Efter nio dagars strejk vid en fabrik i staden Ahvaz i den iranska provinsen Khuzestan återvände 3000 arbetare till sin arbetsplats med en seger i bagaget den 31 december. Strejken var riktad mot ”The National Steel Industry Group of Iran”. Det hela inleddes med blockader av fabrikens ingångar efter att 21 medarbetare som drivit frågor kring bättre löner och arbetsförhållanden stängts av från arbetet.
Detta var ingen isolerad händelse utan snarare en i ledet av många protester, både riktade mot ”The National Steel Industry Group of Iran” samt mot det försämrade ekonomiska läget i Iran i allmänhet. Bara de senaste månaderna har det skett ett stort antal protester inom flera olika industrier och branscher. Många av dessa protester har dock slagits ned av säkerhetsstyrkorna eller begravts i byråkratiska hinder.
Den 27 september förra året greps och bötfälldes 17 demonstranter för att ha ”stört ordningen” vid protesterna efter Mahsa Aminis död i fängelset under 2022.
I november och början av december 2023 inleddes strejker mot ”The National Steel Industry Group of Iran”, med liknande krav som de som senare ställdes i Ahvaz: Bättre löner och att orättvist avstängda kollegor ska få återvända till arbetet.
Men hur gick det då för arbetarna i Ahvaz?
Som tidigare nämnts inleddes strejken efter att arbetsgivaren stängt av 21 stridbara arbetare. Under strejkens andra dag blev ytterligare 17 medarbetare avstängda. Men detta stoppade inte strejken. Arbetarna fortsatte att demonstrera, och slagord som ”Arbetare accepterar inte förödmjukelse!” och ”Fängelsehot fungerar inte längre!” ljöd lika högt som tidigare.
Kraven handlade om att de 38 avstängda medarbetarna skulle återanställas. Men även om löneförhöjningar i nivå med andra stålverk, ”förstahandskontrakt” till de två tredjedelar av arbetslaget som var anställda via olika underleverantörer och bemanningsföretag, tydligare yrkesklassifikationer samt att korrupta chefer skulle avskedas.
Strejken fick stöd från ett stort antal grupper. Allt ifrån andra metallarbetare till bussförarnas fackförbund och den ”Nationella Unionen för Iranska Pensionärer”. Efter åtta dagar var strejken på väg att blåsas av, eftersom företaget gått med på omedelbara löneökningar samt att de avstängda medarbetarna skulle återanställas. Men då det kom fram att företaget höll på att polisanmäla 14 av demonstranterna förlängdes strejken med ytterligare en dag – och blåstes av på riktigt först efter att företaget dragit tillbaka sin polisanmälan.
En seger som inspirerar
Efter nio dagars strejk vann alltså arbetarna i Ahvaz en seger! Vi får dock inte glömma att detta är långt ifrån slutet på oroligheterna i Iran. Men kanske kan segern för stålarbetarna i Ahvaz inspirera andra, liknande, protester och strejker i landet. Och på sikt kanske ge nytt liv åt de omfattande protester mot den iranska regimen som blossat upp allt oftare de senaste åren.
På hemmaplan blir arbetarnas kamp i Iran en påminnelse om hur mycket vi tar för givet när det gäller arbetsvillkor och fackligt arbete. Låter vi oss inte bli påminda om detta och accepterar den riktning som samhället utvecklas i kan vi också finna oss i en situation där det kan bli straffbart att försvara sina rättigheter.
Men vi ska också se på segern i Ahvaz som ett exempel på solidaritet och vad vi kan åstadkomma när vi kämpar tillsammans.