Samtidigt med presidentvalet genomfördes även val till Kongressens två församlingar: Senaten och Representanthuset. Valresultatet innebär att Republikanerna har majoritet i båda dessa församlingar samtidigt som de även innehar presidentposten. Detta brukar vara ett gynnsamt läge för en president som snabbt vill få igenom sitt program.
Presidentvalet
Kommentar:
I det amerikanska valsystemet utses presidenten av s.k. elektorer, som i sin tur utses i enlighet med hur väljarna i respektive delstat röstade. Den kandidat som får flest röster i en delstat ”tar hem” alla elektorer från den delstaten. Genom att Trump vann fler delstater och fler elektorer kunde han vinna valet trots att Clinton fick fler röster. En avgörande faktor var att Trump vann i Michigan, Wisconsin och Pennsylvania – som alla traditionellt är starka fästen för Demokraterna – samt Florida. I förra valet vann Obama i Michigan med nästan 10 procentenheter. Pennsylvania har inte röstat fram en republikansk presidentkandidat sedan George Bush d.ä. 1988. Senaste gången Wisconsin röstade republikanskt var 1984.
Valet till Senaten
Demokraterna vann två platser, men Republikanerna behåller sin majoritet i Senaten med preliminärt 51 platser. Demokraterna har 46 platser men kan dessutom räkna med stöd från två oberoende senatorer. En av platserna är i skrivande stund fortfarande inte fördelad.
Det är endast en tredjedel av senatorerna som valdes om i samband med presidentvalet. Preliminärt verkar Demokraterna ha fått flest röster i detta val med 45,2 miljoner mot Republikanernas 39,3 miljoner.
Valet till Representanthuset
Kommentar:
Även i valet till ”The House” tappar Republikanerna något, men behåller sin majoritet. I skrivande stund är två av platserna i Representanthuset fortfarande inte fördelade. I detta val fick Republikanerna en majoritet av rösterna. Värt att notera är att det var drygt en halv miljon färre republikanska väljare som röstade i valet till The House jämfört med presidentvalet, medan det var över fem miljoner färre demokratiska väljare som röstade i detta val.
Maktdelningsprincipen
Den amerikanska politiken är uppdelad i tre maktcentra: den lagstiftande, den verkställande och den dömande makten. Den som utvecklade denna maktdelningsprincip i dess moderna form var den franske upplysningsfilosofen Charles de Montesquieu. Det är Montesquieus maktdelningsprincip som den amerikanska staten bygger på.
Den lagstiftande makten
I USA kallas denna för Kongressen. Kongressen har två ”kamrar” – Senaten och Representanthuset. Representanthuset har 435 ledamöter som väljs proportionerligt från alla 50 delstater utifrån folkmängd. Ledamöterna väljs på två år. I Senaten sitter 100 ledamöter – två från varje delstat. Dessa väljs på sex år.
Den verkställande makten
Det är presidenten som innehar den verkställande makten. Presidenten måste dock ofta förhandla med ledamöterna i Kongressen för att kunna få igenom sina lagar. Bara för att presidentens parti har majoritet i Kongressen betyder det inte automatiskt att han (Trump) kan få igenom alla sina förslag. Obamas sjukvårdsreform motarbetades t.ex även av demokrater.
Den dömande makten
Högsta Domstolen utgör den högsta rättsliga instansen i USA och består av nio domare. Dessa utses av presidenten och sitter på livstid. Utnämningarna måste dock godkännas av en majoritet i senaten. Högsta domstolen kan ogiltigförklara beslut som fattats av presidenten eller kongressen.