Äldreomsorgen i Umeå har under årtionden fått stå tillbaka. Grundbemanningen har minskat dramatiskt sedan första halvan av 1990-talet. Då gick det 0,9 årsarbetare på varje brukare inom kommunens särskilda boenden. Idag ligger denna siffra på ca 0,5.
Det betyder att ett arbetslag på nio personer idag är nere på fem. Samtidigt är antalet brukare som arbetslaget ska ta hand om lika många. Brukarna är dessutom ofta äldre och multisjuka.
Personalen har fått betala priset för denna utveckling. Förutom sänkt grundbemanning har utvecklingen lett till tätare helgtjänstgöring och fler delade turer. Detta har inneburit att den yrkeskunniga och engagerade personal som burit upp äldreomsorgen har börjat söka sig därifrån. Här krävs en påtaglig förändring.
För att yngre ska vilja arbeta inom äldreomsorgen i framtiden krävs både ökad bemanning och en karriärstege. Karriärstegen skulle kunna se ut på följande sätt:
- Ökad satsning på utbildning. Alla ska ha minst vårdbiträdesutbildning och de som behöver ska erbjudas undervisning i svenska. Idag tvingas kommunen anställa outbildad personal. Detta är ohållbart i längden.
- Lättare för undersköterskor att specialisera sig, t ex inom demensvård, psykiatri eller handikapp. Kommunen ska bidra ekonomiskt till vidareutbildningen. Dessutom måste utbildning synas mer i lönekuvertet.
En satsning på äldreomsorgen kommer att kosta. Men lagstadgade basverksamheter måste prioriteras. Inte minst för att klara nyrekryteringen av personal.