplatserna. Men det finns två stora hinder för att en motståndsrörelse ska växa fram.
Problem nummer ett
När rösterna räknats i riksdagsvalet utgörs det ena blocket av de riksdagsmandat som Alliansen och SD erövrat – tillsammans. SD kommer inte att fälla Reinfeldt. Media gör sitt bästa för att knegarna ska tro att Reinfeldts styrka bara består av fyra partier. Men Reinfeldts styrka består av fem partier – de fyra i Alliansen samt Sverigedemokraterna.
Skillnaden är stor. I SCB-mätningen från i maj (se tabell) skulle skillnaden mellan Reinfeldts andel av väljarkåren och Löfvens vara ”ointagliga” 17 procentenheter – till det S-ledda blockets förmån. Detta om SD inte räknas med i Reinfeldts underlag. Men om SD räknas med krymper Löfvens försprång till ca åtta enheter. Och då räcker det med att fyra procentenheter byter sida för att blocken ska vara lika stora!
Kan Alliansen klara detta? Svar Ja!
Detta är inte det troligaste scenariot. Men det är heller inte en omöjlighet. Skälet beror på S-alternativets brist på politik. I en mätning (Ipsos) i juni 2014 visste endast 39 procent av väljarna vad Löfven egentligen står för. Av ett material som S delar ut till sina valarbetare framgår att dessa ska föra fram ett budskap som till hälften handlar om Moderaterna. Samtidigt vet vi att S inte tar upp de ödesfrågor som i sin tur avgör antalet jobb, arbetstryggheten och välfärden. Dessa ödesfrågor är: a) kapitalexport och industridöd, b) bemanningsföretagens hot mot svenska avtal och svensk arbetsrätt, c) bristen på personalinflytande över arbetsplatserna, d) behovet av en ny folkomröstning för eller emot det nya EU. Till detta ska läggas S svaga miljöpolitik. För att sammanfatta: Det är inte uteslutet att Reinfeldt segrar en tredje gång.
Problem nummer två
Det troligaste är att Alliansen och dess stödparti SD besegras i riksdagsvalet och att Löfven blir ny statsminister. Då kommer alltså självförtroendet på arbetsplatserna att öka. ”Kan vi fälla Reinfeldt kan vi nog faan sätta stopp för Löfven om han inte sköter sig”. Ungefär så kommer det att låta på många arbetsplatser. Knegarna vill att deras röster ska betyda något. Efter åtta år med Alliansen kommer S att be att få tid på sig att ”städa upp” efter Reinfeldt, Borg och Bildt. Och S kommer, som sagt, att få en viss tid.
Men efter en halvårslång smekmånad kommer knegarna att kräva resultat. Men högerpolitiken kommer att fortsätta. S har nämligen inga planer på att avskaffa de skattesänkningar som berövar offentliga sektorn 130-140 miljarder per år. Detsamma gäller industridöden. Det finns behov av väldiga investeringar i en ny generation av grön industri. Här finns nya jobb att hämta. Men en sådan satsning finns inte i Socialdemokraternas föreställningsvärld.
Arbetslösheten kommer att stabilisera sig på en ny och högre nivå. Speciellt bland ungdomar. Som ett genomsnitt. Men bland de som ligger sämst till kommer arbetslösheten att ligga mycket högre. Och inflytandet utifrån, exempelvis från ungdomsuppror runt om i Europa, har redan spridit sig till Sverige. Fler kravaller som de i Husby är inte osannolika.
I detta läge behövs en motståndsrörelse byggas upp på arbetsplatserna. Ett motstånd mot att vinster som jobbats ihop i Sverige investeras utomlands, så att jobben inte försvinner från Sverige för att istället återuppstå där företagen inte behöver bry sig om svenska avtal och svensk arbetsrätt. En motståndsrörelse krävs mot bemanningsföretag, som med hjälp av fri arbetskraftsinvandring slår ut knegare som följer svenska regler. Denna situation utgör sanningens ögonblick för alla som kallar sig socialister.