I nummer 158 skrev vi om ”Tusenmannamarchen för frihet och sanning” och hur dess initiativtagare och demonstranter öppet basunerade ut förnuftsvidriga konspirationsteorier som att pandemin är påhittad, att världen är styrd av en satanistisk pedofilsekt, och att Donald Trump avrättat Stefan Löfven och ersatt honom med en dubbelgångare. Den fråga som många ställer sig är troligen hur det överhuvudtaget är möjligt att människor tror på sådana absurda påståenden. Medan det saknas ett fullständigt svar på den frågan finns det dock några övergripande svar som hjälper oss att förstå varför en del människor tror på konspirationsteorier.
Jag vill börja med att säga att konspirationsteorier inte är något nytt fenomen. De har kommit och gått genom människans historia. Låt oss ta några exempel: År 65 e. Kr. drabbades Rom av en brand som förstörde stora delar av den dåvarande världsstaden. Kejsare Nero var vid tillfället för branden bortrest men det hindrade inte att en teori spreds om att Kejsar Nero medvetet hade satt eld på staden och glatt stod och sjöng medan branden spred sig. Under slutet på 1940-talet och under 1950-talet påstods det att kommunister infiltrerat hela det amerikanska samhället. Ända upp i regeringen. Året 1976 släppte Bill Kaysing boken We never went to the moon: Americas thirty billion dollar swindle som blev startskottet för en konspirationsteori som gick ut på att månlandningen aldrig ägt rum.
Vår egen art (homo sapiens) är evolverad till ett socialt djur. Det innebär att vår hjärna är tänkt att fungera i ett socialt samspel med andra människor. En följd av detta är att vi tror att det finns en vilja – en medveten tanke, en intention – bakom varje händelse. Om det exempelvis prasslar i en buske är vår första reaktion att förutsätta att någon orsakar prasslet. Under vår tid på Afrikas savanner var det nämligen bättre att förutsätta att prasslet i busken berodde på att en tiger lurade där än att göra misstaget att tro att det handlade om en vindpust än en tiger. Denna typ av försiktighet handlar om liv eller död.
Människor kan också förstå att om vår TV i vardagsrummet plötsligt är borta så har faktiskt någon flyttat på den. Denna förståelse har ett överlevnadsvärde för oss. Inom psykologin kallas denna mekanism för Hyperactive Agency Detection Device (HADD). Denna mekanism ger ibland upphov till irrationella föreställningar. Hur många gånger har vi inte hört någon säga ”Datorn jävlas med mig!” när tekniken strular? Vår första impuls blir ofta, om vi inte har arbetat länge med datorer, att dra slutsatsen att datorn har en egen vilja (intention) och att datorn vill djävlas. Forntida människor trodde att om en hydda träffades av blixten och brann ned så var någon arg på oss. Vi människor blir glada av mat. Alltså trodde vi, förr i tiden, att den som var arg på oss också blev glad av mat. Därför lade vi ofta en offergåva utanför hyddan. Det gör vi inte idag. Skälet är naturligtvis att vi vet mer idag än tidigare. Exempelvis vad gäller blixten. Men förr i tiden hanterade människor olika naturfenomen som om det var en person, ofta någon form av gud, som låg bakom dessa.
Idag tror en del människor att någon har skapat coronaviruset. Vissa spinner även vidare på denna tråd. De tror att bakom coronaviruset finns ännu en ond avsikt. Denna går ut på att plantera nano-robotar i oss, via olika vacciner, av en typ som kan kontrollera vår vilja. Kanske Kina. För det var ju därifrån som viruset ursprungligen kom!?
Men det är inte rätt att säga att människor som tror på dessa konspirationsteorier enbart skulle vara offer för HADD-mekanismen. De som tror på dessa teorier är nämligen en väldigt liten minoritet. HADD-mekanismen förklarar inte varför en överväldigande majoritet av människor inte tror på att någon har skapat coronaviruset för att plantera nano-robotar i oss via vacciner. HADD-mekanismen förklarar inte varför människor som tror på att vaccinerna innehåller nano-robotar blir betraktade som ”dårar”. HADD-mekanismen existerar. Men hos en överväldigande majoritet av mänskligheten finns det alltså motkrafter som är starkare än arvet från savannen.
Den fråga som vi måste ställa oss är denna: varför finns det i samma länder (exempelvis i USA och Europa), och under samma tidsepok (1950-talet och fram till våra dagar), folk som fortfarande reagerar som om de ännu levde på savannen i vissa situationer? Svaret är att det finns motkrafter till motkrafterna. Men vilka? Det handlar nämligen inte om att vissa lever kvar på savannen, mentalt sett, medan andra har utvecklats vidare. I samma familj kan det finnas en person som tror på konspirationsteorier, och vägrar vaccinera sig, medan övriga medlemmar i samma familj glatt tar sitt vaccin.
