Nya Arbetartidningen blir Veckans Nyheter

Veckans Nyheter är från och med nu namnet på det som var Nya Arbetartidningen. Både gamla och nya läsare frågar sig sannolikt vad namnbytet innebär? Handlar det enbart om ett byte av namn – eller kommer tidningens innehåll att förändras? Här kommer svaret.

Namnbytet är inte enbart ett byte av namn. Namnbytet speglar de dramatiska förändringarna i den politiska situationen bland annat i Sverige. Det är dessa dramatiska förändringar som ställer krav på tydligare målsättningar för tidningen.

Veckans Nyheter har kvar samma underrubrik som NyA – för framtidens arbetarrörelse. Detta visar att tidningens grundläggande målsättning består. I denna artikel kommer vi att beskriva de dramatiska förändringarna i den politiska situationen och visa på varför dessa kräver tydligare målsättningar för tidningen. Det är mot denna bakgrund som namnbytet på tidningen ska ses.

Tidningens ena målsättning är att höja allmänbildningen hos läsaren. Denna ambition innebär att alla ska kunna läsa Veckans Nyheter med behållning – inte minst våra ekonomiska analyser. Tidningens andra målsättning är att, i första hand, nå ut till alla som ser sig själva som knegare. Vi ska förklara vilka dessa är.

Vår främsta målgrupp

Du kan jobba inom industrin som svetsare eller ingenjör, du kan jobba inom sjukvård och omsorg som sjukvårdsbiträde eller sjuksköterska, du kan jobba inom service- eller tjänstesektorn som kassör i en livsmedelsbutik eller som programmerare. Din fackförening kan vara knuten till LO, TCO eller Saco och du kan ha röstat på Socialdemokraterna, Vänsterpartiet eller på Sverigedemokraterna. Du kan vara man eller kvinna, vara född i Sverige eller utomlands. Det är inte någon av dessa faktorer som avgör om du tillhör vår främsta målgrupp. Du tillhör vår främsta målgrupp om du identifierar dig själv som en knegare – som en person som lever på sin lön. Som en lönearbetare. Detta oavsett alla andra faktorer som exempelvis yrkestitel och utbildning. Återigen: vi vänder oss till alla som ser sig själva som knegare.

Vår grundläggande analys

Sverige står inför en allmän samhällskris. Det råder redan en politisk kris. Socialdemokraterna har förlorat den dominerande roll som partiet haft sedan 1930-talet – både när det gäller storlek och politiska initiativ. Många från LO-grupperna, som tidigare vänt sig till S, röstar idag på Sverigedemokraterna. SD har däremot växt och är idag större än Moderaterna – som varit det största borgerliga partiet sedan slutet på 1970-talet. Till detta ska läggas att även antalet riksdagspartier har ökat. Detta är några av de viktigaste faktorerna bakom att den politiska stabiliteten i Sverige har rubbats. Innebörden har blivit att de tre senaste regeringsbildningarna har varit sällsynt principlösa. Vi avser de som skedde efter valen 2014, 2018 och 2022. Dessa regeringsbildningar har i första hand syftat till att besätta ministerposterna – inte till att lösa Sveriges tilltagande problem. Nämnas bör arbetslösheten, inkomstklyftorna, segregeringen och bristen på pengar inom sjukvård och äldreomsorg. Ur detta har dagens politiska kris växt fram.

Denna politiska kris kompletteras nu med en ekonomisk kris. Sverige är på väg in i en konjunkturnedgång som kan bli allvarlig. En redan hög arbetslöshet kommer att bli ännu högre, både för svenskarna i allmänhet, men särskilt för de som inte är födda i Sverige. Prisökningstakten drabbar
låginkomsttagarna allra hårdast. Ränteökningarna slår mot den ofta hårt belånade medel- och övre medelklassen. Reallönerna urholkas på ett sällan skådad sätt.

Både regeringen+SD och den S-ledda oppositionen planerar att låta arbetslösheten öka och realinkomsterna minska. Detta kunde tydligt utläsas av Kristerssons budget i höstas. Detta kan också utläsas av Socialdemokraternas så kallade alternativ. Arbetsfördelningen ser ut så här: riksdagspartiernas politik kommer att öka arbetslösheten. Fackföreningarnas roll är att lägga sig platt och därmed bidra till sänkta reallöner.

Då en ekonomisk kris läggs ovanpå en politisk kris riskerar dessa att förvärra varandra – och resultera i en allmän samhällskris. Detta står vi nu inför.

