”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________

Skrivet tillsammans med Davis Kaza

Ingress
Det är inte alltid vi i Arbetarpartiet (AP) har förmånen att skriva om segrar. Men idag har vi en seger att berätta om! På denna blogg har vi tidigare beskrivit den Administrativa Idioti (AI) som gått ut över vissa funktionshindrade i Sverige. En del av de drabbade bor i Umeå kommun. Det handlar om personer som, av sjukvårdens läkare, har beviljats en elrullstol för utomhusbruk på grund av sitt handikapp – men som råkat bo i ”fel” bostad och därför inte haft möjlighet att förvara elrullstolen på ett säkert sätt. Då elrullstolen inte har kunnat förvaras säkert har de funktionshindrade förvägrats tillgång till den elrullstol som de blivit beviljade av sjukvården!

Men på mötet med Umeå kommunfullmäktige den 27 november lovade byggnadsnämndens ordförande att denna absurda situation ska lösas i början av 2024. Detta är en seger. I första hand för de individer som blivit beviljade en el-rullstol för utomhusbruk men som inte kunnat använda denna på grund av den Administrativa Idiotin (AI). I andra hand är det en seger för Arbetarpartiet och de som stött oss (Johan, samt Liv från Vänsterpartiet i Umeå).

Del ett
Tolkningen av lagen om bostadsanpassningsbidrag förändrades i och med en dom i Högsta förvaltningsrätten i december 2020. Alltså för tre år sedan. Tidigare har en person som av medicinska skäl beviljats en elrullstol av regionen (sjukvården) kunnat söka, och erhålla, bostadsanpassningsbidrag från sin kommun – om den lägenhet i vilken personen som beviljats en elrullstol saknade tillräckliga förvaringsutrymmen. Både regionen (sjukvården) och kommunen drog alltså tidigare åt samma håll för att hjälpa den funktionshindrade. Men detta förändrades då tolkningen av lagen förändrades.

För att en person ska få en elrullstol krävs att två villkor ska vara uppfyllda:

a) Regionen (sjukvården) måste göra en medicinsk bedömning som visar att en viss person har en funktionsnedsättning av en sådan art att en elrullstol skulle innebära en påtaglig förbättring av personens liv.

b) Elrullstolen måste kunna förvaras i ett utrymme där den är skyddad, kan hållas torr och (helst) även laddas. Saknas ett sådant utrymme i huset där personen som beviljats elrullstolen bor har det tidigare gått att söka pengar till ett fristående elrullstolsgarage.

Problemet med den nya tolkningen av lagen är att personer som beviljats elrullstol av sjukvården kan nekas bidrag till ett fristående elrullstolsgarage – och därmed bli utan elrullstol! I Umeå har funktionshindrade, som hamnat i denna situation, fått uppmaningen att söka en ny bostad för att på så sätt kunna hämna ut sin elrullstol. Man tar sig för pannan.

Del två
AP tog upp denna absurditet i Umeå kommunfullmäktige första gången i november 2022. Det svar vi då fick från funktionshinderrådets ordförande (S) var att han höll med oss om att den situation som uppstått inte var acceptabel. Han gick faktiskt ett steg längre; han sa att situationen var rent overklig och mardrömslik (”en Kaftavärld”)! Men att göra något konkret åt denna mardrömslika situation, här och nu, ansåg sig inte funktionshinderrådets ordförande kunna. Istället skulle frågan utredas… och utredas … och … Detta trots att den förändrade tolkningen av lagen redan hade inneburit två (2) förlorade år för de funktionshindrade.

Det problem som kunde anas var att kommunerna och regionerna var oense om vem som, efter den nya tolkningen av lagen, skulle betala för garagen till el-rullstolarna. Det var detta som nu drabbade de funktionshindrade.

Del tre
Men socialtjänstlagen är mycket tydlig med att det är kommunerna som har ansvaret för att enskilda individer inte hamnar i kläm när myndigheter är oense om hur en fråga ska lösas (exempelvis då sjukvården /Regionen beviljar en el-rullstol, men kommunen inte vill betala för det nödvändiga garaget till detta hjälpmedel).

Till saken hör att Umeå kommun hela tiden har haft möjlighet att lösa situationen – i väntan på en eventuell framtida lagändring. Kommunen kan nämligen bevilja exempelvis ett elrullstolsgarage enligt Socialtjänstlagen, Fjärde Kapitlet, andra paragrafen (Kap 4, §2).

Nåväl. I november 2022 lovade funktionshinderrådets ordförande att frågan skulle lösas ”så snart som möjligt”. I mars tog vi återigen upp frågan, och vi fick återigen samma svar: en lösning skulle komma ”ganska snart”. I maj återkom vi, för tredje gånger, till denna fråga och, för tredje gången, fick vi samma svar: det kommer en lösning inom en snar framtid…

Del fyra
Fjärde gången gillt. På mötet med Umeå kommunfullmäktige måndagen den 27 november var det fjärde gången gillt. Vi i Arbetarpartiet hade tidigare lämnat in en motion, med ett konkret förslag till beslut, som fullmäktige då skulle ta ställning till. Frågan var om kommunens ledning tänkte utnyttja den möjlighet som finns och bevilja elrullstolsgarage – detta genom att använda sig av Socialtjänstlagens 4 kap, 2 §.

I det skriftliga svaret på vår motionen fick vi, för fjärde gången, höra varför frågan inte gick att lösa – just nu.

I tjänstemannasvaret (från Individ- och familjenämnden) ansågs att frågan behövde utredas vidare …  Allt tydde alltså på att personer som beviljats en elrullstol av sjukvården – men som blivit nekade bidrag till ett elrullstolsgarage av Umeå kommun – fortfarande inte skulle få hjälp. Detta trots att det alltså hade gått hela tre (3) år sedan tolkningen av lagen förändrats och ett (1) år sedan Arbetarpartiet tog upp frågan för första gången.

Del fem
En plötslig vändning i rätt riktning. Men trots den nedslående skriftliga kommentaren på vår motion kom plötsligt en vändning – under själva debatten! Byggnadsnämndens ordförande Mikael Berglund (S) meddelande att en lösning skulle komma under januari månad. Byggnadsnämnden ska ta ansvar för att lösa situationen. Detta genom köpa in fristående elrullstolsgarage som Umeå kommun sedan kommer att låna ut till de personer som beviljats el-rullstolar – så att det blir möjligt för dessa att ”få ut” (och använda) sina el-rullstolar.

Avslutning
Detta innebär att tre års väntan på att kunna använda de beviljade elrullstolarna nu borde vara över för de funktionshindrade i Umeå som hamnat i kläm. Det är deras seger. Men det krävdes att vi i Arbetarpartiet tog upp frågan i kommunfullmäktige hela fyra gånger under ett års tid – och samtidigt satte press på annat sätt (exempelvis genom att skriva ett antal blogginlägg på denna plats). Vi har också fått väldigt värdefull hjälp, och för denna hjälp vill vi tacka främst två personer: det handlar om Johan, det handlar om Liv i Vänsterpartiet i Umeå. Tack.

