I våras, när coronapandemin var ny, så uppmanades folk att inte åka med kollektivtrafiken på grund av smittorisken. Men om man som jag saknar både körkort och egen bil så är bussen det enda alternativet. Jag har sällan något annat val än att ta bussen för att kunna göra vanliga ärenden som till exempel besök på vårdcentralen eller att handla mat.
Jag var orolig för att bussarna skulle ställas in, men så blev det inte. De åtgärder som gjorts och som varit under hela pandemin är att förarens utrymme längst fram i bussen har spärrats av. Alla resenärer har fått gå på genom de bakre dörrarna och ”blippa” sitt kort eller sin sms-biljett där istället.
Mängden resenärer på bussarna har varierat kraftigt sedan i våras. Under sommarmånaderna är det generellt få personer som åker buss. Bussarna var nästan tomma och det var ganska lätt att hålla avstånd. Det var också en tid då det var mindre smittspridning i samhället.
Men under hösten, och särskilt nu då vintern och kylan börjat komma, så har folk börjat åka mer buss igen. Samtidigt ökar också smittspridningen. Det känns inte alls roligt att bussarna börjar vara fulla med folk. Vid den tiden på dagen när folk ska hem från jobbet så är många av bussarna så fullproppade med folk att vissa resenärer tvingats stå. Jag har faktiskt själv fått stå några gånger nu under rusningstiderna. Och då har det inte gått att hålla avstånd…
I vissa andra länder finns det krav på munskydd i kollektivtrafiken. Även här i Umeå kan man se någon enstaka resenär som bär munskydd. En gång såg jag någon som hade både ansiktsmask och visir!
En bra lösning på problemet med trängsel tror jag hade varit att sätta in extra bussar vid de mest trafikerade turerna på dagen. Mitt på dagen då många jobbar är folk duktiga på att sprida ut sig i bussarna. Men det går inte att sprida ut sig när bussen är full.
Någon lösning måste i alla fall på plats. Ökande smittspridning i samhället tillsammans med att människor sitter och står tätt i bussarna är ingen bra kombination.