Ingress
Folkstyret befinner sig i ett förfall. Detta kan endast stoppas genom ett extraval. Och en revidering av regeringsformen. Det principlösa spel som alla åtta riksdagspartier deltar i riskerar, om det får fortgå hela hösten, att undergräva respekten för principen med folkstyre. Och Stefan Löfvén verkar vara fast besluten att agera så att regeringskrisen kommer pågå hela hösten. Ända fram till budgetomröstningen i december. Titta bara på Löfvéns program.
Del ett
Den till statsminister utsedde Stefan Löfvén måste:
1. börja med att reda upp sina relationer med regeringskollegan! Miljöpartiet har nämligen, klart och tydligt, sagt att Löfvéns löften till Drottning Annies parti (Centerpartiet) inte kommer att genomföras i deras (MP:s) namn. Situationen mellan de två regeringspartierna är helt osannolik. S går bakom ryggen på MP för att tillfredställa Drottning Annie!
2. sedan måste Löfvén försöka gissa sig till vad som kan göra både Drottning Annies parti och Vänsterpartiet nöjda i samband med att riksdagen ska anta budgeten (för valåret 2022) i december i år. Och detta är ju omöjligt. Speciellt som Drottning Annie har ”förbjudit” statsministern att tala budget med Vänsterpartiet. Nooshi Dadgostar har, i sin tur, sagt att V inte kommer att stödja en budget som de inte har fått förhandla om. Denna politiska ekvation är omöjligt – om ingen backar. Men vem ska backa? Löfvén har blivit statsminister på vad som är en verklig chansning! Socialdemokraterna och Miljöpartiet har därmed agerat otroligt ansvarslöst.
Del två
Löfvén verkar inte heller dra sig för den totalt förnedringen. Annie Lööf har alltså ”förbjudit” honom – en statsminister – att tala budget med Vänsterpartiet. Löfvén borde naturligtvis vägra att låta statsministerämbetet förnedras av Drottningen; vägra att låta sitt parti förnedras; vägra att låta MP förnedras; vägra att låta sig själv förnedras. För den förnedring Löfvén tillåter Drottning Annie att utsätta allt och alla för är ofattbar.
Men om regeringsformen i Sverige var som konstitutionen är i Italien skulle Löfvén slippa denna pina.
Vi skulle alla slippa denna pina. Löfvén skulle helt enkelt inte kunna tillträda. Detta eftersom han inte har en majoritet för sin budget i riksdagen. MEN inte heller M, SD, KD och L skulle kunna tillträda. Och detta hade, med stor sannolikhet, hindrat hela förfarandet med misstroendeomröstningen! För om regeringsformen kräver att en statsministerkandidat måste kunna få igenom sin budget (i riksdagen) skulle detta TVINGA partierna att fundera på om de skulle kunna lägga fram en gemensam budget nu i höst. Detta skulle de inte. Vänsterpartiet kan självklart inte utarbeta en budget tillsammans med SD, M och KD.
Även om Liberalerna skulle ha hittat en förevändning för att byta block skulle deras röster inte räckt för att de, numera, fyras gäng (M, SD, KD och L) skulle ha fått igenom en budget. En regeringsform, som den som bland annat Italien har, skulle alltså tvinga partierna i riksdagen att uppträda mer vuxet, och mindre ansvarslöst, än vad de gör idag.
Del tre
Låt mig utveckla detta. De partier som fällde statsminister Löfvén var:* Vänsterpartiet: 28 – 1 mandat,
* Sverigedemokraterna: 62 mandat,
* Moderaterna: 70 mandat,
* Kristdemokraterna: 22 mandat
*Dessa partier hade helt olika motiv till att fälla statsministern. Vänsterpartiets samarbete med SD – och även med M och KD – skedde i syfte att fälla regeringen av två skäl:
a) Vänsterpartiet ville visa att det fanns en gräns för hur mycket regeringen kunde förnedra V,
b) V ansåg att införandet av fri hyressättning i nyproduktion av hyresrätter innebar ett första steg mot marknadshyror. Även vi i Arbetarpartier ser fri hyressättning som det första steget mot marknadshyror.
*För kristdemokraten Ebba Busch spelade det däremot ingen som helst roll vad en misstroendeomröstning mot Löfvén handlar om. Principlös, som hon har visat sig vara, röstade Busch och KD för att fälla Löfvén. Detta fast KD också vill ha fri hyressättning.
*Detsamma gällde för SD.
*Det var lite annat med Moderaterna. Till en början. Det verkade som om M ville avstå från att fälla Löfvén tillsammans med Vänsterpartiet. Detta eftersom även M vill ha fri hyressättning. Och även vill framstå som ett statsmannamässigt parti. Men när ”drevet gick” släppte Ulf Kristersson på sin statsmannamässiga attityd och fällde Löfvén tillsammans med Vänsterpartiet (precis som SD och KD). Det var synd. Här statuerades ett exempel. Bara Ebba och Jimmie skriker tillräckligt högt får de med sig Moderaterna.
Del fyra
En regeringsform som kräver en statsminister som får igenom sin budget i riksdagen skulle, med stor sannolikhet, ha fått V, SD, KD och M att tveka inför att begära en misstroendeomröstning. De hade nämligen tvingats tänka igenom sina olika motiv för att fälla Löfvén. Och sedan på om de hade kunnat ta fram en gemensam statsministerkandidat – som hade kunnat få igenom en budget i riksdagen.
Detta hade naturligtvis varit omöjligt.