Vi vill även tacka de funktionshindrade, och deras stödpersoner, som uppmärksammat oss på det absurda i situationen. Utan dem hade vi aldrig börjat driva på, för en lösning.

Slutligen en eloge till Byggnadsnämnden.

Ingress
Hanna Lundin Jernberg vill, tillsammans med Liberalernas ungdomsförbund i Västerbotten, att tjänstemännen ensamma ska få sköta myndighetsutövningen i Sverige – utan inblandning från politiker (VK, papper, 10 nov). Istället vill de att STATEN ska utöva insyn. Detta är en föga ”liberal” ståndpunkt. Men låt oss inte rusa händelserna (eller analysen) i förväg. Låt oss ta detta steg för steg.

Steg 1
Förslaget från denna ”liberala” fraktion innebär ett mycket långtgående angrepp på dagens ordning. Jag undrar om HLJ och ungliberalerna förstår hur långtgående konsekvenser som deras fraktions ståndpunkt skulle få om den förverkligas. Det är min avsikt att förklara dessa konsekvenser. Men främst att lägga fram ett mer folkligt, för att inte säga liberalt, alternativ.

Låt oss börja med att konstatera att det inte endast är inom Individ- och familjenämnden, i Umeå, som politiker sysslar med myndighetsutövning. Även politikerna inom Sveriges äldrenämnder sysslar med myndighetsutövning. Men även landets alla domstolar sysslar med myndighetsutövning. Det finns politiskt valda nämndemän i Sveriges alla a) tingsrätter, b) hovrätter, c) förvaltningsrätter och d) kammarrätter.

Jag är tveksam till om den ”liberala” fraktionen runt Hanna Lundin Jernberg har förstått poängen med politikernas deltagande i myndighetsutövningen.

Steg 2
Det folkliga inslaget i myndighetsutövningen måste förstärkas – inte avskaffas. Naturligtvis är det svårt att syssla med myndighetsutövning. Det är svårt att besluta om umgängesbegränsningar för föräldrar via LVU. Det är svårt att besluta om tvångsvård av missbrukare via LVM.

Men det kan, naturligtvis, vara ännu mycket svårare att syssla med myndighetsutövning genom döma mördare, våldtäktsmän och gängkriminella (som ibland både sysslar med knarkaffärer och ekonomisk brottslighet). Det är detta som politiskt valda nämndemän regelbundet gör. Svårigheten i all myndighetsutövning ligger inte endast i behovet av (eller bristen på) kunskap. Svårigheten handlar även om behovet av (eller bristen på) mod.

Ska den folkliga traditionen bort vad gäller deltagande i, och insyn i och kontroll över, socialtjänsten måste de naturligtvis även bort inom domstolarna. Detta då domstolarnas verksamhet är ännu svårare. Så blir logiken av HLJ-fraktionens ”liberala” tänkande.

Steg 3
Som jag förstår det är tanken att politikerna ska bidra med två saker när det gäller myndighetsutövningen: de ska bidra med livserfarenhet och därmed med en insikt om proportioner, de ska även bidra genom att utöva nödvändig insyn i och kontroll av myndigheternas verksamhet. Denna delaktighet i, och insyn i och kontroll över, myndigheterna och deras verksamhet måste varje folk ha.

Det finns brister i dagens system.
Men dessa brister ”avhjälps” inte genom att ”vi” helt avskaffar politikernas roll när det gäller myndighetsutövningen – genom att ”vi” raderar ut traditionen av folkligt deltagande, insyn och kontroll helt och hållet (som HLJ-fraktionen vill). Ska dagens problemen avhjälpas måste istället det folkliga inflytandet förstärkas (som Arbetarpartiet vill)!

Steg 4
USA och Sverige – samma misstro mot ”de professionella”. Låt oss studera USA. Detta land brukar ofta utgöra en förebild för liberaler (dock ej för HLJ-fraktionen). USA innehåller viktiga folkliga inslag även när det gäller ”tung” myndighetsutövning som kan, och borde, tjäna som en inspiration även för socialister (till vilka jag hör) som ser med största misstänksamhet och motvilja på den utvidgning av statens befogenheter som äger rum idag.

Dessa folkliga inslag i USA:s myndighetsutövning borde även utgöra en inspiration för liberaler.

I USA har de ett jurysystem. Genom jurysystemet är det allmänheten/folket som avgör om någon är skyldig eller oskyldig – då domstolar krävs – i brottmål. Detta gäller även när det handlar om mord, våldtäkter, rån, kidnappning, knarklangning och annan grov brottslighet. I Sverige har vi politiskt utsedda nämndemän i domstolar och i vissa politiska nämnder. Här är tanken att allmänheten/folket ska representeras av politikerna. Det gemensamma i USA och Sverige är tanken att myndigheterna inte själva ska tillåtas hantera de frågor som kräver myndighetsutövning. Varken i USA eller Sverige förutsätts att myndigheterna är ofelbara – därför de olika systemen med folkligt deltagande i, och insyn och kontroll över, myndighetsutövningen. Detta är i grunden mycket sunt.

I både USA och i Sverige är alltså tanken den att allmänheten dels ska utgöra en del av själva myndighetsutövningen, dels ska ha insyn i och kontroll över hur myndighetsutövning sköts. I båda länderna har lagstiftarna velat ha en motvikt till den kollegialitet som riskerar att skapas mellan jurister inom domstolsväsendet  – åklagare, advokater och domare.

Samma risk för kollegialitet finns naturligtvis även inom socialtjänsten. I Umeå och i hela Sverige. Men HLJ-fraktionen är uppenbarligen blind för denna, mer eller mindre oundvikliga, kollegialitet bland ”de professionella”. De vill, liksom i förbifarten, ersätta behovet av folklig delaktighet, insyn och kontroll – när det gäller socialtjänstens myndighetsutövning – med ”Staten”. HLJ-fraktionen kan med fördel kallas för ”statsliberaler”. Och det som gäller för socialtjänsten måste även gälla för domstolarna. Logiken i HLJ-fraktionens tänkande att det folkliga deltagandet måste bort även i dessa – med väldigt långt gående konsekvenser.

Steg 5
Var finns huvudproblemen med myndighetsutövningen inom socialtjänsten? Två avgörande problem när det gäller myndighetsutövning inom socialtjänsten handlar om att 1) socialsekreterarna och deras chefer saknar utbildning för att göra rättssäkra utredningar, 2) de saknar även resurser i form av tid och pengar för att göra rättssäkra utredningar.

Men detta var ursprungligen varken socialsekreterarnas eller deras chefers ”fel”.

Vi måste arbeta tillsammans för (minst) två saker när det gäller socialtjänsten:
a) för att ämnet ”rättssäker utredningsmetodik” ska ingå i socionomutbildningen och, som en följd därav, för att socialtjänstens personal ska erbjudas betald vidareutbildning i samma ämne,
b) för ökade resurser till socialtjänsten i form av tid och pengar.

