Den 15 maj slöts ett avtal mellan SEKO och arbetsgivarorganisationen Almega avseende anställda inom spårtrafiken. Avtalet hade föregåtts av strejkvarsel från den fackliga sidan sedan man upplevt att Almega inte velat förhandla. Arbetsgivarna å sin sida hävdade att det var facket som inte ville förhandla. Till slut slöts ett avtal, men under mycket märkliga omständigheter.
De två huvudförhandlarna från SEKO, som under lång tid förberett avtalskraven och som haft ingående kontakter med de lokala fackklubbarna, uteslöts i sista sekund från förhandlingarna. Istället steg SEKO:s förbundsordförande Gabriella Lavecchia och en av hennes närmaste medarbetare in och skrev under ett avtal som mött mycket kritik bland tågpersonalen. Ett 20-tal lokala SEKO-klubbar har undertecknat ett upprop där man kritiserar det löneavtal som undertecknades den 15 maj. I uppropet kräver man också att de personer i förbundsstyrelsen och som ansvarat för att underteckna avtalet, ska avgå.
Veckans Nyheter har pratat med fackligt aktiva lokförare runt om i landet.
Mikael Hedlund, klubbordförande för SEKO 106 som organiserar tågpersonal i Stockholmsområdet.
Varför är ni missnöjda med avtalet?
– Det finns i stort sett inga förbättringar för oss i avtalet. Den största frågan handlar om att arbetsgivarna idag kan kalla ut anställda med mycket kort varsel. Detta gör att det blir svårt för lokförare att över huvud taget planera sitt liv. Det handlar om att kunna hämta barn på dagis, följa med på träningar eller att planera för en helgutflykt.
– När det gäller detta innebär avtalet en liten ”avgiftstrappa” där den anställde får mer komp-timmar ju senare man får reda på sitt skift. Problemet är att trappan är så låg att arbetsgivarna inte kommer att avskräckas från att kalla in folk i sista sekund. Att vi får fler komp-timmar spelar mindre roll eftersom det ändå är svårt att få ut sammanhängande ledighet för oss lokförare.
– Ett annat krav handlade om ensamarbete. Här kom man överens om en så kallad partsgemensam arbetsgrupp. Tanken är att gruppen tillsammans ska uppvakta politiker för att få anslag för tågvärdar. Problemet är att politikerna länge visat ett djupt liggande ointresse för dessa frågor. Statistiken visar att gemensamma arbetsgrupper nästan aldrig leder till någonting positivt för löntagarna.
– Samma sak hände med kravet på arbetstidsförkortning. Där hade vi krävt fem extra semesterdagar. Grunden är att det finns en brist på lokförare och att man behöver göra yrket mer attraktivt. Avtalet innebär att det blev en arbetsgrupp även i denna fråga.
– Till sist hade vi krävt att villkoren för exempelvis städpersonal skulle få en tydligare reglering. Som det är nu finns en djungel av olika underleverantörer som har oklara villkor för sina anställda. Enligt avtalet ska detta nu lösas i olika lokala avtal. Men de lokala avtalen sluts med fredsplikt. Hur kan man tro att vi ska kunna lösa detta lokalt om vi inte kan lösa det nationellt där vi ju faktiskt kan använda strejkvapnet – som är vår kraftfullaste åtgärd.
I uppropet tar ni också upp demokratiska brister i samband med att avtalet slöts.
– Vi har reagerat på att de två ombudsmän som är experter på vårt avtalsområde, och som deltagit i att ta fram avtalskrav sedan mer än ett år, blev bortplockade från förhandlingarna strax innan avtalet undertecknades.
– Avtalskraven hade en djup demokratisk förankring. Redan för ett år sedan började vår klubb att ta in förslag till avtalskrav från våra medlemmar. Sedan hade vi flera medlemsmöten där vi röstade om de tre viktigaste kraven. Dessa togs sedan vidare till en avtalskonferens med företrädare för klubbar från hela Sverige. Efter detta landade vi i gemensamma krav för hela landet. Det gällde allt från godstrafikförare till städpersonal.
– Kraven lades fram för arbetsgivarna i februari. De som förhandlade för oss var två kunniga ombudsmän och dessutom en förhandlingsdelegation bestående av tio personer som valts ut av klubbarna runt om i landet.
– Men när förhandlingarna började gå mot sitt slut steg två personer från förbundsstyrelsen in i förhandlingsgruppen. Ingen av dom kunde något om våra frågor och våra avtalskrav. Samtidigt blev den ena av ”våra” duktiga ombudsmän återkallad till sitt kontor, för helt andra arbetsuppgifter. Den andre ville inte skriva på avtalet och ställdes till slut inför en situation där han sa upp sig.
– Efter avtalet har vi inte hört mycket från förbundsstyrelsen. Vi fick ett mail med listor på nya ersättningar när man tvingas ta arbetspass med kort varsel. Det var ett rep-skap bara någon vecka efter att avtalet skrevs på. Det gjordes om till ett digitalt möte efter att förbundsledningen påstått att det fanns hotfulla människor bland medlemmar. Men medlemmarna som är missnöjda med avtalet är inga extremister. Det är bara vanliga medlemmar – som dessutom betalar förbundsledningens löner.
Vad är framtiden efter avtalet?
– Som lokalt aktiv är det viktigt att ha argument för att medlemmar ska vara kvar i facket. Men efter det här avtalet är det svårare att jobba lokalt. Ledningens tystnad efter avtalet gör inte saken lättare.
– Om avtalet är det bästa möjliga kommer vi aldrig att veta. En strejk kanske inte hade gett mer – vem vet. Men förbundsledningens agerande, som ledde till att våra två mest erfarna förhandlare försvann från förhandlingsdelegationen, innebar ju att vi bakband oss själva.
Rickard Wingård, klubbordförande SEKO klubb Vy tåg Värmland.
Varför är ni missnöjda med avtalet?
– Vi är inte i första hand missnöjda med själva avtalet. Man vet ju aldrig hur bra ett avtal hade kunnat bli – även om det blivit en strejk. Vi är däremot mycket missnöjda över hur SEKO hanterat förhandlingarna. Vi upplever att vi blev nedskjutna av vårt eget förbund.
Vad är den största nackdelen med avtalet?
– Att folk är missnöjda med avtalet och med hur förhandlingarna sköttes och därmed lämnar facket. Jag har mött ett antal av mina medlemmar som nu säger att de ska gå ur facket. Men dom vet ju så klart inte vad de ska göra istället. Förbundsledningen har lyckats splittra facket på ett sätt som arbetsgivarna aldrig lyckats.
Ni kräver i praktiken förbundsordförande Lavecchias avgång. Vem ska styra SEKO istället?
– Vi behöver någon som kan lyssna på medlemmarna och som inte framstår som en fackpamp. Det är den viktigaste kvalifikationen.
Läs mer om Rickard Wingårds syn på avtalet i hans debattartikel här.