Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.
Idag diskuterar vi:
Bakgrunden till att var femte anställd vid
Region Västerbotten är rädd för repressalier
__________________________
Ingress
År 2019 framkom att 19 av Sveriges 21 regioner hade beslutat om omfattande nedskärningar. Inom Region Västerbotten handlade det om besparingar på uppåt en halv miljard under de tre åren 2020-2021-2022. Dessa nedskärningar skulle ske trots de långa vårdköer som existerat under flera års tid. I februari-mars 2020 stod det klart att även Europa och Sverige skulle drabbas av den coronapandemi som i efterhand har visat sig vara den dödligaste sedan Spanska sjukan 1918-1921. Pandemin har, som nästan alla vet, skapat en ”vårdskuld” som nu kommer att läggas ovanpå de redan existerande vårdköerna. Trots detta står besluten om nedskärningar fast i Sveriges Regioner. Så är också fallet i Region Västerbotten. De bristande resurserna har lett till en rad protester. Bland annat har barnmorskor sagt upp sig i protest på Danderyds sjukhus och Södersjukhuset. Nu talar dessutom alltmer för en ”fjärde våg” när det gäller pandemin. Det är bland annat mot denna bakgrund som den, gång på gång, kartlagda tystnadskulturen inom Region Västerbotten ska förstås.
Del ett
I april 2020 genomfördes en enkätundersökning på initiativ av revisorerna i Region Västerbotten. Undersökningen handlade bland annat om ifall medarbetarna ansåg att det förekom en tystnadskultur på arbetsplatserna inom regionen. Enkäten visade att nästan hälften av de anställda ansåg att så var fallet. Det förekom en tystnadskultur.
I dagarna har resultatet av en ny medarbetarundersökning, gjord på regionens initiativ, publicerats. Resultatet är skrämmande. Undersökningen visar att en av fem anställda inom Region Västerbotten är rädda för att de ska bestraffas om de kritiserar arbetsgivaren.
Undersökningen måste anses som mycket tillförlitlig. Hela 8000 anställda har besvarat frågorna i enkäten. Det är cirka 80 procent av alla anställda. Svaren visar att att många anser att deras arbetsuppgifter är meningsfulla och uppmuntrar både till lärande och samarbete. Men samtidigt framkommer också att det finns påfallande brister i arbetsmiljön. Sju procent har erfarenhet av kränkande särbehandling och lika många har varit utsatta för hot eller våld. Två procent uppger att de varit utsatta för sexuella trakasserier.
Del två
I den senaste enkäten, från hösten 2021, framkommer alltså att 20 procent av de anställda avstår från att rikta kritik eller uttrycka missnöje mot arbetsgivaren. Detta av rädsla för repressalier.
Denna rädsla för att säga sin mening om missförhållanden på arbetsplatsen gör sig dels gällande i utåtriktade kontakter med media, dels internt. Det kan handla om arbetsplatsträffar och samverkansmöten. Jenny Olsson, ordförande för Vårdförbundets avdelning i Västerbotten, säger att rädslan märks speciellt i samband med löneöversynen, då varken förtroendevalda eller andra medlemmar vågar uttala sig, detta på grund av rädsla för att bestraffas genom sämre lönepåslag. Jenny Olsson berättar även att hon själv har blivit ”starkt” ifrågasatt på grund av sitt fackliga arbete. Pressen på henne kommer från cheferna.
Olsson berättar helt häpnadsväckande saker. Ett exempel: hon har tidigare blivit tillsagd att, i media, dementera något som hon tidigare sagt. Under avtalsförhandlingarna för två år sedan blev Olsson tvungen att tala om för arbetsgivaren att hon kände sig nedtystad när hon pekade på brister i processen. Detta gav resultat.
Del tre
Det är väldigt anmärkningsvärt att var femte anställd i Region Västerbotten är rädd för repressalier. Detta ifall de anställda skulle kritisera arbetsgivare eller chefer. De anställda som tar upp missförhållanden gör det ju inte för att djävlas utan för att de vill förbättra verksamheten.
Den kvardröjande tystnadskulturen, på grund av rädslan för repressalier, ska också ses mot bakgrund av de utfästelser som gjordes från Region Västerbotten efter att den tidigare undersökningen publicerades i april 2020. Då lovade bland annat den dåvarande regiondirektören Kenth Eliasson att material om personalens rätt till meddelarfrihet hade tagits fram. Han förde även fram att detta numera hade inarbetats i Region Västerbottens chefsutbildningar. Eliasson talade också om att arbetsgivaren haft möten med de fackliga organisationerna.
Men detta verkar alltså inte ha slagit igenom.
Var femte anställd inom Region Västerbotten är alltså idag rädd för repressalier ifall de påtalar missförhållanden på arbetsplatsen. Och rädslan gäller både i externa kontakter med media och i samband med interna arbetsplatsträffar och samverkansmöten. Det har alltså inte hänt mycket under tidsperioden mellan de två arbetsplatsenkäterna.
Avslutning
En av de stora frågorna i den politiska debatten i dag handlas om Lagen om anställningsskydd (LAS). Denna har angripits och försämrats. Till detta kommer det jag skrev inledningsvis:
”År 2019 framkom att 19 av Sveriges 21 Regioner hade beslutat om omfattande nedskärningsprogram. I Västerbotten handlade det om besparingar på uppåt en halv miljard under de tre åren 2020-2021-2022. Dessa nedskärningar skulle ske trots de långa vårdköer som existerat under flera års tid. I februari-mars 2020 stod det klart att även Europa och Sverige skulle drabbas av den coronapandemi som i efterhand har visat sig vara den dödligaste sedan Spanska sjukan 1918-1921. Pandemin har, som nästan alla vet, skapat en ”vårdskuld” som nu kommer att läggas ovanpå de redan existerande vårdköerna. Trots detta står besluten om nedskärningar fast i Sveriges Regioner. Så är också fallet i Region Västerbotten. De bristande resurserna har lett till en rad protester. Bland annat har barnmorskor sagt upp sig i protest på Danderyds sjukhus och Södersjukhuset. Nu talar dessutom alltmer för en ”fjärde våg” när det gäller pandemin. Det är bland annat mot denna bakgrund som den gång på gång kartlagda tystnadskulturen ska förstås. ”
Lägger vi samman den ökade pressen på personalen med ett urholkat anställningsskydd är en tystnadskultur, baserad på en rädsla för repressalier, svår att undvika. För att börja avveckla den kartlagda tystnaden, på grund av rädsla för repressalier, krävs med resurser – inte mindre. Och ett förbättrat anställningsskydd – inte ett försämrat!
Källor:
*Svt Västerbotten,
*Vårdfokus,
*Dagens Samhälle,
*Egna kontakter inom regionen.