Men om socialtjänstens chefer vägrar acceptera brister i sin verksamhet – om de går till angrepp mot alla kritiker och mot alla utifrån kommande utrednings- och förändringsförslag – då omvandlar de sig själva till en del av problemet. Detsamma gäller för socialpolitiker som Hanna Lundin Jernberg.

Steg 6
Hanna Lundin Jernberg-fraktionen gör den existerande socialtjänsten till norm. Denna fraktion ser inte problemen med dagens rättsosäkra utredningar och bristande resurser. Eller problemet med ett minskande förtroende för socialtjänsten inom stora delar av samhället. I HLJ-fraktionen verkar se socialtjänstens chefer, och dagens utredningsmetodik, som ofelbara. Det är därför som HLJ-fraktionen föreslår att utesluta dagens politiker från myndighetsutövningen och istället vill ersätta det folkliga deltagandet med Staten.

Återigen: Deras attityd skulle inte endast drabba socialtjänsten. Skulle deras attityd slå igenom skulle det folkliga deltagandet även raderas ut från domstolsväsendet. Myndighetskulturen skulle tillåtas ”sluta sig” i alla sammanhang.  Bevara oss för stats-liberalerna!

Steg 7
Viktiga myndighetsutövare borde ställa upp i val – för ökat folkligt inflytande. Även Arbetarpartiet anser att det finns brister i dagens folkliga deltagande, insyn och kontroll när det gäller myndighetsutövning. Men vi vill öka det folkliga inslaget – inte radera ut det genom att ersätta det med Staten. Hur då?

I USA tvingas både de mest ledande åklagarna samt domare att ställa upp i val!

Ja, det är sant. Folk kan alltså rösta bort de viktigaste representanterna inom rättssystemet: åklagare och domare. Detsamma gäller även för chefen för vad som i Sverige skulle kallas för ordningspolisen – sheriffen. Många av de mest ledande åklagarna, domarna och polischeferna måste alltså först förklara för väljarna varför de förtjänar sitt jobb och sedan – inför nästa val – varför de förtjänar att omväljas.  Klarar de inte detta blir de varken valda eller omvalda. Skälet till denna ordning är bland annat att dessa tjänstemän anses bestämma i så viktiga frågor. De bestämmer nämligen ofta över liv och död.

Dessa myndighetsutövande politiker-tjänstemän kan kandidera till sitt jobb under något politiskt partis ”färg”. Men ofta kandiderar de till sitt jobb som ”oberoende”. Och detta kanske skulle vara det allra bästa.

Steg 8
Arbetarpartiet arbetar för att införa ett system som är inspirerat av det amerikanska när det gäller viktiga myndighetsutövare inom både stat och kommun. Vi arbetar för ett system där exempelvis två-tre (helst partipolitiskt ”oberoende”) personer skulle kandidera till jobbet som socialchef eller socialdirektör i kommunerna. Naturligtvis även i Umeå.

Steg 9
Socialdirektören borde tvingas ställa upp i val – och till omval. Vad skulle ett sådant system innebära? Skulle exempelvis en socialdirektör som tvingades svara inför umeborna i samband med valen bli mer noggrann när det gäller rättssäkra utredningar och när det gäller vidareutbildning av sin personal i utredningsmetodik? Eller skulle socialdirektören kunna vidmakthålla attityden av ofelbarhet? Var och en förstår naturligtvis svaret.

En socialdirektör som tvingas ställa upp i val, och till omval, skulle absolut inte kunna upprätthålla skenet av ofelbarhet. Kravet på att möta väljarna skulle tvinga alla som kandiderar till jobbet som socialdirektör att prioritera frågan om rättssäkerhet – om detta var en av de svaga punkterna i socialtjänstens verksamhet.

Steg 10
Ska även den minst kunniga kunna ställa upp i valet till socialdirektör? Det är en möjlighet. Men vem skulle rösta på den minst kunnige? Själv anser jag dock att det vore bättre om det i förväg slogs fast en miniminivå när det gäller de kunskaper som skulle krävas för att någon ska kunna ställa upp i val till positionen som socialdirektör. Kommunfullmäktige skulle exempelvis kunna besluta att en socialdirektör i Umeå ska ha:
a) socionomutbildning,
b) med vidareutbildning vad gäller rättssäkra utredningar,
c) tio års erfarenhet av arbete inom socialtjänst eller med socialtjänst jämförbart arbete.

Sedan kan endast de som har dessa meriter ställa upp i valet.

Avslutning
Det är denna politiska attityd av ökat folkligt deltagande i, och inflytande och kontroll över, myndighetsutövningen som jag ställer mot Hanna Lundin Jernberg-fraktionens strävan att radera ut det folkliga deltagandet i, samt inflytande och kontroll över, myndighetsutövningen i Sverige.

Nej till HLJ-fraktionens stats-liberalism.

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________

Palestinierna har rättfärdiga anspråk på frihet och rättvisa – men Hamas kämpar inte för dessa anspråk.

No to Collective Punishment Against Gaza  (Haaretz | Opinion, 13 oktober)
Haaretz är en israelisk tidning

Syftet med Hamas angrepp på Israel lördagen den 7 oktober var definitivt inte att förbättra situationen för palestinierna på Gaza-remsan eller på Västbanken,
Syftet med Hamas angrepp var inte att slå broar till den kanske största proteströrelsen i Israels historia riktad mot ett lagpaket som demonstranterna anser hotar demokratin i landet,
Syftet med Hamas angrepp var inte att öka det antal på 19 000 palestinska arbetare som varje dag kunde röra sig mellan Gaza-remsan och Israel och som innebar inkomster både för enskilda palestinier och skatter för styret i Gaza,
Syftet med Hamas angrepp var inte att stärka den israeliska massrörelse som kanske hade kunnat fälla den mest högerinriktade regeringen i landets historia,
Syftet med Hamas angrepp var inte heller att stötta de palestinska ungdomarna på Västbanken. Eller på Gaza-remsan.

Hamas massmord på över tusen människor, varav 260 ungdomar på en ravefestival, och kidnappning av 130 personer hade andra syften. Hamas ville döda judar. Genom att visa att man kunde döda judar ville Hamas förnedra Israels politiker och militärer. Hamas visste, naturligtvis, att Israel skulle slå tillbaka hårdare än någonsin förr. Och speciellt hårt mot Gazaborna. Dessa drabbas nu av våldsamma bombangrepp. Men också av att tillförseln av el, gas, mat och vatten har stoppats.

Israels svar på Hamas attack kommer att leda till ”en omfattande humanitär katastrof”, och det enda som kan stoppa katastrofen är om Hamas släpper gisslan, sade en israelisk general under torsdagskvällen. Sedan dess har den israeliska staten beordrat en miljon människor att lämna Gaza City på 24 timmar, vilket är omöjligt.

För Hamas fyller även denna katastrof ett syfte. Hamas räknar med att den inledda humanitära katastrofen kommer att stoppa en normalisering av relationerna mellan Israel och Saudiarabien.

