Att vara serb i Sverige

NyA har talat med Nevena från Serbien om sin syn på de krig som följde på Jugoslaviens upplösning, om de fördomar hon mötts av för att hon är serb samt om hon anser att världen har behandlat serberna orättvist.

1. Hur ser du – som serb – på Serbiens roll i de olika krig som följde på Jugoslaviens upplösning?

– Jag är från Serbien, från huvudstad Belgrad. Belgrad var huvudstad av Jugoslavien också. Jag föddes i Jugoslavien, bodde i Jugoslavien, Serbien och Montenegro, Serbien. Men jag bodde i Belgrad hela tiden. Det är bara namn av mitt land som ändrades.

– Jag gillade mitt land, Jugoslavien. Jag visste att jag är serb och från Serbien men jag kände mig som Jugoslaviens medborgare. Jag kände att Adriatiska havet var mitt hav, att Slovenien, Kroatien, Makedonien, Montenegro, Bosnien också var mitt land. Tito var min president.

– Men jag kände inte så djupt min religion, grekisk-ortodox. Tito förbjöd. Inte direkt, men indirekt. Om man tillhörde kommunistparti, var man lämplig för karriär. Om man gick i kyrkan var man inte lämplig för samhället. Ingen förbjöd direkt, men indirekt var det förbjuden. Många människor gick i kyrkan i hemlighet.

– Länge sedan, ungefär mellan 1459 till 1804, var Serbien en del av det Ottomanska riket. Belgrad var befriat från Turkiet 1867. När Serbien var under Turkiet var det också förbjudet att utföra ortodox religion. Serbisk kyrka involverade att serberna hemma skulle fira sina egna helgon.

– När Tito var president, gjorde många människor likadant. Vågade inte gå i kyrkan, fyrade hemma. En del av människor försatt gå till kyrkan ändå. Nästan varje familj hade och förfarande har sitt eget helgon och en ikon som stod på viktigaste plats i hemmet.

– Personerna från Serbien som för mig är mest intressanta är Nikola Tesla, Rastko Nemanjic (helgonet Sankt Sava) och tennisspelare Novak Djokovic.
– Person från fd Jugoslavien som präglade hela min barndom och uppväxt var Josip Broz Tito.
– Då jag föddes, var Tito president av Jugoslavija. Varje kväll började nyheterna med hans namn och slutade med någonting om honom. Ofta pratade han till alla jugoslaver. Hans bild var överallt. Varje hem hade en bild av honom. I skolan stod en bild av honom ovanför tavlan i varje klassrum. Alla barnen hade samma blå förkläde och röda scarf och lärde sig hälsa på Tito och sjunga sånger om Tito. I skolan lärde vi att Jugoslavien var en av de mest utvecklade länderna i Europa. Tito var en favorit över hela världen. Alla länders presidenter var vänliga mot Tito och Jugoslavien.

– Vi lärde oss om kommunism i skolan. Att alla arbetar efter möjligheterna och får efter behoven. Tito ville komma närmare det målet. Att alla medborgare i Jugoslavien försörjer sig, har lägenheter, bilar, pengar för sommarsemestern vid havet, vintersemester i bergen och resor utomlands. Han ville att alla barn skulle få gratis utbildning och att besöka en läkare, tandläkare och operationer för att vara gratis.

– De sjuka fick gratis vistelse på rehabiliteringscenter. Det forna Jugoslavien, och mest av allt Serbien, är rik med källor av läkande mineralvatten. Där byggdes rehabiliteringscenter. För varje sjukdom finns ett rehabiliteringscenter.
– På jobbet skyddade arbetarföreningen arbetarnas intressen. När man en gång fick ett jobb, stannade man ofta där till slutet av arbetslivet. Ingen kunde ge spark till någon.
– Men om någon sade något mot Tito, kunde den få spark direkt och inte bara spark utan straff eller fängelse.
– Tito var närvarande vid öppnandet av nästan alla fabriker i landet. Nästan alla jobb var likadant betalda. Alla människor fick en lägenhet som inte var i privat ägande utan samhällets ägande. Sedan, efter att Tito dog, köpte människor dessa lägenheter från staten och de blev privata. Men alla människor hade lägenhet att bo i.

