I den första delen av sin berättelse beskrev Zahra hur hennes före detta man förde bort parets gemensamma dotter till Libanon. Mannen ville att paret skulle återförenas. Han sa att om Zahra flyttade med mannen till Libanon skulle hon också få träffa dottern regelbundet. Zahra vägrade.
Vad var det som gjorde att du inte gav med dig och flyttade till Libanon?
– Jag älskade inte längre min man. Vi hade redan gått igenom en uppslitande skilsmässa, med en massa bråk. Han ville kontrollera mig. Han ville inte att jag skulle äta lunch i samma rum som manliga kollegor. Han klockade mig hem från jobbet för att kolla att jag gick raka vägen hem. Jag kunde aldrig gå tillbaka till honom.
– Dessutom trivs jag i Sverige. I Sverige har jag ett arbete och arbetskamrater. Här behandlas man som en människa med alla rättigheter – även om man är kvinna. Och man får säga vad man tänker.
Vad gjorde du för att få tillbaka din dotter?
– Till att börja med bönade jag och bad till min man att han skulle ge med sig och låta min dotter åka till Sverige. Men jag förstod ganska snabbt att det inte var någon idé. Ju mer jag bönade och bad desto mer njöt min man av situationen.
– Jag förstod att mina vädjanden gjorde att han fortsatte att hoppas att han skulle kunna använda min dotter för att tvinga mig att bli ihop med honom igen.
– Därefter tog jag kontakt med en advokat som förklarade lagen för mig. Problemen, rent juridiskt, var två: dels att vi hade gemensam vårdnad om vår dotter. Men dessutom hade ju min man lurat mig.
– Han sa att vi skulle ta med dottern tillbaka till Sverige. Därför fick han mitt godkännande när han skulle flyga från landet med min dotter. Detta gjorde att själva handlingen, att flyga utomlands med vår dotter och sedan stanna där, inte var olaglig. Flera månader gick.
Hade du någon kontakt med din dotter under den här tiden?
– Jag fortsatte att prata med henne i telefon åtminstone en gång i månaden. Hon bodde hemma hos sin pappa och farmor. Hon saknade mig.
– Efter något halvår kunde jag åka ner till Libanon igen för att träffa henne. Det tillät hennes pappa. Jag har besökt min dotter på semestern varje år, och ibland varje halvår.
– Under besöken har jag förstått att min dotter är rädd för sin pappa. Han slår henne. Han försöker också hjärntvätta henne med olika religiösa idéer.
– Hon berättade att hennes pappa sagt att om muslimer umgås med judar eller kristna så kommer dom att brinna i helvetet. Tänk hur det är för en kristen mamma att höra det från sin dotter.
På vilket sätt kunde advokaten hjälpa dig?
– Det var tydligt att min dotter inte mådde bra av att bo hos sin pappa. Jag hade dessutom fått reda på att min man lämnat Libanon och åkt utomlands för att söka jobb. Han var borta i flera månader och lämnade vår dotter hos sin mamma.
– Min advokat hjälpte mig då att begära ensam vårdnad om min dotter. Men det var inte enkelt. För att kunna begära ensam vårdnad krävdes att domstolen hade en adress till min före detta man – som ju hade flyttat från landet.
– Efter ett antal månader fick jag reda på att min man hade besökt Sverige igen. Under besöket hade han lyckats skaffa sig en lägenhet som han hyrde ut i andra hand. Han hade återvänt till Libanon men hade nu en adress i Sverige.
– Detta gjorde att processen om ensam vårdnad kunde rulla vidare och efter ytterligare några månader fick jag ensam vårdnad om min dotter.
Förändrade det din situation?
– Så länge min man stannar i Libanon ändras ingenting. Men om han återvänder till Sverige med min dotter så kan de stoppas vid gränsen, där min dotter skall omhändertas.
– Detta kräver dock att alla system fungerar som dom ska. Och det vet vi ju att de tyvärr inte gör.