Det Hamas verkligen har lyckats med är att även ta död på den kanske största proteströrelsen någonsin i Israel; en proteströrelse som hann hålla möten under nästan 40 veckor i rad och som samlade 200 000 deltagare bara den 30 juli i år – till försvar för demokratin i Israel. Det Hamas verkligen har lyckats med är också att rädda Benjamin Netanyahus regering (den mest högerinriktade regeringen i Israels historia) – åtminstone för en tid. Dessa bedrifter kan också Hamas ta åt sig ”äran” för.

Hamas angrepp på Israel lördagen den 7 oktober hade många syften. Men inget av dessa syften gick ut på att förbättra livet för palestinierna på Gazaremsan eller på Västbanken. För Hamas är de palestinska ungdomarnas liv, i slutänden, lika lite värda som de israeliska ungdomarnas liv. Hamas har återigen visat på terrorismens vansinne och hopplösa återvändsgränd.

Detta är en första blogg om det som nu händer i Israel-Palestina.

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________

Ingress
Arbetarpartiet försökte ställa frågor rörande kommunens ansvar gentemot hyresgästerna hos det krisande bostadsbolaget Heimstaden i form av en Interpellation på kommunfullmäktiges möte den 25 september. Bakgrunden är att kommunen har sålt 1601 lägenheter till Heimstaden. Vår fråga om kommunens ansvar har naturligtvis ett stort intresse för de boende. Men frågorna har också ett mycket stort allmänintresse.

Del ett
Men kommunens två maktpartierna – Socialdemokraterna och Moderaterna – satte stopp för debatten! Detta sätt att tysta en debatt om kommunens ansvar var, och är, en verklig skandal!

S och M påstod att en debatt om Heimstadens ekonomiska situation inte höll sig inom ”den kommunala kompetensen”. Men kärnan i våra frågor handlade ju just om att ta reda på var gränserna går för den kommunala kompetensen – detta genom att klargöra vilket ansvar som Umeå kommun har gentemot hyresgästerna!

Del två
Bakgrunden till våra frågor är att kommunen 2017 sålde ut åtta procent av lägenhetsbeståndet inom AB Bostaden, motsvarande 1601 lägenheter, till Heimstaden Bostad. Beslutet föregicks av stort hemlighetsmakeri. Trots att beslutet handlade om nästan tio procent av Bostadens lägenhetsbestånd fick ledamöterna i kommunstyrelsen handlingarna bara 10-15 minuter före sammanträdet. Handlingarna var på uppåt 30 sidor! Beslutet överklagades dock, och fick tas om, då kammarrätten ansåg att kommunen hade brutit mot lagen. Just det – brutit mot lagen!

Del tre
Många, inte minst de som bodde i lägenheterna, var oroliga över vad som skulle hända i samband med försäljningen. Kommunledningen lugnade dock hyresgästerna genom att gå i god för Heimstaden – som sades vara en långsiktig ägare och hyresvärd. De styrande hänvisade bland annat till att tjänstepensionsföretaget Alecta var en av storägarna i Heimstaden. Detta ansågs innebära en trygghet. Och det kanske också verkligen var så – år 2017.

Men idag är situationen en helt annan.

Del fyra
Heimstaden har gjort en rad riskabla fastighetsaffärer – med lånade pengar. Det handlar bland annat om ett köp av Akelius fastigheter i Sverige och Tyskland under 2021 – för totalt 93 miljarder kronor. Finanstidningen Realtid ansåg redan i våras att den affären ”har alla förutsättningar att kvala in på prispallen för de sämsta svenska affärerna någonsin”.
Idag har Heimstaden skulder på över 200 miljarder kronor!
De stigande räntorna innebär att företaget måste få in nya pengar i bolaget. Det är akut. Enligt bedömare på finansmarknaden handlar det om hela 30 miljarder kronor. Kanske mer! Storägarna inom Heimstaden Bostad strider just nu om hur de ska få in dessa pengar.

* Ett alternativ som diskuteras är att Heimstaden kan komma att sälja vissa fastigheter. När kommunledningen i Umeå argumenterade för att sälja de 1601 bostäderna till Heimstaden var ett av argumenten att företaget sågs som en långsiktig ägare som inte skulle sälja vidare lägenheterna. Men i den ekonomiska kris som Heimstaden befinner sig i finns det inga garantier för att lägenheterna i Umeå inte läggs ut till försäljning.

Umeborna – i synnerhet de boende hos Heimstaden – förtjänar att veta om kommunledningen anser sig ha något ansvar i ett sådant läge.

* Ett annat alternativ är att Heimstaden tar in pengar genom att höja hyrorna. I Malmö har Heimstaden, och tre andra privata hyresvärdar, nyligen höjt hyrorna med 1,75 procent utöver de ursprungligen förhandlade hyreshöjningarna på fem procent. Detta helt på eget bevåg och utan någon som helst förhandling!

Umeborna – i synnerhet de boende hos Heimstaden – förtjänar att veta om kommunledningen har någon beredskap för en situation där liknande hyreshöjningar tvingas igenom i Umeå.

Del fem
Eländet slutar inte med Heimstaden utan berör även pensionsföretaget Alecta – som äger nästan 40 procent av Heimstaden Bostad. Alecta befinner sig i rejält blåsväder. I våras förlorade Alecta 20 miljarder kronor på grund av sina spekulativa investeringar i nischbanker som Silicon Valley Bank, då bland annat denna nischbank gick i konkurs. En rad höga chefer inom företaget fick gå.

Alectas nye VD anser att investeringarna i Heimstaden inte borde ha skett – och han utesluter inte ytterligare stora förluster för pensionsspararna på grund av Alectas storköp av aktier i Heimstaden. Som om inte detta räckte har Finansinspektionen inlett en utredning rörande Alectas investeringar i Heimstaden. Det handlar om hur pensionsföretaget Alecta har hanterat riskerna med sina spekulativa investeringar utifrån de regelverk som finns för förvaltande av pensionspengar.

Del sex
De partier som drev på försäljningen av 1601 lägenheter till Heimstaden ville inte ha en demokratisk debatt om ansvaret som, eventuellt, skulle följa av detta. Detta visades redan av hemlighetsmakeriet då beslutet togs 2017 – ett hemlighetsmakeri som gjorde att beslutet fick tas om på grund av lagbrott!
Det visas också av att S och M fortfarande idag – året 2023 – hade fräckheten att stoppa möjligheten för Arbetarpartiet och för andra partier att reda ut frågorna om kommunens eventuella ansvar (och kompetens) på fullmäktige den 25 september. De partier som röstade för försäljningen försöker, uppenbarligen, smita undan sitt moraliska (och eventuellt juridiska) ansvar.

Avrundning
Arbetarpartiet återkommer med frågor om kommunens ansvar i samband med en ny interpellation på kommunfullmäktiges möte den 30 oktober. Försöker kommunledningen åter stoppa debatten tvingas vi att överklaga ett sådant beslut.

Hyresgästerna hos Heimstaden förtjänar att frågorna om kommunens ansvar och kompetens diskuteras och reds ut offentligt.

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________

Uppdaterat 1 oktober.

