Samhället måste sluta backa inför hederskulturens förtryck

Allt fler ungdomar riskerar att bli bortgifta mot sin vilja. Hela 70 000 unga mellan 16 och 25 år ansåg ”att föräldrarnas kultur och religion begränsar ungdomarnas val av partner”. Siffrorna kommer från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor i kartläggningen Gift mot sin vilja från 2009. Hela 8 500 unga riskerade att tvingas gifta sig mot sin vilja. Siffrorna är skrämmande. Och antalet unga som kommer från länder med hederskultur är idag betydligt större än för sju år sedan. Det är mycket sannolikt att långt fler drabbas av förtrycket idag. Utvecklingen har gått baklänges. Månggifte, barnäktenskap och våld utgör exempel på detta.

I praktiken accepteras idag månggifte i Sverige! Skälet till detta är att svensk lag i princip erkänner månggifte – om äktenskapet har ingåtts utomlands. ”En muslimsk man får ha fyra kvinnor, och om en kvinna inte accepterar hela Koranen så är hon inte längre en rättroende muslim, enligt islamologen och förskolläraren Suad Mohamed” (SvD 23/4-2016). Till de uppåt 300 tve- och månggiften som registrerats hos skatteverket tillkommer ett okänt antal s.k. sharia-vigslar. Innebörden är att människor gifter sig utan medverkan av en välutbildad imam. Sharia-vigslar innebär naturligtvis ett mörkertal när det gäller det verkliga antalet månggiften.

Problemen med månggiften har inte ansetts beröra tillräckligt många för att få en tillfredsställande juridisk behandling. Till detta ska läggas den så ofta förekommande fegheten när det gäller att stå upp för de framsteg som gjorts, vad gäller jämställdhet, både i lagstiftning och attityder. Men för att citera professorn i civilrätt Göran Lind vid Örebro universitet ”…med en ökad invandring från grupper och länder där månggifte är tillåtet så kan det komma att bli en framtidsfråga…”. I en rad länder är det fortfarande lagligt med månggifte. Exempel: Saudiarabien, Jemen, Egypten, Förenade arabemiraten, Somalia, Sudan, Kenya.

Göran Lind anser att det finns en möjlighet för samhället att vägra acceptera månggifte. Det handlar om att de i utlandet ingångna äktenskapen strider mot grunderna för den svenska rättsordningen. Lagstiftningen innehåller en familjerättslig princip som går ut på att makar ska behandlas lika. Ingen får heller missgynnas p g a sitt kön enligt regeringsformen. Det går att hävda att månggifte strider mot lagens krav på jämställdhet mellan könen. Vägledning saknas också för hur domar ska fastställas vid exempelvis skilsmässa i samband med månggifte eller hur arvsrätten ska tolkas då en man med flera fruar avlider. Göran Lind rekommenderar därför domstolar och myndigheter att inte erkänna äktenskap med månggifte ingångna i utlandet (SvD). Utmärkt!

I praktiken accepteras även barnäktenskap. Ett par väckarklockor kanske kan bryta trenden. Först identifierade Migrationsverket 132 gifta barn fördelade över 80 kommuner där barnen i de flesta fall placerats tillsammans med sina vuxna makar. Men åter är mörkertalet stort. Vid en särskild inventering fann myndigheterna 65 gifta flickor – enbart i Malmö kommun! Barnäktenskap har visat sig betydligt vanligare i Sverige än vad man tidigare trott. Och problemet har ökat i takt med antalet asylsökande flyktingar. Bakom denna slutsats står Barnombudsmannen (BO) tillsammans med åtta myndigheter som Socialstyrelsen, Migrationsverket, Polisen och Åklagarmyndigheten. Det krävs krafttag om trenden ska vändas. Det är absolut inte fel att Skatteverket skärper bedömningen när det gäller vilka äktenskap den godkänner. Men det största krafttaget består i en bred diskussion kring vilka värden samhället ska försvara.

FN har uppskattat antalet hedersmord till 5 000 varje år i världen. Samtidigt har FN kunnat dokumentera hela 1000 hedersmord årligen enbart i Pakistan. Mörkertalet är alltså väldigt stort. Så ock i Sverige. Det beräknas ske fem hedersmord årligen. Men en rad självmord och olycksfall inräknas inte i statistiken p g a bristande bevis. Minst tio s.k. ”balkongflickor” har rubricerats som självmord. Flickor som alltså, på ett helt osannolikt sätt, ”ramlat” ned från en balkong och slagit ihjäl sig.

Könsstympning. Uppskattningsvis finns det idag 130 miljoner kvinnor som har utsatts för övergreppet könsstympning. Tre miljoner flickor beräknas könsstympas varje år världen över. Men mörkertalet är stort. I Sverige är kvinnlig könsstympning helt förbjuden sedan 1982. Förbudet gäller även om flickan eller kvinnan själv gått med på att bli stympad. Det är också ett brott om en person som bor i Sverige medverkar till att könsstympning genomförs i ett annat land – även om det är lagligt i det landet. Könsstympning är alltså inte bara ett barbariskt övergrepp – det är dessutom brottsligt i Sverige och av svenskar i utlandet.

Ska lagen vara lika för alla – det är huvudfrågan
Eller ska ett medvetet segregerat parallellt samhälle tillåtas växa fram med månggifte, barnäktenskap, där individen inte själv tillåts välja partner utan riskerar att bli bortgift mot sin vilja. Detta under hot om våld eller genom våld som kan vara dödligt? För oss är svaret självklart. Uppgiften är att med största kraft sträva efter att samma lagar ska gälla för alla. För detta krävs en landsomfattande rörelse, inte bara till stöd för de kvinnor och barn som drabbas av hedersförtryck, utan också till vilken dessa kan ansluta sig, i kampen mot hedersförtryck. De förtryckta besitter en väldig kraft. De vet vad de bekämpar och de vet vad de kämpar för, nämligen rätten att bestämma över sin egen kropp och sitt eget liv.