– Priset till dessa paradis var att nästan alla människor var indoktrinerade, måste tro bara på Tito, och hålla med honom, kunde inte ha sin religion. Ingen nation har lärt sig i skolan om sin religion. Och Jugoslavien bestod av många nationer. Serber, kroater, muslimer, slovener, albaner från Kosovo, makedonier och flera andra nationella minoriteter.
– Tito höjde sig själv på högsta plats i landet, som den viktigaste personen i Jugoslavien och ingen fick uttrycka sin åsikt som var annorlunda än hans egen. Det fanns en ö i Adriatiska havet som hete Goli Otok ditt han skickade sina dissidenter för att avtjäna sina straff. Någon sort av fängelse med tvångsarbete.
– Han censurerade allt i staten. TV, tidningar, utbildning. Vissa tror att Tito var frimurare. Vissa tror att han var en västerländsk spion. Han höll hela landet under kontroll.

– När Tito var gammal var jag tonåring. Det pratades om att när han dog skulle Jugoslavien falla sönder, att det skulle bli ett krig. Jag trodde att det bara var berättelser.
– Efter hans död var det lugnt, men bara ett tag. Då började Jugoslavien falla sönder. Jag insåg att om jag var engagerad i politik vid den tiden skulle det göra mig mycket upprörd. Jag försökte ignorera händelserna och arbeta och studera.

– Men på jobbet var en av mina kollegor väldigt ledsen eftersom hennes son hade tjänstgjort sin militärtjänst, och att han måste åka till Slovenien utan hennes vetskap och samtycke.
– Han precis hade fyllt 20. Då tog de honom till Slovenien. Han dog där. Han ville inte åka dit. De tog bara bort honom.
– Kriget började i Bosnien och jag vet inte den exakta ordningen i Kroatien. Många serber var tvungna att lämna sina hem. Jag känner några av dem och de är mina vänner. De fick lämna sina hus och lägenheter. Vissa tog bara med det de kunde få fram. Några kom i tid för att packa ihop och ta med sina tillhörigheter. Serbien hjälpte dem med boende och mat.

– De flesta, nästan alla serbiska män som var i krig, ville inte gå i krig men blev tvungna. Minoriteten som ville gå i kriget, leddes av önskan att försvara serbiska territorier och serber i andra områden.
– En liten minoritet leddes av krigsprofitörer eller några extremistiska formationer som verkligen ville kämpa för personlig vinning. Att bli rika. Det fanns en liten andel av sådana män. De flesta av dem ville inte gå i krig. Många undvik krig på olika sätt.

– En vän till mig gömde sig i hans pappa lägenheten för att inte gå i krig. Han berättade att han inte kunde döda myror och att han inte ville döda någon. Militära representanter för dem som rekryterade män till kriget i Bosnien hittade honom och ringde på hans dörr. Han ville inte öppna dörren för dem.
– Han lever fortfarande och har det bra och har en underbar familj. Hans vän hämtades någon annanstans. Han lever inte längre. Han ville inte gå i krig heller.

– En bekant till mig, en pappa till tre barn, svarade till dem så snart de ringde honom. Han sa att det blir bättre att han skulle gå i kriget och dö än ungdomar som hade 20 år. Han var 45 år gammal. Han återvände levande och bra men hans fru och barn grät varje dag när han var i kriget.
– Han berättade för sin fru: ”Jag såg inte om jag dödade någon eller inte. Det sköt över kullen. Granater föll på oss, jag såg våra döda, vi sköt tillbaka, men jag såg dem inte falla, det var långt borta, som tur var såg jag inte det så jag vet inte om jag dödade någon eller inte.”