Jag måste publicera en kommentar med anledning av att M, S och SD numera är överens om att kalla in militären för att bistå polisen i arbetet mot gängkriminaliteten. Därmed kommer blogginlägget om det skandalösa beslutet att vägra Arbetarpartiet att ta upp frågan om kommunens ansvar för de hyresgäster som bor i krisdrabbade Heimstadens lägenheter senare.

Ingress
Problem som byggts upp under två årtionden kan inte förväntas lösas, på kort tid, genom en historisk upptrappning av ”hårda tag”. Jag syftar naturligtvis på det politiska etablissemangets beslut att kalla in militären som ett svar på den upplösning av samhällets strukturer som gängvåldet är det hittills värsta – men inte enda – uttrycket för.

Del ett
Under torsdagskvällen gick Ulf Kristersson ut i ett ”tal till nationen”. Han talade om att han kallat till sig Rikspolischefen och Överbefälhavaren med målsättningen att ”se hur Försvarsmakten kan hjälpa Polisen i arbetet mot de kriminella gängen”. Jimmie Åkesson har uttalat sitt stöd för att ta hjälp av militären. Och socialdemokraternas partiledare lyckades till och med gå ut före Kristersson med samma budskap. Detta efter att (S) hade fått nys om Kristerssons utspel. De tre största partierna tävlar nu ni om att vara bäst på ”hårda tag”. Sanningen är att M, S och SD har i praktiken bildat en AUKTORITÄR ALLIANS baserad på okunskap och opportunism.

Del två
Det finns få eller inga röster som klarar av att framhålla behovet att återuppbygga förtroendet för samhället i utanförskapsområden där det redan har hunnit växa fram parallella samhällsstrukturer. Vi som ville se, vi kunde också se, vad som hände under påsken 2022. På fyra dagar skedde nio upplopp i sju städer. Det kanske värsta i Örebro. Angreppen på polisen och på annan blåljuspersonal kom inte endast från våldsverkare. Även farmödrar med barnbarn deltog i stenkastningen mot polisen. Det som hände påsken 2022 visar hur lätt dagens situation kan växa över till ett lågintensivt – men dock – Krig mellan Staten och Förorten. Fattar inte företrädarna för M, S och SD detta?

Påsken 2022 var det polisens beskydd av Rasmus Paludans koranbränningar som var den utlösande faktorn. Den ständiga upptrappningen av hårda tag, exempelvis i form av ökade militära ingrepp i de civila livet, kan komma att bli den faktor som utlöser ett nytt lågintensivt krig i morgon.

Någon kanske invänder att det endast har talats om att militären ska användas till bevakning, utredning och transporter. Men när tabut att använda militären till civila uppgifter väl är brutet finns det väldigt litet som hindrar M, S och SD att fatta beslut om att utöka militärens uppgifter. Kanske till bevakningsuppdrag som berör utsatta områden?
Sedan när blev militären utbildad för att utreda brott?

Det är en sak att upprörda individer vill trappa upp våldsspiralen utan närmare eftertanke. Men det krävs mer av statsbärande partier. Socialdemokraterna har nu visat att de inte står högre än M och SD.

Del tre
Men alla underliggande problem i utsatta områden finns kvar. Varken arbets- eller bostadsmarknaderna har kunnat spela den roll som de har kunnat göra tidigare när det gäller integrationen. Under lång tid har det varit politiskt tabu att diskutera en rad frågor, Kombinationen av faktorer som a) en misslyckad invandrings- och b) integrationspolitik, c) de smala åsiktskorridorerna samt d) nedskärningarna i välfärden har tillsammans bidragit till att åtgärder som borde ha vidtagits snabbt och med kraft istället har kommit alltför sent – eller i för liten omfattning.

Del fyra
De tre stora och tongivande partierna M, S och SD verkar endast kunna tänka på hur de ska bidra till att trappa upp våldsspiralen – tillsammans med berörda statliga myndigheter – och därmed driva samhället i alltmer auktoritär riktning. Den AUKTORITÄRA ALLIANSEN M, S och SD framstår som helt oförmögna att ställa sig frågan hur förtroendet för myndigheterna ska kunna byggas upp, och återuppbyggas, i vissa utanförskapsförorter.

De tre partierna M, S och SD och cheferna för berörda statliga myndigheter har tidigare kunnat ta förtroendet för samhällets olika institutioner för given. Men så är det inte idag.

Denna auktoritära allians verkar inte förstå den katastrof som REDAN HAR inträffat i och med att förtroendet inte existerar hos många människor i alltför många av Sveriges utsatta områden.

Avslutning
Ska det var möjligt att stävja gängkriminaliteten måste förtroendet för myndigheterna och för det politiska systemet byggas upp hos vissa, och åter-uppbyggas hos andra, i de miljöer som omger gängen – alltså i de allt fler utsatta områden som växer fram i Sverige. Det historiska ställningstagandet att beordra in militären för att ta över civila uppgifter innebär ett väldigt steg i auktoritär riktning. Detta steg går i motsatt riktning mot det nödvändiga projektet att bygga upp, och återuppbygga, förtroendet för samhället.Det handlar verkligen om ett projekt. Och detta projekt kräver ett krisprogram.

Det behövs ”hårda tag” mot ledarna för knarklangargängen. Men det pågår, sedan länge, en kraftfull upprustning av polisen – både vad gäller antalet polisen och vad gäller lagstiftningen. Beslutet om att kalla in militären för att utföra civila uppgifter riktar uppmärksamheten åt helt fel håll. Militären leder tankarna mot krig – inte i riktning mot projektet att bygga upp, och återuppbygga, förtroendet för samhället och dess myndigheter.

Ådalen – 31 riskerar att bli Rosengård -24.

– – – – – – – – – –

Jag vill avsluta med att publicera ett avsnitt ur Arbetarpartiets Handlingsprogram från 2022 som berör dessa frågor:

Militarisering av polisen eller kvarterspolis och nattvandrare

En sida av att det har etablerats parallella samhällsstrukturer är framväxten av kriminella nätverk och klaner. En skrämmande rapport från Göteborg (2021) visade att kriminella nätverk och hederskulturella normer äter sig in i de kommunala verksamheterna. Rapporten beskrev hot mot anställda, chefer som tystar de som slår larm samt anställda som tvekar att polisanmäla hot. I Göteborg har det också rapporterats om en kriminell klan som både hade satt upp vägspärrar, för att kolla in- och utpasserande, samt utlyst ett utegångsförbud i två områden i Angered.

En av de mest skrämmande effekterna av framväxten av kriminella nätverk och klaner är det ökande antalet skjutningar. Antalet skjutningar har ökat under ett drygt årtionde och stabiliserat sig på en mycket hög nivå (se tabell nedan). Sverige ligger numera i topp, i hela Europa, när det gäller dödligt våld med skjutvapen.

År	Antal skjutningar	Antal döda	Antal skadade
2018	325	43	140
2019	360	45	126
2020	379	47	119
2021	344	45	115
2022	391	62	107

Källa: Polisen

De parallella samhällsstrukturerna och skjutningarna är mest allvarliga i och omkring Stockholm, Göteborg och Malmö. Men problemen återfinns idag på en rad orter runt om i landet. Denna skrämmande utveckling måste brytas. Frågan är hur. Debatten domineras av de som vill ”amerikanisera” både polisen och lagstiftningen. Många förslag lägger tonvikten på tyngre beväpning, visitationszoner, mer avlyssning och en europeisk motsvarighet till FBI.