– Ett exempel är att min man lyckats skaffa sig en hyresrätt via det kommunala bostadsbolaget i en svensk kommun. Detta samtidigt som han kvarhållit min dotter, som jag har ensam vårdnad om, i Libanon.
– Eftersom att han inte har någon anställning i Sverige antar jag att han har fått hjälp av socialtjänsten med lägenheten.
Har du försökt att få hjälp av myndigheterna i Libanon?
– Efter domen som gav mig ensam vårdnad i Sverige kontaktade jag en advokat i Beirut som lovade att ordna ensam vårdnad för mig även i Libanon.
– Att anlita honom var jättedyrt. Jag samlade ihop alla pengar jag hade. Alla på jobbet gav dessutom pengar. Jag får tårar i ögonen när jag tänker på hur dom ställde upp.
– Efter ett tag hörde advokaten av sig och sa att allt skulle vara klart inom en till två veckor. Jag åkte ner till Beirut och tog in på hotell. Kvinnojouren i min hemstad bokade returresa för mig och min dotter.
– Men efter två månader hade det fortfarande inte hänt något. Mina pengar var helt slut. Jag hade inte pengar till hotellräkningen. Jag ringde och fick advokaten att komma till hotellet.
– När jag pratade med honom fattade jag att han hade lurat mig – jag skulle aldrig kunna få ensam vårdnad i Libanon. Till slut tvingade jag honom att betala min skuld till hotellet och sedan återvände jag hem till Sverige igen. Utan min dotter.
Du är alltså svensk medborgare och har ensam vårdnad om din dotter. Men din dotter hålls kvar i ett annat land mot din och sin egen vilja. Vilken hjälp har du fått av svenska myndigheter?
– För lite hjälp. Jag har anmält min man för brottet ”Egenmäktighet med barn”, men åklagaren har lagt ned utredningen.
– Åklagaren säger att det faktum att vi hade gemensam vårdnad när min dotter fördes bort, och att jag gett mitt godkännande till resan, gör att min mans agerande är lagligt.
– Jag förstår inte hur lagen kan vara utformad på så sätt. Det faktum att han lurade mig att ge mitt godkännande, ger honom en fördel. Och nu har jag dessutom ensam vårdnad om min dotter!
– Utrikesdepartementet säger att de inte kan göra något annat än att skicka någon person från en ambassad i området med lite presenter och kläder till min dotter. Men det kan jag faktiskt göra själv.
– Jag är inte orolig för att min dotter ska svälta ihjäl. Jag är orolig för att hon ska växa upp i rädsla för sin pappa. Dessutom är jag orolig att han ska försöka gifta bort henne innan hon blir myndig och kan bestämma själv om hon ska resa tillbaka till Sverige.
– På sistone har han dessutom tvingat henne att ha slöja på sig.
Hur ska du fortsätta kampen för din dotter?
– Som det ser ut idag verkar alla juridiska vägar vara stängda. Jag har förstås tänkt tanken att åka till Libanon och ta med henne hem i ett obevakat ögonblick. Men hur skulle det gå till? Dessutom håller hennes pappa hennes pass inlåst.
– Så jag fortsätter att prata med henne på telefon. Varje dag. Det kan vara ganska svårt eftersom hennes pappa sätter på högtalartelefon och lyssnar på varje ord vi säger.
– Men det viktigaste är att hon ska veta att jag älskar henne och tänker på henne varje dag.
Hur har du orkat kämpa under så många år?
– Jag har inget val. Jag tänker på min dotter och hennes framtid varje dag.
– Men jag har också haft stöd. Kvinnojouren har hjälpt mig. Och jag blir varm inombords när jag tänker på all hjälp jag fått av vänner och arbetskamrater. Det handlar om både pengar, hjälp med praktiska saker och omtanke.
– I mitt liv har jag drabbats av några onda människor. Men jag har samtidigt träffat väldigt många med stora hjärtan. Jag är evigt tacksam mot vänner och arbetskamrater för deras stöd.