Framtidens arbetarrörelse skulle kunna börja med ett krisprogram

Veckans Nyheter har underrubriken ”för framtidens arbetarrörelse”. Det finns ett skäl till detta. Tidningen förespråkar enighet bakom ett krisprogram. Knegarna har ett omedelbart behov av ett sådant. Ett krisprogram skulle kunna utgå ifrån krav på ett investeringsprogram för fler jobb och bostäder, kamp mot höjda matpriser och fortsatta reallönesänkningar. Och fackföreningarnas tyngd behovs bakom ett krisprogram – oavsett de exakta formuleringarna – för att krisprogrammet ska kunna förverkligas.

Höjer vi blicken är Europa idag mer ekonomiskt integrerat än någonsin tidigare med fri rörlighet för arbete och kapital. Företag har under lång tid flyttat sin produktion till låglöneländer, även utanför EU, där lönerna varit låga och facket svagt. Den fria rörligheten av arbete och kapital har även inneburit ett angrepp på löner, kollektivavtal och arbetsplatsinflytande i Sverige.

Mot denna bakgrund borde det vara en självklarhet för ledarna inom fackföreningarna, och ledarna inom partier som S och V, att göra sitt yttersta för att ena ländernas löntagare genom gränsöverskridande kollektivavtal, avtal som kommer att göra det naturligt med gränsöverskridande stridsåtgärder, då sådana behövs. Av samma skäl borde det vara självklart för fackföreningarna att organisera de oorganiserade på hemmaplan.

I denna kamp måste strävan vara att ena alla lönearbetande oavsett vad de röstar på just nu. Solidaritet handlar om att alla löntagare måste samarbeta för att förändra maktförhållandena mellan arbete och kapital. Men den gamla arbetarrörelsens ledare, både fackliga och politiska, är helt främmande för sådana tankar och initiativ. Därför tidningens underrubrik: för framtidens arbetarrörelse.

Vetenskap, miljö och klimat

En tidning för framtidens arbetarrörelse måste också bevaka miljö- och klimatpolitiken. Liksom när det gäller samhället i övrigt handlar även dessa frågor om makten i samhället. För att rädda miljö och klimat krävs det väldiga investeringar i grön industriell produktion plus en rättvisare fördelning av välståndet. Ska detta vara möjligt krävs makt över vinster och investeringar.

Veckans Nyheter hoppas kunna visa dagens och morgondagens unga aktivister, oavsett om de kämpar för en rättvisare fördelningspolitik eller skarpare åtgärder när det gäller miljö och klimat, att deras kamp även måste handla om makten över vinster och investeringar. Om kampen ska bli framgångsrik.

Veckans Nyheter kommer att försvara en vetenskaplig och materialistisk kunskapsuppfattning. Tidningen kommer att bekämpa vad som kallas relativistiska och idealistiska strömningar – sådana som förnekar objektiva sanningar.

• klimatförnekare som inte erkänner vetenskapliga rön,
• borgare som förnekar förekomsten av sociala klasser med olika intressen,
• de politiskt korrekta som förnekar problemen med integrationen.
• rasister och nazister som förnekar förintelsen.

Arbetarrörelsens olika traditioner

Veckans Nyheter ser inte arbetarrörelsens historia som ett enskilt partis historia. Det är en folkrörelsernas historia – som har innehållit olika inriktningar och traditioner. Vi är övertygade om att detta även kommer att prägla framtidens arbetarrörelse. Därför syftar Veckans Nyheter inte till att bli en tidning bara för ett parti – även om tidningen idag ges ut av Arbetarpartiet – utan till att bli en tidning för alla som ser sig själva som knegare. Och som vill bidra till att bygga upp en framtidens arbetarrörelse.

Veckans Nyheter syftar till riksspridning

Veckans Nyheter syftar till att bli en riksspridd tidning. Den kommer att ges ut i form av en veckotidning på nätet – kompletterad med en papperstidning samt poddradio och webb-teve.

Tidningen syftar till att samla alla de som vill förstå sin samtid och påverka sin framtid. Över hela Sverige. Du som sympatiserar med målet att skapa en framtidens arbetarrörelse – hör av dig. Du kan stödja vårt projekt – både som prenumerant och som medarbetare. Vi behöver prenumeranter och medarbetare i Kiruna och Malmö, Stockholm och Göteborg, Umeå och Uppsala.