Samtidigt präglas utvecklingen av att polisen i alltför många, ofta segregerade, stadsdelar betraktas med växande misstänksamhet eller öppen fientlighet. Bland vissa grupper ses polisen närmast som en ockupationsmakt. Detta riskerar att leda till en kapprustning mellan en alltmer militariserad polis och representanter för parallella samhällsstrukturer – islamistiska eller kriminella. Arbetarpartiet vill bryta detta mönster.

Vi anser att det är riktigt att polisen fått ökade resurser. Men det är avgörande att dessa ökade resurser huvudsakligen används för att bredda och fördjupa kontaktytan mellan ordningsmakten och det omgivande samhället. Förtroendet för polisen måste vara större än förtroendet för representanterna för de parallella samhällsstrukturerna. Polisen måste medvetet sträva efter att utgöra navet i ett större kontaktnät som når så många medborgare som möjligt även i de mest utsatta områdena. För att konkretisera detta resonemang för Arbetarpartiet fram följande förslag:

* Kvarterspoliser och fotpatrullerande poliser
Det är helt avgörande att polisen har en ständig närvaro, i form av kvarterspoliser med lokala kontor, speciellt i segregerade områden. Detta om ordningsmakten ska kunna bredda och fördjupa kontaktytan med de boende. Av samma skäl måste polisen patrullera till fots i lång högre utsträckning än idag exempelvis i städernas centrala delar.

* Integrationspoliser
I många områden blandas boende från många länder. Dessa kan ha olika språk, religion, kultur och syn på ordningsmakten. Detta kräver bland annat kunskaper om invandrarnas hemländer, och om motsättningar invandrare emellan, som inte ingår i den vanliga polisutbildningen. För att överbrygga motsättningar och skapa nätverk finns ett behov av särskilda integrationspoliser.

* Nattvandrare
I samband de uppmärksammade bilbränderna i Husby 2013 var det ett antal ”eldsjälar” bland husbyborna själva som var avgörande för att lugna ned situationen. Många av dessa var ute redan den första natten för att stoppa bränder och skadegörelse. Under de följande veckorna ställde hundratals människor upp som nattvandrare. Den kraft dessa besatt bestod dels i deras eget agerande, dels i att de stöddes av en överväldigande del av de boende i Husby. Siktet måste ställas in på att skapa ett samarbete mellan en lokalt förankrad kvarterspolis, integrationspolis och lokalt förankrade nattvandrare.

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________

Svar på Hanna Lundin Jernbergs inlägg 3 september

Inledning
Anser Hanna Lundin Jernberg (L) att socialtjänsten står över lagen? I sitt blogginlägg den 28 augusti skriver hon bland annat följande: ”Jag vill tro och hoppas att socialnämnder runtom i Sverige trotsar domar [och] ser till barnets/barnens bästa och kan trotsa domar om umgängesrätt om det är det bästa för barnets skydd och säkerhet”.

Jag inledde debatten med Hanna Lundin Jernberg (HLJ) av följande skäl:
a) hon behöver lära sig att det faktiskt går att förena socialtjänstens oro för barns säkerhet med juridiska principer,
b) det går även att förena socialtjänstens oro med hänsyn till föräldrar,
c) som vice ordförande i i Individ- och familjenämnden (IFN), och därmed en makthavare i bland annat LVU-ärenden, är det inte acceptabelt att hon uppmanar till Domstolstrots.

Hennes svar har endast stärkt mig i dessa uppfattningar.

Del ett
HLJ började sitt blogginlägg med att referera en VK-artikel. Denna artikel handlade om en dom i Kammarrätten i vilken domstolen återgav en förälder umgängesrätt med sina barn – en umgängesrätt som tidigare hade begränsats av socialtjänst och IFN i Umeå kommun. Eftersom domen i Kammarrätten inte överklagades av politikerna i IFN vann beslutet i Kammarrätten laga kraft. Detta innebär alltså att socialtjänstens och IFN:s tidigare beslut att begränsa förälderns umgängesrätt undanröjs och att föräldern därmed har rätt att träffa sina barn. Men trots att det hade gått nästan en månad sedan beslutet vunnit laga kraft hade föräldern ännu inte fått träffa sina barn. Det är mot denna bakgrund som debatten mellan mig och HLJ ska ses. HLJ uppmanar socialtjänsterna ”runtom” i Sverige till Domstolstrots då juridiska instanser som exempelvis Kammarrätten ”dömer fel”. HLJ försvarar socialtjänstens metod att inte låta föräldern träffa sina barn trots att Kammarrättens beslut ger föräldern denna rätt.

Här uppstår frågan om socialtjänst och IFN – utan att hemfalla till Domstolstrots – kan förhindra att föräldern återfår sin umgängesrätt. Detta ifall socialtjänsten anser att en fortsatt inskränkning av förälderns umgänge är ”det bästa för barnets skydd säkerhet” (för att citera HLJ)?

Svaret på detta är JA! Men bara under vissa förutsättningar. Vi har formulerat dessa förutsättningar efter att ha talat med en jurist på SKR (Sveriges kommuner och regioner). Se nedan.

Del två
Om socialtjänsten anser att en domstol har fattat ett felaktigt beslut måste socialtjänsten fatta ett nytt beslut – som då inte får vara detsamma som det beslut domstolen har upphävt. Vill socialtjänsten stoppa en förälder från umgänge kan den, exempelvis, i sitt nya beslut fastställa att föräldern får träffa sitt barn – i närvaro av en stödperson! Detta beslut kan då föräldern antingen acceptera eller, återigen, överklaga.
Denna metod står i samklang med rättsstatens principer. Redan i mitt första blogginlägg berättade jag om att socialtjänsten och IFN kunde agera enligt ovanstående. Tyvärr tog HLJ inte till sig den kunskap som Arbetarpartiet fick från juristen på SKR. Istället fortsätter HLJ att försvara ett tillvägagångssätt som innebär följande:
* föräldern blir rättslös,
* en uppmaning till Domstolstrots.

Detta innebär att HLJ öppet förespråkar att socialtjänsten ska ställa sig över lagen. Detta är verkligt farligt för en person som sysslar med myndighetsutövning. Använder man sig av LVU – för att hämta barn ur hemmen och placera dessa på SiS-boenden eller i HVB- och familjehem – bör man akta sig väldigt noga för att hävda att socialtjänsten ska ställa sig över lagen. Bland annat genom att uppmana till Domstolstrots. Genom att inte retirera lyckas HLJ ytterligare undergräva förtroendet för socialtjänst och IFN – i Umeå kommun.

Del tre
Tror HLJ själv på att alla Sveriges socialtjänster, hur länge som helst, kan strunta i alla domstolsbeslut? I sitt svar den 3 september fortsätter hon nämligen att hävda att socialtjänsten kan trotsa beslut från exempelvis Kammarrätten. Hennes nya argument för denna metod är att det finns ett ”kryphål i lagen”.