En förändrad regeringsform skulle göra att Busch och Åkesson inte skulle kunna häva ur sig att de alltid kommer att rösta för att fälla en S+MP:regering. Detta gapande skulle, med den regeringsform som jag förespråkar, ha ett pris. Alla, både journalister och väljare, skulle genast fråga ”vem ska ni utse till statsminister istället, och kommer denne att få igenom sin budget”. Riksdagen skulle tappa dagens karaktär av lekstuga.
Del fem
Annie Lööf kommer att tala om för S och Mp vad hon vill ha för att rösta på regeringens budget sedan hennes, Annies, budget har fallit i december. Då tvingas återigen Vänsterpartiet att välja: antingen fäller de åter en S+Mp:regeringen – strax före jul – nio månader före det ordinarie valet. Eller så accepterar även Vänsterpartiet de nya eftergifter som regeringen kommer att tvingas göra för Drottning Annie. Detta kan mycket väl vara nya ”rejäla” skattesänkningar. Drottning Annie har redan aviserat att detta är vad hon vill ha, i kompensation ?, för den uteblivna ”Fria hyressättningen”. HON och hennes parti ska alltså kompenseras .. För annars. Ja, vad annars?
Centern kan mycket väl komma att lägga ned sina röster sedan deras budget har fallit i december. I detta läge kommer Stefan Löfvéns budget också att falla. Och han kommer att tvingas avgå. Detta kommer att skapa ett kaos som Annie Lööf skulle gilla. För Ulf, Jimmie, Ebba och Nyamko – de fyras gäng – kan inte skrapa ihop tillräckligt många mandat för att få igenom sin statsministerkandidat eller sin budget.
Och då kan Drottning Annie – som numera sysslar med ”konstruktiv opposition” – lägga fram en kravlista på vad hon vill ha av respektive block. Och sedan får alla tävla om hennes gunst.
Låter detta som något som inte kan hända? Betänk då att Drottning Annie, medvetet, har framställt det som om hon har ”förbjudit” en statsministern att tala (budget) med Vänsterpartiet. Man kan vänta sig vad som helst från en person som är stolt över att framstå på detta sätt. Det är dags att Stefan Löfvén väljer bort Annie Lööf. Det är nämligen vanskligt att binda upp sig till någon som kan misstänkas lida av ”gigantism”.
Den socialdemokratiska arbetarrörelsen är på väg mot en katastrof. S måste försvara LAS, kollektivavtalen och bekämpa marknadshyrorna. S måste satsa på sjukvård och äldreomsorg och pensioner. Detta går inte ihop med ytterligare skattesänkningar. För att överleva måste S byta ut Centern mot LO-förbunden, hyresgäströrelsen och Vänsterpartiet. De måste acceptera sina politiska misslyckanden när det gäller den ökade långtidsarbetslösheten och de växande inkomstklyftorna, när det gäller hedersförtrycket, den religiösa extremismen och den bristande integrationen. Det krävs att S tar ledningen – och inte anpassar sig till V och MP.
Avrundning
Istället för att samarbeta med SD kunde V ha vänt sig till världen utanför riksdagen. Det finns tolv LO-förbund vars förbundsledningar inte har lagt sig platta för Socialdemokraterna+Centern när det gäller LAS. Landets Hyresgästföreningar, och de flesta av de 3 miljoner hyresgästerna, vill inte ha marknadshyror. Tillsammans med LO-facken, Hyresgästföreningar, organisationer som Arbetarpartiet och alla o-organiserade kunde vi ha satt målet ”100 orter försvarar LAS – säger nej marknadshyror”. Tyvärr lever även V sitt politiska liv i riksdagen. Och det är från riksdagens, mycket inskränkta, horisont som V utformar sitt politiska agerande.
Även Arbetarpartiet har fått känna på (S)töddigheten. Här i Umeå. Vi har blivit lovade, skriftligt och offentligt, att få delta i budgetsamtal. Men dessa löften har ALDRIG infriats. Till slut måste ett parti sätta ned foten. Fast vi i Arbetarpartiet skulle inte ha satt ned foten på ett sätt som gjorde att vi fällde en regering – tillsammans med SD. Däremot vill jag förvarna om att vi inte kommer att acceptera att Socialdemokraterna dels fortsätter att bryta sina löften om budgetsamtal, dels tillåter sina medlemmar att kalla våra medlemmar för ”ASET”.
S har spelat falskt i Umeå – även i år uteblev utlovade budgetsamtal.
(S)töddigheten från S kommer att straffa sig. Socialdemokraterna lovar men håller inte sina löften. Det finnas andra partier som det går att samarbeta med, åtminstone i vissa frågor, i Umeå kommunfullmäktige. Dock: Arbetarpartiet kan inte gå med på sänkta skatter. Det är ena sidan. Den andra sidan handlar om att vi är mycket kritiska till den nästan ofattbara senfärdigheten från S när det gäller att göra något åt de luftföroreningar (kvävedioxid) som har hotat umebornas hälsa i tjugo år. Minst.
Detsamma när det gäller att bekämpa hedersförtryck och religiös extremism.
Och S fortsätter att tillåta att lokaler hyrs ut till föreningar som bjuder in hat-predikanter som anser att det kan vara rätt att döda homosexuella! På samma sätt som vi inte kan gå med på skattesänkningar kan vi inte acceptera S brutna löften och bristande handlingskraft när det exempelvis gäller frågor som har med integration att göra. En fortsatt stöddighet och brutna löften från S kommer att straffa sig.