Den mönstersökande människan
Människor faller ofta för frestelsen att försöka upptäcka mönster i tillvaron som förklarar hur människor och händelser samverkar med varandra. Människans förmåga att upptäcka, och förstå, mönster utgör en avgörande del i det vetenskapliga tänkandet. Redan ett litet barn besitter denna förmåga. Ett barn som lägger handen på en varm platta och bränner sig förstår, mer eller mindre intuitivt, att om hon lägger handen på plattan igen kommer hon att bränna sig. Människan lär sig också att om hon äter skämd mat kommer hon att bli sjuk. Dessa kunskaper är viktiga för människans överlevnad. Men i sin strävan efter att upptäcka mönster gör människan självklart misstag och ser mönster, eller orsakssammanhang, som inte existerar. Detta kan vi kalla illusoriska mönster eller orsakssammanhang.
Det finns de som påstått att de sett exempelvis djävulens ansikte i dammolnen från World Trade Center då de två tornen kollapsade. Anhängare av sekten ”QAnon” hävdar att den förre presidenten Donald Trump sänder hemliga meddelanden till dem varje gång då han nämner numret 17. Detta eftersom den 17:e bokstaven i alfabetet råkar vara bokstaven Q som i sin tur är den första bokstaven i sekten QAnon. Konspirationsteoretiker är mer benägna att upptäcka illusoriska mönster än människor som inte är konspirationsteoretiker. Men vi måste åter ställa oss frågan: varför?
De människor som hittar illusoriska mönster utgör också de en liten minoritet. De är sällan ”galna” rent allmänt. De fungerar ofta socialt. De kan upprätthålla jobb, ha arbetskamrater, ingå i en familj och vara föräldrar som alla andra. Den majoritet som inte ser illusoriska samband kan ”genomskåda” dessa illusioner tack vare de kunskaper de besitter. Kunskaperna utgör motkraften. Men de som ser illusoriska samband lever inte heller de kvar på savannen. Återigen: Vilken motkraft finns det, som är starkare än kunskapens motkraft, och som gör att vissa människor ser illusoriska samband oftare än andra?
En förklaring till att en del människor accepterar irrationella resonemang – vilda konspirationsteorier och illusoriska samband – har delvis att göra med hur människan tänker. Vissa tänker mer intuitivt medan andra tänker mer analytiskt. Den som tänker mer intuitivt tar oftare beslut som är baserade på känslomässiga argument, medan de som tänker mer analytiskt oftare tar beslut efter att ha viktat för- och nackdelar mot varandra. Vissa beslut som vi tar, som vilken maträtt vi ska äta, är ofta något vi gör på magkänsla. Och det är ju inget fel med det. Men när vi ska ta viktiga politiska beslut duger det inte. Då måste vi tänka analytiskt – och det kräver både tid och energi, men vägen till kunskap är dessvärre både tidskrävande och mödosam.
Individuella orsaker
Om alla andra förutsättningar är lika – det vill säga att människor lever i samma land under samma tidsepok – finns det de som argumenterar på följande sätt: De som ofta faller för konspirationsteorier tenderar att tänka mer intuitivt än analytiskt. Det är sällan svårt att finna logiska brister i konspirationsteorierna. Men varför accepterar en del människor undermåliga argument? Inom psykologin finns det mycket forskning om det som kallas kognitiva bias. En kognitiv bias är förenklat människans tendens att omedvetet och på ett felaktigt sätt uppfatta och tolka verkligheten.
En välbelagd bias inom psykologisk forskning är Dunning-Krugereffekten som innebär att personer med låg kunskap inom ett ämne tenderar att överskatta sin kompetens medan personer med hög kunskap tenderar att underskatta sin kompetens. Det kan exempelvis innebära att en person som saknar medicinsk kompetens men har läst ett blogginlägg om medicin kan tro sig veta bättre än Världshälsoorganisationen (WHO).
En annan bias är önsketänkande som innebär att vi tror att det som är positivt är sant och att det som är negativt är falskt. Ett praktexempel på denna bias är föreställningen om att coronaviruset kan lindras med positivt tänkande. Men då brister i dessa resonemang påtalas får det sällan anhängare av konspirationsteorier att ändra uppfattning. Tvärtom kan kritik av en konspirationsteori göra teorins anhängare ännu mer övertygad om att de har rätt (backfire effect). Vissa anhängare av konspirationsteorier accepterar endast argument som talar för deras egen uppfattning och de diskvalificerar argument som talar emot den konspirationsteori de själva tror på (konfirmationsbias). Internet har dessutom gett konspirationsteoretiker möjligheten att cementera sina egna uppfattningar med likasinnade (gruppbias). Listan på exempel kan göras lång. Det viktiga är att förstå att vi alla faller offer för dessa tankefällor – men i olika grad – och i olika frågor. En person som tror på en galen uppfattning behöver alltså inte vara galen – de blir bara lurade av sin egen hjärna i vissa frågor och därför kan de tänka förnuftigt i andra frågor.