Låt mig upprepa den väsentliga delen av det HLJ skrev i det blogginlägg som jag angriper. Hon skrev så här: ”… Jag vill tro och hoppas att socialnämnder runtom i Sverige trotsar domar …”. Det verkar som om Hanna Lundin Jernberg, genom att hon vänder sig till socialtjänster runtom i hela Sverige, på allvar tror att socialtjänsten i Sveriges 290 kommuner verkligen skulle kunna bygga sitt framtida agerande på Domstolstrots – att alla socialtjänster skulle kunna sätta i system att trotsa domstolsbeslut de inte gillar.

Har HLJ tänkt på hur stort antalet Domstolstrots då skulle hinna bli på ett år? På två år, på tre?

Hanna Lundin Jernberg verkar också, på allvar, tro att exempelvis den jurist på SKR som vi talat med – och tusen andra jurister inklusive de högre rättsliga instanserna – inte skulle lägga märke till ett sådant agerande från socialtjänsterna ”runtom” i Sveriges många kommuner. HLJ tror uppenbarligen inte heller att det skulle bli några reaktioner på ett sådant systematiskt Domstolstrots.

Del fyra
Hanna Lundin Jernberg försöker dra bort uppmärksamheten från den principiella frågan: kan socialtjänsten fortsätta att uttrycka sin oro för barns säkerhet även efter ett domstolsbeslut som socialtjänsten anser vara felaktigt – och samtidigt agera i enlighet med rättsstatens principer och utan att göra föräldrar rättslösa? Jag svarar JA på denna fråga. Och har redan visat hur. Men tillåt mig ändå att repetera:

”Om socialtjänsten anser att en domstol har fattat ett felaktigt beslut måste socialtjänsten fatta ett nytt beslut – som då inte får vara detsamma som det beslut domstolen har upphävt. Vill socialtjänsten stoppa en förälder från umgänge kan den, exempelvis, i sitt nya beslut fastställa att föräldern får träffa sitt barn – i närvaro av en stödperson! Detta beslut kan då föräldern antingen acceptera eller, återigen, överklaga”.

Men HLJ vill inte ta till sig något. Hon skriver istället att hon inte vill ha något barns allvarliga skador eller död på sitt samvete. Sedan skriver hon: ”Det tror jag inte Hägglund skulle vilja heller”. Det har hon naturligtvis rätt i. Det är bra att HLJ har förstått detta. Däremot är det mindre bra att HLJ inte förstår att hela utgångspunkten i hennes i blogginlägg den 28 augusti är fel. Hon har fel då hon uppmanar till Domstolstrots; hon har fel då hon försvarar ett agerande som gör föräldrar rättslösa.

Avslutning
Debatten handlar nu om socialtjänsten ska stå över lagen eller inte. Kammarrättens beslut att återge en förälder umgängesrätt med sina barn måste antingen leda till att socialtjänsten och IFN fattar ett nytt, ej likalydande, beslut som inskränker umgängesrätten men som föräldern kan överklaga. Eller så ska dessa myndighetsutövare (socialtjänst och IFN) se till att föräldern får träffa sina barn.

I slutet på augusti hade varken det ena eller det andra inträffat i det ärende som VK skrev om. Nu har det gått ytterligare en halv månad sedan beslutet trädde i laga kraft. OM socialtjänsten fortfarande varken har fattat ett nytt beslut, som kan överklagas av föräldern, eller låtit föräldern träffa sina barn, visar detta att socialtjänsten och IFN anser sig stå över lagen. Jag hoppas verkligen att så inte är fallet.

Till sist: När det gäller Hanna Lundin Jernberg har hon, i samband med denna debatt, visat att hon personligen anser att socialtjänsten verkligen står över lagen (förhoppningsvis delar de övriga inom IFN inte hennes åsikter). I mina ögon agerar HLJ som en rättshaverist. Jag anser att Hanna Lundin Jernberg bör avgå och JO-anmälas (som representant för en nämnd).

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________

Ebba Bush: Vice statsminister i varje tum – för stormakten Sverige
I går sade Ebba Bush (KD), mycket karskt, att Sveriges bistånd inte ska gå till länder som vägrar ta ansvar för sina medborgare, som utsätter svenska folket för för terrorliknande handlingar och som försätter Sverige i ett otryggt läge. Detta enligt Aftonbladet Hon – just hon, Ebba – övervägde därför att dra in biståndet till Turkiet. Minsann.

Det var ”ord och inga visor” som Eddie Meduza skulle ha sagt, från vice statsminister Ebba Bush som, för en (1) dag, var vice statsminister i stormakten Sverige. Vice statsminister i varje tum.

Förnedrande reträtt
Idag ”förtydligar” sig Ebba Bush när det gäller hennes karska uttalande riktat mot Turkiet. Hon säger till Ekot att det hela var en ”felsägning”. Tänka sig så fel det kan gå. Betydligt mindre karskt säger nu Ebba Bush att det hon sade igår ingick i ett resonemang om att de båda länderna, Sverige och Turkiet, ska kunna samarbeta med varandra även i rättsliga frågor. Så sade nu energi- och näringsminister Ebba Bush – efter att ha gjort en hårdlandning på planeten jorden.

Ebba Bush glömde att Sverige i två års tid har krupit för Turkiet. Inte krupit på golvet – utan under golvet. Inte kysst president Erdogans skor – utan kysst Erdogans nakna fötter. Allt för att få bli medlem i den USA-ledda militäralliansen NATO. Ebba Bush glömde, för en olycklig liten stund, att det just därför var mindre lämpligt att hota Turkiet. Därför påmindes Ebba Bush om detta. De som kan tänkas ha påmint Ebba är följande politiska och diplomatiska armé:

*alla riksdagspartier som är för Sveriges NATO-anslutning,
*alla ambassadörer som arbetar för Sveriges NATO-medlemskap,
*Jens ”NATO” Stoltenberg,
*USA:s ambassadör i Sverige,
*Finlands regering,
*alla ministerkollegorna i regeringen,
*alla ledande KD:are i Sverige,
*Duon Kristersson och Billström
*Samt Turkiet.

Jag gissar att Ebba tvingas avstå från egna utspel ett tag. Kanske slipper hon munkavle efter nyår. Kanske.

Ebba Bush 2022: ”Varför inte över hundra skadade islamister”
Det var just denna minister – Ebba Bush- som blev ö-känd för att hon, i samband med påskkravallerna 2022, fråga sig varför det inte var ”över hundra skadade islamister”. Detta gjorde att hon lyckades förolämpade oändligt många vanliga muslimer – precis som Richard Jomshof (ordförande i justitieutskottet och ledande Sverigedemokrat), vilken ständigt sysslar med att förolämpa alla muslimer i Sverige. Men Ebba ligger inte långt efter när det gäller att ge Ulf Kristersson huvudvärk. Med sådana ministrar (och ordföranden i justitieutskottet) behöver Kristersson inga politiska motståndare – och det har han ju inte heller, lyssna på Magda (S) – han har nog med ”sina egna”.

