För Arbetarpartiet utgör kampen för att samma lagar ska gälla för alla medborgare i Sverige ett fundamentalt inslag i vår politik. De partier som inte förstår allvaret, då det sekulära samhällets själva fundament angrips, och som heller inte ställer upp till dess försvar, vill vi svara så här: ”De varmaste platserna i helvetet är reserverade för de som i tider av stora moraliska kriser behåller sin neutralitet” (Dante, 1265-1321).
Det tog minst 300 år att tränga tillbaka det kristna prästerskapets världsliga makt (ofta utövat i allians med kungamakten) till att handla om tron. Det kristna prästerskapets makt minskade stegvis genom framväxandet av de demokratiska fri- och rättigheterna. Och vetenskapens växande inflytande. I början av 1900-talet tvingades både prästerskapet, och svenske kungen, att acceptera demokratiska val till en riksdag. Därefter har alla män och kvinnor, som uppnått viss ålder, rätt att delta i valen till den lagstiftande församlingen – riksdagen. Det är där vi står idag. Den egentliga världsliga makten förlorade det kristna prästerskapet, tillsammans med kungen, till riksdagen redan för ca hundra år sedan. Denna process kan sammanfattas på följande sätt: de demokratiskt valda politikerna frigjorde staten från kyrkans inflytande. Formellt skildes kyrkan från staten så sent som år 2000. Och skamligt nog är ännu inte den sista feodala kvarlevan, kungahuset, avskaffat. Sverige måste bli republik.
Demokratin måste utvidgas – och försvaras
Arbetarpartiet har under hela sin existens påtalat att kampen för de demokratiska fri- och rättigheterna inte är avslutad. Skillnaden i ekonomisk styrka mellan kapitalstarka grupper som familjerna Wallenberg och Bonnier (med sitt ägarinflytande över banker respektive medier) å ena sidan, och fackföreningar och enskilda individer å andra sidan, understryker detta. För oss demokratiska socialister kvarstår alltså uppgiften att utvidga demokratin som idag inskränks av växande ekonomiska orättvisor. Samtidigt måste vi försvara demokratin mot EU:s växande inflytande. Arbetarpartiet arbetar för att Sverige ska lämna EU efter en ny folkomröstning. Kampen för de demokratiska fri- och rättigheterna kommer aldrig att vara avslutad. Med detta sagt förnekar vi inte att det skedde ett enormt framsteg då det kristna prästerskapet, och kungen, fick lämna ifrån sig det världsliga styret till den folkvalda riksdagen.
Shariadomstolen – islamismens bålverk mot det sekulära samhället
Islamister anser vi vara de individer och organisationer som ser islam som en politisk ideologi som ska påverka det världsliga livet genom sharialagar och shariadomstolar. Man kan uttrycka det så här: islamister arbetar för ett parallellt rättsväsende i form av shariadomstolar. Dessa syftar till att urgröpa den folkvalda riksdagens makt över rättsväsende (lagstiftning och domstolar) samt även skolans värdegrund och på sikt hela samhället. Därför står framväxten av shariadomstolar i direkt motsatsställning till den makt som den folkvalda riksdagen har. En officiell, eller inofficiell, världslig makt för shariadomstolar innebära en återgång till tiden innan staten frigjorde sig från det kristna prästerskapets makt. Fast nu handlar det om ett annat, islamistiskt, prästerskap.
Om shariadomstolar accepteras är det oundvikligt att krav snart skulle ställas både på shiitiska och sunnitiska domstolar, på katolska och protestantiska samt även på judiska domstolar. Detta kommer att leda till ökade religiösa motsättningar. Och definitivt till att den folkvalda riksdagen stegvis skulle tappa delar av den makt som bygger på fria val. Historien skulle rullas baklänges.
Arbetarpartiet är därför inte endast emot shariadomstolar. Vi är motståndare till alla religiösa domstolar. Vi anser att det bara är i ett sekulärt samhälle som ateister, muslimer, kristna, judar och andra har en möjlighet att leva sida vid sida. Detta betyder inte att det är så idag. Det är därför Arbetarpartiet bekämpar nazister som ger sig på invandrare. Den första gången som nazisterna i Umeå försökte ha ett öppet möte var 1989. Vi tog initiativet till en demonstration som avvärjde detta hot. Sedan dess har vi alltid försvarat invandrare, och andra grupper som homosexuella, då de angripits av nazister och rasister. Vi försvarar de vanliga muslimernas rätt till sin tro: dels mot nazister som vill förbjuda islam, dels mot islamister som vill införa shariadomstolar. Denna kamp för vi under parollen: till försvar av det sekulära samhället.