– I hela landet var det kris. Hela världen var stängd för Serbien. Det var inte direkt krig i Serbien. Men indirekt var Serbien inkluderat på många sätt. Det värsta var att människor inte hade tillräckligt med pengar för mat.
– En gång var inflationen så hög att lön var tillräckligt bara att vi kunde betala bröd och mjölk om vi sprang till affären efter att vi fick lön. Om vi ​​inte sprang kunde vi inte heller köpa bröd och mjölk eftersom lönen skulle devalveras på några minuter.
– Där upplevdes skillnader mellan människor. Det fanns människor som blev rika då. De som smugglade cigaretter, de som hade mataffär, de som hade familjen utomlands som skickade pengar till dem, människor från byn som hade mat, etc. Många människor var hungriga, åt bara mat av mjöl och potatis.

– På tv var det spanska serier för att folket skulle ha kul och inte tänka så mycket på kris.

– Någon från utlandet finansierade vissa inflytelserika människor, jag menar den intellektuella elit som jobbade på inflytelserika platser, för att bekämpa Milosevic. Olika internationella organisationer hjälpte de fattigaste människorna med mat och kläder. Många internationella organisationer organiserade faktiskt upproret mot Milosevic-regimen.
– Människor kunde inte längre orka isolation av hela världen och ekonomiska kris. Samtidigt trodde många på att ingenting bra skulle komma från andra länder heller.

– Många trodde att amerikanerna ville ha krig och kris i Europa. Det ryktades att NATO skulle bomba oss, men folket trodde inte att något sådant skulle kunna hända i Europa.
– En dag flög ett plan inte långt från mitt fönster, det flög väldigt lågt. Det hördes en kastad bomb någonstans. En spansk serie visades på TV, serien avbröts. Alla från byggnaden gick ner till källaren där det fanns ett skyddsrum som skyddar till och med från atombomb.
– Alla människor flydde till sina källare där de hade deras skydd. De visste inte hur NATO skulle bomba oss, vare sig det bara var militära anläggningar eller civila också.
– Senare insåg folket att de var mycket exakta i att skjuta mål och blev lite mindre rädda. Milica, som var 3 år, var i sin lägenhet och satte på pottan. Raketen träffade huset där Milica bodde. Milicas pappa kunde inte tro. Hon har blivit en symbol för Serbiens lidande i den aggressionen.
– En annan dag dödades 16 människor som jobbade på TV stationen. Det var en sorglig tid för Serbien.

– Jag har intrycket av att serber och Serbien bara presenteras som angripare och inte som offer. Jag har intrycket att alla sidor i kriget är lika skyldiga, men att bara Serbien har fördömts. Vad jag har intrycket av, och som kanske är obestridligt, men vad jag tror är den verkliga orsaken till de senaste krigen, är att det passade några externa krafter att sönderfalla Jugoslavien, att starta ett krig på Balkan, att försvaga Balkanstaterna och i synnerhet Serbien.
– Det är bara serber som framställs som angripare och skyldiga för allt. Och faktiskt är vanliga människor inte skyldiga till någonting. Ingen av dem i alla krig.
– De flesta serber är ett fredligt folk, redo att hjälpa. Serber i Bosnien brukade leva i harmoni med muslimer och kroater.

– Idag är alla de från fd Jugoslavien, som flyttade till Sverige vänner med varandra igen. Det är många från fd Jugoslavien som länge sedan flyttade till Sverige. Serber, muslimer, kroater och andra folk. De pratar samma språk, de umgås nu. De har inte glömt krig och konflikt, men de öppnade sig för varandra igen. De är medvetna om att kriget inte grundades av vanliga människor utan av någon/några som inte önskar lycka till folket. Vanliga människor ville bo i sina hem, inte flytta någonstans, leva i fred och harmoni med sina grannar.