Ebba är bäst – för oss NATO-motståndare
Jag är emot att Sverige ansluts till det NATO – som för övrigt håller på att byta namn till NA IP TO (där IP står för Indo Pacific). Detta beroende på att NATO håller på att expandera till både Indiska oceanen och Stilla havet i syfte att även nya länder som Australien, Nya Zeeland, Sydkorea och Japan (som alla ligger i Indiska oceanen och Stilla havet) ska delta i USA:s politik av aktiv inringning (containment) av Kina. Detta tillsammans med de tidigare NATO-länderna. Och stormakten Sverige.

För mig är Ebba Bush helt enkelt bäst. Hennes tuffa ”oneliners”, i komplicerade frågor, skapar precis det kaos för M+SD-regeringen som jag önskar. Ebba is the gift that keeps on giving.

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________

Politiker kan inte använda lagen då det passar, och sedan uppmana till Domstolstrots då det inte passar

Ingress
I ett blogginlägg uppmanar Hanna Lundin Jernberg (L) socialtjänsterna ”runtom” i Sverige till Domstolstrots! Hanna Lundin Jernberg inleder sitt blogginlägg med att referera en artikel i Västerbottens-Kuriren rörande en dom i Kammarrätten. Artikeln i VK handlar om en förälder som, bland annat, fått sin umgängesrätt med sina barn begränsad. Detta efter beslut av socialtjänsten, samt av socialpolitikerna i Individ- och familjenämnden (IFN), i Umeå kommun. Beslutet att begränsa förälderns umgängesrätt till sina barn har dock hävts efter ett beslut av Kammarrätten. Domen i Kammarrätten om att ge föräldern rätt att träffa sina barn har inte överklagats av socialpolitikerna i IFN och har därför vunnit laga kraft. Trots det hade föräldern, vid tidpunkten för nätartikeln i VK (27/8), ännu inte fått träffa sina barn. Detta trots att det då hade gått nästan en hel månad sedan domen vunnit laga kraft.

Det är mot bakgrund av att socialtjänsten i Umeå (vid tidpunkten för Hanna Lundin Jernbergs blogginlägg) ännu inte hade efterföljt Kammarrättens beslut att låta föräldern träffa sina barn som Lundin Jernbergs uppmaning till Domstolstrots ska bedömas. Lundin Jernbergs uppmaning till Domstolstrots påminner inte endast om rättshaveri. Det är även ett försvar av hennes eget agerande och av socialtjänstens agerande.

Del ett
Vem är Hanna Lundin Jernberg (L)? Hon är vice ordförande i IFN i Umeå (en nämnd som tidigare kallades Socialnämnden). IFN har både rätt och skyldighet att, med stöd av lagen, bland annat genomföra tvångsomhändertaganden av barn. Detta innebär att vårdnaden fråntas föräldrarna och övertas av samhället, exempelvis genom placering i SiS ungdomshem eller i HVB-boenden. Och ett sådant tvångsomhändertagande hade skett, med hjälp av LVU (Lagen om vård av unga), i den artikel i VK som föranledde Hanna Lundin Jernberg att uppmana Sveriges socialtjänster till Domstolstrots.

Hanna Lundin Jernberg är en verklig makthavare. Hon tillhör ett fåtal politiker som sysslar med myndighetsutövning. Lundin Jernberg är en del av det myndighets-Sverige som socialtjänsten och socialpolitikerna i IFN tillhör när de, med lagens hjälp, genomför tvångsomhändertaganden.

Det är unikt att en person, i hennes position, uppmanar Sveriges socialtjänster att syssla med Domstolstrots. Och det dessutom offentligt.

Hanna Lundin Jernberg har, genom sin offentliga uppmaning till Domstolstrots, mer än de flesta enskilda individer bidragit till att undergräva förtroendet för socialtjänsten – i Umeå och på andra ställen i Sverige. Risken är att många nu ställer sig följande frågor:
a) är Hanna Lundin Jernberg en rättshaverist?
b) består hela IFN i Umeå av rättshaverister?

Del två
Vad ska en socialtjänst göra om den inte håller med om en dom (i exempelvis Kammarrätten) som återger föräldrar umgängesrätten till sina barn? Det finns naturligtvis andra vägar än rättshaveristens uppmaning till Domstolstrots.

Om socialtjänsten anser att en domstol har fattat ett felaktigt beslut måste socialtjänsten fatta ett nytt beslut – som då inte får vara detsamma som det beslut domstolen har upphävt. Vill socialtjänsten stoppa en förälder från umgänge kan den, exempelvis, i sitt nya beslut fastställa att föräldern får träffa sitt barn – i närvaro av en stödperson! Detta beslut kan då föräldern antingen acceptera eller, återigen, överklaga.

Ett sådant tillvägagångssätt följer rättsstatens principer.

Del tre
Det agerande som Hanna Lundin Jernberg säger sig stödja lämnar föräldern fullständigt rättslös. Det agerande hon säger sig stödja är inte förenligt med de principer som ska gälla i en rättsstat. Jag vet inte, i skrivande stund, om socialtjänsten i Umeå har fattat ett nytt beslut, efter att Kammarrätten upphävde det tidigare beslutet, och därmed agerat i enlighet med rättsstatens principer. Så kan ju vara fället.

Det jag däremot vet är att Hanna Lundin Jernberg bland annat skriver följande i sitt blogginlägg (28/8): ”… För uppenbart kan socialtjänsten trotsa domar om umgängesrätt…” och sedan fortsätter hon ”om barnet är i fara”.

Detta sätt att resonera lämnar föräldern fullständigt rättslös.

Hanna Lundin Jernberg stöder en ordning som gör det möjligt för socialtjänsten, och för socialpolitikerna i IFN, att agera som om de var enväldiga. I hennes värld behöver endast den myndighet hon själv är en del av påstå ”barnet är i fara” och sedan kan de strunta i lagen.

Avrundning
Håller övriga ledamöter i IFN i Umeå med Hanna Lundin Jernberg? Frågan måste få ett svar. Om exempelvis ordförande Andreas Lundgren och moderaten Igor Hell, tillsammans med socialtjänstens chefer och handläggare, håller med Lundin Jernberg innebär detta inget mindre än en sorts krigsförklaring riktad både mot föräldrar och mot rättsstaten. Om övriga ledamöter i IFN inte håller med måste detta komma fram – och det mycket snart.
Det går inte att tiga sig ur detta. Skulle övriga ledamöter i IFN, och socialtjänstens chefer och handläggare, försöka tiga sig ur det dilemma som Lundin Jernberg försatt dem i innebär detta att de sluter upp bakom sin vice ordförande. Jag hoppas dock att den attityd som Lundin Jernberg uppvisar inte speglar attityden hos alla partier i IFN och hos alla chefer inom socialtjänsten

Till sist: Hanna Lundin Jernberg (L) har inte de politiska insikter som krävs för myndighetsutövning. Hon bör avgå. Hon bör även JO-anmälas.