Kultur

Rollspel – mer än bara drakar och demoner

Lars-Erik Utberg
Publicerad i
#98
Lästid 4 min

När många hör ordet ”rollspel” dyker det upp en bild i huvudet på ett gäng grabbar som sitter i en källare, dödar orcher och letar magiska skatter. Det är inte ett helt grundlöst antagande. Det var ju ändå där hobbyn började en gång i tiden. Men idag så är rollspel mer än så.

Jag har spelat rollspel ganska regelbundet sedan jag gick i åttonde klass i skolan. Rollspel är som en blandning av improviserad teater och sällskapsspel. Det görs i grupp med minst två deltagare, men man kan vara många fler. Vanligast är dock mellan tre till sju deltagare. I grund och botten handlar det om att deltagarna hjälps åt att berätta en historia. Det brukar funka så att en person tar på sig ansvaret att vara spelledare och lägga upp en övergripande handling. Tänk dig ungefär huvudhandlingen i en film som ett bankrån eller en drake som har rövat bort en prinsessa. Spelledaren delar ut och/eller styr alla biroller som handlingen behöver. De övriga deltagarna spelar en av huvudpersonerna i handlingen, exempelvis en polis som ska ta fast bankrånarna eller en riddare i de nämnda exemplen, som driver på och skapar historien.

Spelarna bestämmer vad deras karaktär hittar på och på så sätt improviserar man tillsammans fram handlingen och dialogen. För att se hur karaktären klarar av att göra vissa saker, typ skjuta en rånare, så rullar man tärning. Detta gör att det alltid finns ett inslag av osäkerhet hur saker utfaller. Lägg till det faktum att spelarna sällan vet i förväg vad som ska hända och improviserar fram sina reaktioner. Detta gör att berättelsen kan ta oförutsägbara vändningar. För egen del är det denna oberäknelighet som gör rollspel roligt att hålla på med. Det skapar ögonblick då man lyckas rycka segern ur förlustens käftar – men också situationer där en rad katastrofala beslut leder till att man får hantera konsekvenserna av sina handlingar. En gång när jag spelade skulle vi leta ett botemedel till en dödlig sjukdom som drabbat kolonin där vi bodde. Väl ute i vildmarken stötte vi på monster som tog kål på hela gruppen. Resultatet blev att de enstaka sjukdomsfallen blev till en epidemi…

Själva handlingen i berättelserna kan också vara djupt underhållande. I somras deltog jag i ett spel där vi skulle ta fast en galen seriemördare. Det hela fick en särskild twist av att vår uppdragsgivare samtidigt var ett av seriemördarens offer, som förutspått sin död och gett oss i uppdrag att hitta sin mördare. Det som gör rollspel intressant är att friheten att påverka berättelserna i princip är oändlig. I ett dataspel så är man låst till de handlingar som spelutvecklaren tillåtit. Ett misslyckande betyder oftast att man får försöka igen – utan att det påverkar handlingen. I ett rollspel kan det istället innebära ett helt förändrat läge i spelet – som när den dödliga sjukdomen blev till en epidemi.

När jag började spela rollspel gestaltade jag karaktärer på det sätt som jag själv skulle vilja att jag reagerat på situationerna som spelledaren och mina medspelare ställde mig inför. En idealiserad version av mig själv, helt enkelt. Men efter att ha spelat ett tag blev jag mer bekväm med att försöka ta på mig andra skepnader och personligheter. Jag har spelat både hjältar och skurkar, kvinnor och män, hetero och homo, snälla och hänsynslösa, progressiva och konservativa, troende och icke-troende, unga och gamla, starka och svaga. De många möjligheterna till variation gör att man inte blir less.

Något som också gör rollspel omväxlande är att det finns många olika spel. Det klassiska rollspelet som många kan ha hört talas om är Dungeons & Dragons, som är lite som en fantasyroman. Men mängden olika varianter på rollspel är närmast ofattbar. Tänk dig en genre inom litteratur eller film och det kommer att finnas ett rollspel som utspelar sig i den miljön. Western, fantasy, science fiction, film noir, sagor, myter, legender, skräck, vampyrer och varulvar, superhjältar, post-apokalyptiska dystopier, samurajer, osv. Och nämner du en känd film- eller bokserie som Star Wars eller Sagan om Ringen så kan du hoppa upp och sätta dig på att det finns en uppsjö av officiella (och inofficiella) spel att få tag i.

Jag har provat många spel genom åren. Under åren har jag spelat som sheriff, gangster, uppfinnare, hemlig agent, lastbilschaffis, rymdpilot, upptäcktsresande, sagovarelse, trollkarl, musikant och jägare. Detta visar vilken variation på spel som finns.

Rollspel är det jag tycker bäst om att syssla med på fritiden. Man träffas några timmar och är social, spelar och babblar om en massa annat. Det enda som kan mäta sig med detta är att se film tillsammans. Jag är inte en speciellt tävlingsinriktad person. Om jag har väldigt små chanser att vinna innan vi ens har börjat – vad var då poängen? I rollspelen samarbetar man istället med varandra, och ofta mot ett gemensamt mål. Och alla som har roligt kan vara med. Det blir ju också historier av det hela som man kan dela med sig av till andra.

1 svar på ”Rollspel – mer än bara drakar och demoner”

  1. Tack för en bra artikel!
    Jag vill gärna testa rollspel.
    Vet ni vart jag vänder mig, om jag vill prova?
    Finns det någon förening eller sida där man kan se alla möjligheter?

Kommentarer är stängda.

×