2. Har du mötts av fördomar i Sverige för att du kommer från Serbien?

– Jag har aldrig upplevt att någon var obehaglig för mig eftersom jag är från Serbien. Jag var lite ledsen i en skola där jag läste svenska B, eftersom ingen av elever, flyktning från olika länder inte heller min professor hade hört talas om Nikola Tesla och att han var från Serbien.
– Några visste inte att Serbien är geografiskt i Europa. Jag skrev en uppsats om Nikola Tesla och de blev förvånade över hur mycket någon från Serbien betydde för dagens vetenskap.

– Jag vet inte varför, men jag har intrycket av att alla från fd Jugoslavien här i Sverige, har mycket bra kommunikation. Med varandra, med svenskarna och med alla andra nationer. Vi från fd Jugoslavien känner igen varandra efter utseende och accent.
– Albanerna från Kosovo lär sig det svenska språket bäst av alla nationer från fd Jugoslavien. Deras språk är det mest melodiska och de antar lättare svenskt uttal. Efter dem behärskar makedonierna det svenska språket bäst. Serber, kroater och bosnier har en särskild tonfall när de talar svenska, de har svårt att anta ett svenskt uttal.
– Men de flesta är högt värderade bland svenskar eftersom de är hårt arbetande och bra arbetare, ärliga och ivriga att lyckas i Sverige. Nästan alla från fd Jugoslavien är mycket kommunikativa och öppna, men de gillar också att skämta, så svenskar gillar att kommunicera med dem.
– Flera gånger under anställningsintervju märkte jag att de var missnöjda med mitt uttal av svenska språket för den position där de skulle anställa mig. Jag var medveten om att jag behövde behärska språket lite mer för att bli accepterad, så jag kämpade mycket med språket och uttal.
– Jag upplevde inte det som diskriminering, snarare jag tycker att det är normalt att de hellre anställer en infödd svensk än någon som kom till Sverige för mindre än 10 år sedan.
– Jag upplevde en skillnad i kultur flera gånger, men vi blev varnade för det på SFI. Det handlar om att det tar lång tid för en svensk att acceptera någon som vän.

– Jag vill understryka att jag blev så fint mottagen och accepterad av sjukvården och jag är väldigt glad att här i Sverige så ofta görs hälsokontroll.
– Jag tycker att svenskarna är väldigt snälla mot utlänningar och att även om de tänker eller känner något negativt så vill de inte visa det på något sätt. De uppskattar det mycket när någon är snäll mot dem och när de från andra länder har accepterat vissa uppföranderegler som är typiska för svenskar och svensk kultur. Jag tror att svenskar är väldigt irriterade över utlänningars okulturella beteende, och jag tror att de verkligen uppskattar när utlänningar kämpar för att lära sig svenska, för att validera diplom eller vidareutbilda sig och för att få ett bra jobb.

– Om utlänningar själva kämpar, får de hjälp av svenskarna för att anställa dem. I södra Sverige är det vanligt att personal av olika nationalitet arbetar tillsammans i varje bransch. Svenskar som bor i södra Sverige har vant sig vid att leva med andra folk.

3. Anser du att ”världen” har varit orättvisa mot Serbien och serberna?

– Jag tror att serber alltid har velat vara vänner med öst och väst och med norr och söder.
– Problemet är att det var omöjligt. Serbien är på något sätt i mitten när det gäller position mellan öst och väst. Serbien är ett ortodoxt land med en rik kultur och religion som går tillbaka till 1200-talet. Det var ett rikt land vid en tid då vissa europeiska länder inte utvecklades.

– Det serbiska folket är intelligent. Lärde att hantera alla situationer. Från generation till generation överfördes erfarenhet.
– Serber är modiga och redo att motsätta sig orättvisor. De lär sig bara att försvara sig från fienden. De gick inte för att erövra andras territorier, men de försvarade sina egna.