Kollektiva orsaker
Men en annan förklaring är att människor i vissa delar av världen är mer benägna att tro på konspirationsteorier än andra. Dessa brukar ofta, kanske under generationer, ha haft anledning att misstro myndigheter och andra auktoriteter. Vi ska inte glömma att det finns verkliga konspirationer. Det har avslöjats att olika byggföretag har ingått i olika anbudskarteller för att driva upp priserna på byggandet av exempelvis bostäder och kontor. Om ingen konkurrerar med låga priser, samtidigt som byggföretagen avgör vilket företag som får lägga sig lite lägre än de övriga vid olika tillfällen och därmed ta hem jobbet, kommer byggföretagen att tjäna på detta, medan hyresgästerna kommer att förlora. Och om det har visat sig finnas en anbudskartell, samtidigt som orättvisorna i samhället ökar, kommer lätt rykten att uppstå om att alla negativa saker beror på konspirationer – i form av medvetna mänskliga handlingar.
Det är även intressant att se att det som vi kan föra in under rubriken illusoriska samband har varierat under olika tidsperioder. Efter andra världskriget var det inte endast vanligt att folk upptäckte kommunister i exempelvis USA. Det var även väldigt vanligt att folk såg flygande tefat. Många teorier cirkulerade om att utomjordiska varelser hade störtat på jorden och att USA:s regering hade fångat in dem och höll dem i förvar, levande och döda, på olika (mer eller mindre) kända platser. Även i Sverige sågs flygande tefat. Men folk slutade att se flygande tefat. Skälet till att så många under en period såg dessa tefat var rädslan för en invasion från mars. Men insikten om att det inte fanns något (avancerat) liv på mars spreds samtidigt som människans landvinningar i rymden underströk att vi, åtminstone delvis, ”hade koll” på det som fanns ovan molnen. Men under en period, främst under 1950-talet, var antalet iakttagelser av flygande tefat nästan epidemisk.
Under 1980-talet började en annan epidemi. Åtminstone i Sverige. Folk som uppehöll sig nära ett vattendrag började se u-båtar! Även detta fick närmast epidemiska proportioner. En intressant iakttagelse är att nästan ingen såg u-båtar under 50-talet. Rädslan var då riktad mot en invasion från rymden. Under 1980-talet såg nästan ingen flygande tefat. Rädslan var då riktad mot en invasion från Sovjet. De illusoriska sambanden – ekoljud av fiskar och minkar, iakttagelser av stockar och klipphällor i vattnet – tolkades definitivt annorlunda under 1980-talet än under 1950-talet. Och tvärtom.
En tid efter Sovjets sammanbrott började antalet u-båtsobservationer minska. Detta kan ha två förklaringar. Det kan ha förekommit färre främmande u-båtar i svenska vatten. Men det kan även ha berott på att ingen längre var rädd för ett Sovjet som upphört att existera. Historien om flygande tefat och u-båtar antyder dock följande: konspirationsteorier och illusoriska samband, som blir verkliga ”massrörelser”, måste ses mot bakgrund av de förhärskande stämningarna i samhället under vissa epoker. Då människor levde på savannen saknades kunskaper, och vapen att försvara sig med, och det var bättre att ta det säkra före det osäkra och räkna med en tiger i buskaget. När nu spänningarna ökar mellan EU och Putins Ryssland kan mycket väl antalet u-båtsiakttagelser börja öka igen. Men det kan också hända att vi får se en ökning av obevisade påståenden om att väldigt många datahaverier och dataintrång beror på Putins Ryssland.
Hur ska vi försvara oss mot konspirationsteorier?
Forskning visar att låg allmänbildning ökar tron på konspirationsteorier. Det förklarar kanske varför exempelvis anti-vaccinationsrörelsen har större slagkraft i USA än i Sverige. Allmänbildningen är högre i Sverige än i USA. En annan faktor är graden av tilltro till myndigheterna. Låg tilltro till myndigheter ökar människors benägenhet att tro på konspirationsteorier. Kampen för bättre utbildning är därför en kamp mot konspirationsteorier. Arbetet mot korruption inom olika myndigheter likaså.
Detta är dock inte helt lätt. Under ett antal decennier har klyftorna i samhället ökat. Nu ökar även långtidsarbetslösheten. Ingen av de (huvudsakligen) tre generationer som utgör dagens befolkning har upplevt något som dagens coronapandemi. Klimat- och miljöhot skapar ångest och oro. Världen idag är mer komplex och kaotisk än på länge. Konspirationsteorier erbjuder enkla svar på svåra frågor vilket kan ge en känsla av kontroll. Konspirationsteorier som omfattas av en organisation som QAnon kan också vara identitetsskapande. En teori, låt vara vild och galen, kan skapa en känsla av att jag tillhör de som ”förstår” hur saker och ting ”hänger ihop” och av att vara ”utvald”. För vem vill inte vara en del av en marsch för frihet och sanning?
Människan påverkas alltså av både arv och miljö. De gener vi har kan vi inte styra över. Men vi kan lära oss att förstå våra kognitiva brister och därmed undvika att vi tänker fel. Vi kan också ändra miljön genom att arbeta för ökad allmänbildning, en tryggare tillvaro och minskad vänskapskorruption inom myndigheter. Därmed kan vi också förpassa konspirationsteorierna där de hör hemma – på historiens soptipp.