– Tyvärr emigrerade många serber under kriserna och krigen. Också från område som förut var serbiskt land som Kosovo. Tyvärr har serberna ca två barn, och albaner från Kosovo har ibland tio. Naturlig demografi finns på albanernas sida. Och de blev majoritet i Kosovo för länge sedan.
– Dels på grund av separatisterna som utvisade serberna. Orättvisan är att ingen såg och förhindrade det i tid. Jag känner en man som bodde med sin familj i Kosovo. En serb. Han fick hot från alla håll så han var tvungen att flytta från sin stad, lämna sin lägenhet och arbetsplats.
– Han fick ett erbjudande att byta jobb och lägenhet med en alban från Belgrad, vilket han var tvungen att acceptera eftersom han inte längre kunde leva i rädsla.
– Dels är det naturligt att de som föder fler barn så småningom dominerar territoriet.
– Å andra sidan behövde något göras medan det fortfarande kunde göras. Kosovo har alltid varit ett serbiskt land. Ägarna till landet var serber. Ägarna till klostren som har funnits där i århundraden. Nu är tagit över av albaner och hela världen vill att Serbien ska ge upp sitt hundraåriga land.

– Vad är anledningen till att hela världen står så mycket på albanernas sida och inte förstår serberna? Det sägs att detta beror på att det finns mycket malm i Kosovo. Det finns andra orsak som jag bara kan gissa och det är inte lämpligt att beskriva allt.

– Samtidigt kommer kvinnor från Albanien att gifta sig med serbiska män som bor i serbiska byar. Alla som gifte sig med albanska kvinnor säger att de är så bra kvinnor. Blandning mellan folk ska alltid finnas!
– Det som gör ont är att serbiska kloster finns i Kosovo. Att serbiska människor som inte vill lämna sitt land bor i serbiska enklaver som måste skyddas av internationella organisationer.

– Jag tycker att kriget i Jugoslavien kunde undvikas. Istället att straffa Serbien med att bombardera Serbien, kunde alla andra länder förebygga hela kriget i Jugoslavien. Inte med vapen. Utan med att komma överens. Nu är det väldigt jobbigt för Serbien att inte tillhöra Europeiska unionen. För att Serbien fysisk är i Europa.
– Först delade alla länder. Sedan ville alla länder ingå i Europeiska Union som är nästan som ett land. Vilket är nästa steg? Är det bättre att hela Europa blir ett land eller att det finns så många små länder? Jag vet inte verkligen.
– Alla länder har sitt språk och kultur. Men alla strävar efter en bra ekonomi och rörlighet mellan länderna. Ska det igen finnas ett land som ville dominera Europa? Eller ska det igen finnas ett land som kommer att bestämma att dominera hela världen?

– Jag tycker att krig i världen är onödigt. Om ett UFO med andra okända varelser kommer med superteknologi och tar över hela planet på några minuter, får vi se att vi alla är bara människor som alla tillhör vår planet. Vi behöver skydda varandra och skydda planeten och inte förstöra. Vi alla från alla länder bör komma överens med varandra, byta idéer, teknologi, malm och resurser. Hjälpa varandra. Att det inte finns hungriga och sjuka människor i världen. Så att hela planeten har lugn och ro, lycka och välstånd.  

– Det är inte bara Serbien som straffades med att NATO bombades. Det är också naturen som ändrades på grund av vapen. Djur, floder, etc. Allt detta tillhör planeten. Allt är kopplat med varandra. Vi måste kämpa för att skydda planet och människorna i den.
– Det visades många gånger att naturen är starkare än människor. Det visades med Coronaviruset. Det var viruset som gjorde att alla länder blev isolerade, och alla människor i planet blev isolerade.
– Vi måste stärka egna immunitet, men vi måste också starka planetens immunitet. Planeten måste orka kämpa mot människors förorening av planeten. Men det är faktiskt vi som måste hjälpa planeten om vi vill att nästa generationer ska ha rena vatten och frisk luft.

Nevena från Serbien